Trodde först att det var en dröm, tände lampan och insåg att sängen stod 1 dm från väggen....den väger nära 100kg.
Då började adrenalinet pumpa! Min nästa tanke var: nu jävlar har det hänt: terrorattack mot Köpenhamns Kastrup eller bombningar över Öresundsbron. Jag tillhör nämligen de som tror att just dessa mål lär vara attraktiva för terrordåd...
Visste att sambons plan skulle lyfta därifrån 06:20, och såg att klockan var liiite mer...och han svarade inte i mobilen. FASA!
På 1,5 minuter hann jag detta:
- klä på mig
- borsta tänderna
- få in katterna i varsin kattbur
- ta vår "nöd-påse" med kvittopärm och annat av värde (vi är så pinsamma att vi faktiskt har övat detta om det skulle brinna)
- ta väska och bilnycklar
- ta mig ner i garaget redo att köra bort bilen och oss alla
- kontakta sambons lillebror som bor ett kvarter bort
- vad säger ni, det är väl inte illa pinkat en tidigt tisdagsmorgon?!
Jag blev verkligen jätterädd, kände mig så liten och ensam när jag var helt själv hemma. Skalvet mätte 4,7 på richterskalan, och det går faktiskt inte att beskriva hur det kändes.
Nu är det jobbdag och jag ska försöka ha en bra dag trots att starten kunde varit mycket bättre! ta hand om varandra idag.
Lia! Jag surfar runt bland et bloggkompisar i Skåne nu.
SvaraRaderaFy sjutton vad otäckt det måste ha varit, och vad BRA du beskriver det.
Vet du, jag trodde knappt det kunde bli jordbävningar i Sverige. Men denna kändes alltså så starkt. GUD vad jag rädd jag skulle ha blivit, Lia. Så otäckt och vidrigt.
GLAD att alla är OK...
OCH, måtte de aldrig hända igen.
Detta blir nog dagens snackis på din skola, och överallt i Skåneland, eller hur??
KRAM!!!
Annika! Tack, det är verkligen svårt att kunna förklara hur det kändes rent fysiskt, men också inom en, för man blir sååå rädd när naturen blir våldsam, samtidigt som man blir enormt tuff om man måste. Detta har varit dagens eller snarare veckans snackis på skolan, det kan jag försäkra!
SvaraRaderaFy så otäckt det måste ha varit!
SvaraRaderaMen till något helt annat. Kan du snääälla maila mig snarast! :)
/Myra
myrasmysterier at hotmail dot com
Vad hemskt att du vara alldeles ensam och blev så rädd!! Jag förstår att du direkt tänkte på sambon, och du kände dig liten som en litet knytt - men ändå imponerande att du fattade dig och satte igång beredskapsplanen!! Tänk så många som inte märkte det överhuvudtaget! Min mormor trodde att det var en bil som startade nere på gatan, min bror trodde att det var vägarbete men mina föräldrar trodde att huset skulle rasa!? Undra om de olika upplevelserna beror på i vilken sorts byggnad man befinner sig?
SvaraRaderaSjälv vaknade jag av en jordbävning i oktober, och det svajade rejält på 9:e våningen, men O och jag tittade bara lugnt på varandra och konstaterade att japp, jordbävning. Vet inte varför vi inte blev rädda men det var min fjärde jordbävning - och nog den starkaste och längsta...
Kram och hoppas att du kommit på vad du ska ha på dig på festen!