Ok. Jag börjar såhär: nej, tyvärr är jag ingen språkpolis. Önskar nästan ibland att jag vore det, men faktum är att jag helt enkelt inte är tillräckligt perfekt i mitt språkbruk för att kunna leka språkpolis. Inte ens på långa vägar. Jag hoppas att speciellt gulliga Strandmamman förstår att jag på inget sätt ville vara dum eller dryg, istället handlade min notis i förra inlägget om det faktum att jag själv fascinerades av att min egen språkhjärna för en gångs skull sa ifrån!? Hahaha, den brukar inte alls vara vidare allert och jag blev alldeles snurrig när jag satt och funderade på inlägget.
Min professor på universitetet är en sådan där människa som är näst intill grammatiskt korrekt; hela han. På den tiden då han fick sin utbildning var latinet obligatoriskt i skolan och hans helt fantastiska förmåga att bygga meningar, förstå varje satsdel i en text och kunna klura ut syntax-fel gör mig ständigt imponerad. Och om ni visste hur många gånger han har rättat i mina texter, så att både texterna och mitt ansikte har blossat illröda när jag lämnat hans kontor =). Skämsigt? Ja men visst! Men jag älskar honom för det. För att han utmanar mig att utveckla mitt språk, att fundera på om min ordföljd eller mina ordval känns bra.
Så jag hoppas att om jag råkar göra språkkommentarer här på bloggen, så får ni helt enkelt ta till er det som känns vettigt, och heelt skaka på huvudet om jag är ute och cyklar! (vilket jag absolut kan göra, ofta!). Ville bara säga att även om jag själv inte är ett språkgeni, så har jag nog ändå grundinställningen att jag gillar det svenska språket precis som det är. Jag är inte överdrivet förjust i dialektala specialord. (Mina skånska elever vet att jag älskar deras skånska när den är muntligt framförd, men skriftligt vill jag ha svenskan precis som den är enligt SAOL och nej, min egen västmanländska är heller ingenting att skryta med! Oj, så konstiga ord det kan bli!) Jag intresserar mig för språket i dess enkelhet. Och då får den som brukar det vara australiensare, finlandssvensk, bosnier eller vilket som=). Men hade jag inte gillat svenska så mycket, så hade jag nog valt ett annat yrke. Så var det med. Jag menade med andra ord ingenting illa med min kommentar! =)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad fint det har blivit här.
SvaraRaderaDuktig sambo! ;)
Du har så rätt i det du skriver...Jag tycker också att svenskan ska skrivas rätt. Dialekt är jättekul och roligt och BERIKANDE!! men i det skrivna språket ska det vara så korrekt som möjligt.
SvaraRaderaPetra skrev ju om särskrivningar nyligen på sin blogg. DET är ngt som retar mig mer än ngt annat, tror jag (språkmässigt). jag undrar om du möter mkt sånt i ditt arbete som lärare?
Jag blir mörkrädd när jag läser bloggar som skrivs an folk i tonåren eller i tidiga 20-åren. Svenskan är ofta bedrövlig.
OBS!! Detta gäller inte alla, men många.
Hur strikta är svenskalärare vad gäller särskrivning?
OCH LIA!! DU måste vara en skitbra lärare...Tänk om man hade haft en sån som du i plugget.
ONE WISH!!!
Jättekram!!!!
Jättebra inlägg och jag tror att alla förstod att du inte menade illa med din kommentar om språket.
SvaraRaderaJag är också lite av en språkpolis i vissa sammanhang, som du säkert fattade från mitt inlägg förra veckan. Jag har påpekat några gånger för min mamma att hon skrivit cykelen och nyckelen men hon blånekar att hon skulle ha kunnat skriva något sådant ;-) Eran, våran och liknande konstruktioner blir jag också så irriterad på men kanske inte folk vet bättre (och jag tror inte att det är så skånskt att skriva så utan det är mer "uppåt landet" man säger så)? Vilket i så fall är alldeles förfärligt!!
Jag kan bara hålla med Annika, du måste vara en helt underbar lärare!!
Hallå där honey!
SvaraRaderaSpråk är alltid intressant. Jag är däremot urusel på grammatik och har alltid varit. Grammatik, ja då måste man vara logiskt tänkande precis som med matematik. Det är inte jag. Ingen logik alls.
Tänk om jag hade haft en lärare som du är, med en sådan glädje för det du lär ut - då hade jag förmodligen inte haft så taskiga betyg. *skrattar*
Dialekter är roligt också. Även dialekter på engelska då jag rest runt i USA en hel del.
