Söndag och kanske lite vemod

I fredags var jag ovanligt nervös när jag gick till min lektion. Klassen som jag är hjälpmentor för ligger mig ofantligt varmt om hjärtat. Jag vill inte att de ska misstro mig eller känna sig otrygga med mig och min lärarroll, och jag tycker så fantastiskt mycket om alla härliga elever.

I just den här klassen går också eleven som jag har pratat om (och också anställt) och som under hela vårterminen har gjort närmare 90 timmar i vårt restaurangkök! Det är ju en imponerande siffra för en blivande kock, och elven var nog lite sugen på att kunna prata om det med sina vänner..
Själv har jag under hela terminen konsekvent sagt NEJ. Jag har velat att jobbet ska vara en hemlighet, då jag ville bevisa för både mig själv och klassen att jag inte på något vis har favoriserat denna elev under lektionstid. Och vi har lyckats väldigt bra med att hålla en professionell ton i skolan.

Men i fredags var det så näst sista lektionen med klassen. Och eleven, hädanefter kallad P och jag bestämde oss gemensamt för att vi nu kunde berätta för resten av klassen hur allt ligger till! Så ja, jag var som sagt nervös =)

Jag tror på ärlighet. Min chef och klassens andra mentor visste redan om, så det var ju ingen fara skedd på så vis. Jag la fram det så, att eftersom jag själv inte tycker om personer som tar credit för vad andra har varit med och skapat, så vill jag heller inte vara en sådan person...

Jag berättade sakligt att elevernas intresse och beundran för mitt andra jobb och de 5000 måltider vi lyckades få ut under stortävligen faktiskt gör mig jätteglad, men att det inte var någon enmansshow, och att deras vän P förtjänade minst lika stor uppmärksamhet! Vi berättade hur det låg till med jobbet, och förklarade också varför jag hade anställt just honom....

...och vet ni hur mina älskade elever reagerade? Jo, de rev av med en stor applåd för P, och ställde många intresserade frågor till mig!

Behöver jag säga att jag är stolt över dem? För att de är så unga, och för att de konkurrerar om samma typ av jobb snart, och ändå kan vara så himla positiva och generösa mot sin klasskompis! Vi fick inga negativa reaktioner alls, och det kändes så himla roligt att vara den läraren som i alla fall gett en elev chansen att utvecklas. Man kan inte rädda alla, men bara att göra gott för någon får mig glad!

Alla var även rörande ense: vi har skött detta mycket snyggt. Det var nämligen inte en enda av mina elever som ens hade misstänkt att vi två kunde känna varandra privat på något vis alls =). Med andra ord: ingen teachers pet där inte!

Helgen gick väldigt fort! Vi jobbade ute i restaurangen hela lördagen; ytterligare en tävling gick av stapeln på klubben och vi fick vackert fixa massor med god mat till hungriga spelare och andra golfare. Sambon + kära H gjorde faktiskt ett tappert försök och spelade tävlingen, så det kändes lite som ett familjeprojekt där ett tag =).

Och nu är det söndag. Jag känner vemod över att behöva inleda vårens sista skolvecka. På fredag har vi skolavslutning, och jag avslutar därmed samtliga klasser. Ingen av dem får jag behålla i höst, och jag är verkligen ledsen i hela kroppen. För det här året har varit fantastiskt! Jag är helt förälskad i mina elever och kommer att sakna dem otroligt mycket, även om jag fortfarande kommer att se dem på skolorådet osv.

I morgon blir det att så sakta börja rapportera in betygen. Det är ett svårt jobb. Men i år är det mest bara roligt, för eleverna har vuxit och utvecklats så sjukt mycket under det här läsåret, att jag med glädje kan sätta de betyg som jag verkligen vet att de förtjänar!

Jag har det bra, med andra ord =)

En liten inblick i hur bra, får ni här....

• 
• 
•