Om mig

Mitt foto
Du som kikar in här får ta del av mitt livs små lyckopiller: hur det i min värld är att vara flickvän, vän, gymnasielärare, syster och dotter. Jag har en vild passion för det svenska språket, historia och pedagogik. Är lite lätt nördig i relationen till mina elever, bästa vänner och min familj. På fritiden leker jag gärna med ord, skriver, studerar andras texter och lyssnar mycket på musik. Jag spelar golf hellre än bra och är som allra lyckligast i köket när det väntas gäster på middag. I höst blir jag utlandssvenska- och vad det innebär för mig, sambon och våra två kissar, får framtiden utvisa. Ledord i mitt liv är empati och värme. Jag lever varje dag med inställningen att göra gott för andra och för mig själv.
Kontakta mig (ny mailadress)

tisdag 27 oktober 2009

Landat?

Nja, landat har vi då verkligen inte gjort. Varken mentalt eller inredningsmässigt. Men rent bokstavligt så har vi i alla fall landat: närmare bestämt på Flesland Airport, Bergen Norway. Detta inträffade redan den 7:e oktober men som ni vet har vi haft lite strul med internet här. Sambon (sista minuten-människa) tyckte gott att vi kunde vänta med att få internet inkopplat till vi väl var på plats. Han glömde tydligen bort att vi skulle flytta till ett land där ingenting går fort att lösa...

Så vi har vackert fått leka med Nordens segaste mobila internet i 3(!!!) veckor innan vi nu äntligen fått vårt eget trådlösa nätverk att fungera! Jippie!! Nu kan jag med andra ord blogga, läsa alla era bloggar, ta del av nyheterna och annat livsviktigt. Hur det sen kunde vara så att det mobila internetet klarade skype(endast chat), FB (ibland) och mailen tänker jag inte ens försöka klura ut!??

Som sagt: vi är i alla fall på plats nu och ni ska veta att era kommenterar som jag har fått via världens bästa Petchie verkligen betydde sååå himla mycket! Det har varit en jobbig flytt och det är fortfarande jobbigt, om jag ska vara ärlig. Så skönt då att veta att ni alla finns där ute. KÄRLEK.

Jag ska svara på mail och även på era kommentarer såklart. Det lär nog ta mig en vecka eller två att läsa ikapp hur ni alla har haft det sedan sist och det kommer vara ren njutning! Jag trodde inte att man kunde vara så bloggosfär-beroende, men oj så tråkigt livet blir utan alla era vardagsäventyr och betraktelser!

KRAM på er så länge //Lia

8 kommentarer:

  1. Vad skönt med ett litet inlägg från dig! Förstår att det är skönt med bättre fungerande internet, snart funkar nog även det som krånglar nu hoppas jag! :)

    Kämpa på med allt!
    KRAM!

    SvaraRadera
  2. Underbart att du är "ute" igen!!!! :-)
    Jag förstår att det är känslomässig kaos just nu. Samt praktisk. Det låter som det "ska" vara. Det enda jag kan säga är att man kommer igenom den där första perioden. även om det ibland inte känns så. och även om man ibland känner att "varför i h-e gjorde jag detta?!?!?" Men jag lovar det dinns en "andra sida" och jag tror någonstans att man faktiskt behöver det här första kaoset. Både mentalt och praktiskt. Jag menar, ni har förändrat hela ert liv så självklart kommer det kännas kaotiskt, läskigt och ångestfyllt emellanåt. Men som sagt, det kommer att kännas mer balanserat så småningom jag lovar.
    BAMSEKRAMAR!!!!!

    SvaraRadera
  3. Emma: ja nu ska jag riktigt frossa i bloggläsande. Tror bestämt att hemmafrun kan köra det som nytt 8-5 jobb =)). Tjingeling pinglan!

    Saltis: du har säkerligen helt rätt: det krävs lite kaos för att man ska hinna vänja sig vid allt som är nytt. Ett fungerande internet gör ju dock livet så mycket lättare. Tänkte på dig idag, och den där saken du sa om 1-månadsångesten över att inte ha funnit några nya relationer (vänner). Där är jag för tillfället, det är svårt att ragga vänner bara sådär! KRAM bästa!!

    SvaraRadera
  4. Det är ju skönt att ha landat i alla fall. Bättre än kraschlandat. Jag kände en jättenyfikenhet när vi flyttade hit. Men efter ett tag när nyhetens behag hade landat så kom frågorna "vad har jag gjort".

    Ta det lilla lugna nu. Nä förresten, vad är det jag säger. Kör hårt!

    Kramen

    SvaraRadera
  5. Ja, klart det är lite kaos i ditt liv...
    Helt förståeligt.
    OCH, har inte norrbaggarna ordentligt bredband???
    ;-)
    Tur att det är fixat nu då så du kan connecta med internet igen!!!
    Ja, visst är det så att det tar tid. Heck, det tar flera år...
    Först smekmånad, kanske, och sen allvaret. Som tur är ska ni ju inte vara borta för evigt så jag hoppas att det ska gå bra allting allt!!!
    Ska du jobba i Norge alls?
    Vad är första intrycket???

    Kramar och välkommen tillbaka!!!

    SvaraRadera
  6. Vad skönt att höra ifrån dig!
    Vilken tur att du är hemmafru nu så du har tid att läsa alla bloggar! ;)
    Så Norge ligger lite efter vad gäller internetfixade och även snabbheten? Sverige kom ju nyss först i en undersökning om hur enkelt eller svårt det var att ordna och byta telefon- och internetabonnemang men minns inte vilken plats Norge kom på :)

    Kramar!!

    SvaraRadera
  7. Taina: Kör hårt! Uppfattat =). Du har så rätt, att landa är ju att föredra framför att störta i marken! KRAM

    Annika: Jodå, norrbaggarna har ett jäkligt bra bredband, men den svenske sambon hade tydligen inte räkna med att det tar 3 veckor att få det installerat och klart...hahaha. Kram fina vän

    Anna: japp, nu ska här läsas bloggar till ögonen blöder! Norge är säkerligen snabba i vändningarna, det tog ca 7 min för killarna att fixa internet, när de väl KOM ut till lägeheten...vilket tog 3 veckor....KRAM!

    SvaraRadera
  8. Snart en månadsjubileum, även om du kanske inte tycker att det finns så mycket att jubilera om än. Men som de andra redan skrivit, det tar tiiiid att landa - både känslomässigt och inredningsmässigt!! Och man måste få ta den tid det tar. Vissa dagar är inte så roliga, andra lite bättre och förhoppningsvis till slut känns det BRA!
    Det är inte helt lätt att ragga kompisar, man går ju liksom inte bara fram till någon och frågar om de vill leka... Har man dessutom inte ett jobb att gå till, där man får kontakt med andra människor (oavsett om man blir vänner eller inte så är det KONTAKT), så är det svårt. Det kan jag ju skriva under på som har erfarenhet av studier, jobb och nu "hemmafrueri" i utlandet - det senaste är den svåraste situationen då man inte har några naturliga kontakter med andra. Kanske kan du kontakta någon skola och fråga om de är intresserade av "volontärer"? Eller någon förening, typ Rädda Barnen eller RÖda Korset som kanske har någotslags projekt (för invandrare / flyktingar även om det kanske inte vimlar av sådana i Norge??)..
    Stora kramar!
    PS Tack för den snälla komplimangen!

    SvaraRadera