Tycker att det är ganska jobbigt med jul faktiskt...

Jag är ju, som redan nämnt barnligt förtjust i december för att det är julmånaden nummer 1. Men vad jag egentligen tycker så mycket om är att allt det mörka lyses upp av ljus och glitter, folk orkar säga några snälla ord till varandra i vardagsstressen, många (men inte alla) barn har en magisk tid framför sig och det blir lite lugnare i skolan...

...baksidan av detta med julen är för oss, som för många andra, att det skapar en enorm stress och press på att umgås, ha exklusiv rätt till nära och kära under just julafton eller nyårsafton, alla andra lediga dagar är liksom nedgraderade, inte lika fina, och får man hålla till godo med dessa så signalerar det just precis hur oviktig man är för en person.

Just nu har vi svärföräldrarna som bråkar. Vi har inbjudit dem hit till nyår, och det råder tydligen delade meningar om hur de vill svara...och det känns skitstrist på ren svenska. Dels för att det är synd om vår inbjudan ska behöva leda till bråk, och dels för att det plötsligt känns rätt långsamt att fixa 4-rätters meny till folk som inte egentligen vill vara hos oss...

Sen har vi min familj, som tyvärr alltid ska leka familj bara för att det är jul. Jag och sambon valde för flera år sedan att bojkotta dem alla och vara bara vi två på julafton! Alla familjer bor 30-60 mil från oss, så vi ansåg att det var sjukt att flänga runt hela landet på isiga vägar. Dessutom har vi valt att göra såhär för att ingen familj ska känna sig bortvald om vi skulle råka vara hos den andra på just julafton.

Resultat: min familj är pissed off för att deras väldigt fina julklappar kom med posten idag och dessutom e de sura över att svärföräldrarna blivit inbjudna till nyår...svärföraldrarna å sin sida verkar inte alls vara tiptopsugna på nyår, men är istället ledsna för julen...och sambons lillebror är såååå trött på dem allihopa att han har valt att fira julafton hemma hos oss i Lund bara för att få lite lugn och ro!

Hahahaha, ja ni fattar ju att detta är en cirkus. Och varje år är vi lika utmattade över att alla ska önska, tycka, bedja och böna....

och än finns det inte ens barn i vårt hem, fatta vilket liv det kommer att bli när dragkampen om barnbarnen sätter in...huvaligen.

Så, hur gör ni andra för att få ro på julen och inte ständigt känna att ni är till besvikelse eller får lov att strunta i era egna önskemål och följa släktens? Eller är vi ensamma om denna julens baksida?!
Får väl avsluta med den positiva slutsaten att sambons och mina julaftnar brukar hålla världsklass! Vi är så lyckliga bara vi får vara tillsammans, och programmet brukar alltid vara detsamma och myspys...men det får ni läsa om i ett annat inlägg.