Jag måste säga att vi bor fantastiskt här i skåne. Men det hjälps ändå inte: varje gång jag kommer "hem" till Stockholm så slår mitt hjärta några extra slag!
Sambon och jag har just tillbringat tre dagar i vår somriga huvudstad. Hotellet på Östermalm var perfekt och vi lyckades tom pricka in sommarens soligaste dagar! Kortfattad summering: vi har gått nästan 4 (!!)mil runt staden för att sambon ville se mina smultronställen...idioti jag vet, undrar om NK kan räknas som smultronställe??
Härliga luncher vid nybrokajen och på Lisa på torget var vad jag eftersträvade, träffa vänner och käka middag med härlig kusin på en pråm i vattnet, även kallad restaurang Kungsholmen, titta på sevärdheter och shoppa, shoppa, shoppa!
Mina fötter har skavsår, likaså sambons visakort=). Höjdrädd som jag är så mår jag alltid lika illa i rulltrapporna upp- och ner från tunnelbanan...det har jag levt med i många år. Men nu är jag snarare mycket illa till mods efter att min kära sambo var tvungen att återberätta hela Beck-filmen "Spår i mörker" (?) när vi satt på blå linjen fr kungsholmen...så jäkla oschysst!
Det är nämligen så att jag inte bara är höjdrädd utan också rätt...lättskrämd. Min smärtgräns går någonstans vid CSI, så lyckligt ovetandes tittar jag aldrig på Beck. Hädanefter blir det taxi i stället.
På måndag åker sambon till Manchester och jag drar igång en smygstart på sista höstterminen. Det är så spännande att få göra historisk fördjupning. Jag kommer att inrikta hela mitt år på utbildnings- och filatropisk historia uppblandat med studier i Identitet och Attityder under 1840-1960-tal. Så nu är det full fart framåt som gäller!
Sussa sött!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar