Det är tur att vi har bra vänner...

...när Gessle börjar sjunga "när alla vänner e som ljus, som slocknar". Vi var sex glada personer som drog iväg till Sofiero för att se den händige mannen. Ingen av oss är fanatiska Gesslefan, utan gillar att hitta på saker och ha en trevlig kväll. Alltså var vi inte laddade med tokhöga förväntningar, och det var jäkligt tur, för i så fall hade man gått hem gråtandes!
Först 1,5 timmes köande efter insläppstid för att komma in, sen så supertrångt på gräsplanen att vi fick sitta som sillar. Massor med mygg och kyligt väder, inget förband och så en försenad artist. Gessles låtar är klassiker och naturligtvis måste man bara njuta av de välkända texterna, men tempot! Herregud! Tio lååångsamma, lågmälda kärleksballader på rad fick oss att undra om det spridits ut Valerina Natt på området! Sömnigare stämning och mer krystat mellansnack (mummel) får man leta efter! Vi ville ju i alla fall ha lite show för pengarna. Men det här var bara tragiskt, stelt och utan entusiasm. Dessutom kompat av en kvinnlig skåning som skulle köra/sjunga med i låtarna trots att de gick i en alldeles för hög ton. PIIIP sa det bara.
A som nyss landat i skåne efter en enastående Metallicakonsert såg ut som om han skulle börja gråta!
Det är i såna stunder man är såå glad över att ha bra vänner, för kvällen blev ändå mysig, picnicken var urgod och många skratt och trevliga minnen delades. En fantastisk kväll på alla sätt, men det tackar vi inte Per för!
Tyvärr kom även den enda riktigt fina låten som sista extranummer, så Jag tycker om när du tar på mig avnjöt vi i bilen på väg ut från parkeringen tillsammans med alla andra som flydde fältet=).
Kram