Tack för dina underhållande, goa kommentarer i min blogg. Brukar få ett stort jätteleende av dom. :D
Spännande liv? Jodå, ibland händer det småsaker som piggar upp vardagen och tur är väl det.
Om inte annat kan jag ju alltid sticka in fingrarna i buren så att Niffi kan bita på dom. Hahahahahaha!!
Puss å kram! <3
Liselott
Anna: ja tack snälla för din fina kommentar! Man gör så gott man kan för att förnya sig. Kan Obama så kan väl jag...hahaha, det var det där med Change tror jag! Kram
SvaraRaderaAnnika: oh, om du bara har en aning om hur mycket din kommentar behövdes! Just den här veckan har jag helt tappat suget och känner mig som den sämsta läraren i universum. Jag räcker inte till. Jag hinner inte med alla, och de som just nu får största delen av min tid, är de som i mina ögon förtjänar den minst. Så TACK!
Jag kan ju verkligen inte svara för alla mina kollegor, det vore oerhört dumt, men själv känner jag precis som du. Många unga har en förfärligt bristfällig svenska. De elever som har utländskt påbrå, men vuxit upp med vår svenska skola har i regel en mer grammatiskt korrekt stavning, eftersom den är inlärd som andraspråk och inte ett modersmål. DET tycker jag är en rätt så spännande observation. Sen ska du veta att det gör mig än mer mörkrädd när höga chefer (som på min förra arbetsplats) eller andra lärare på skolan (via till exempel skolans hemsida) skriver till personalen och eleverna på rent urusel svenska! Det är så fruktansvärt pinsamt. Eleverna är ofta snabba på att kommentera detta, och det är ju iof bra, för då KAN de ju upptäcka fel. Men ändå. Särskrivningar är jag manisk med att rätta, och elevers egenhändigt påhittade ord ska vi inte tala om! tt vanligt exempel på det är just "i och med" som elever ofta skriver "ijume" =). Kul ord de kan få till va!? Kram
Petra: som sagt, tack för inspirationen. Jag är ju omåttligt förtjust i mitt jobb, och tyvärr blir man yrkesskadad=). Och TACK för snäll kommentar! Precis som jag skrev till Annika så behövdes den väl just nu, för den här veckan är jag en urusel lärare. (Höga prestationskrav? JAG!?) Kram kram
Liselotte: gulle dig! Du är ju för härlig. Jag gillar grammatik och vet inte alls hur det går ihop med logik. För logiskt eller matematiskt tänkande är något som jag saknar så det sjunger om det! Hahahaha, bara ORDET matematik hade jag länge svårt att stava till =). Bra om mina kommentarer får dig att le! Du har samma effekt här ska du veta. Kram
Nej söta du, jag tog inte alls illa upp av din språkkommentar!! Som jag kommenterade till fredagsinlägget så är det väl nog ett finlandssvenskt uttryck och jag märkte först då jag skulle skriva mitt eget fredagsinlägg att det lät konstigt (eller "töntigt", ett annat fsv-uttryck?!) och att jag borde ha formulerat mig annorlunda.
SvaraRaderaSjälv kan jag inte heller kalla mig språkpolis, men finns det ett stavfel i en text eller i en bok så brukar mina ögon av någon anledning fastna på det... :)
Äntligen är jag tillbaka hos dig! Jag förstår inte så många bloggar man samlar på sig och vill läsa och så hinner man inte ens hälften.
SvaraRaderaJag tycker det är bra om du som dessutom är utbildad i ämnet säger till när det är fel. I och för sig lägger jag inte ner lika mycket energi på att skriva korrekt och tydligt etc i bloggen som jag gör när jag översätter (då måste allt vara så korrekt som möjligt), för då sitter jag och petar något så makalöst med ordval och ordföljd och allt att jag bara inte orkar så här i mellantiden.
Håller fullständigt med om att dialekter hör till talspråket (om man inte skriver en berättelse där dialekten spelar stor roll förstås) och blir alldeles förfärad när jag ser dialektala översättningar i textremsan på tv och liknande. Häromdagen hade de skrivit "Det är långt närmare". Så kanske man säger i ??? men inte gör man det i skriftspråket inte.
Önskar att fler lärare brydde sig om språket så att våra ungdomar i alla fall får kunskapen och sedan kan välja hur de vill behandla språket.
Kram!