Om mig

Mitt foto
Du som kikar in här får ta del av mitt livs små lyckopiller: hur det i min värld är att vara flickvän, vän, gymnasielärare, syster och dotter. Jag har en vild passion för det svenska språket, historia och pedagogik. Är lite lätt nördig i relationen till mina elever, bästa vänner och min familj. På fritiden leker jag gärna med ord, skriver, studerar andras texter och lyssnar mycket på musik. Jag spelar golf hellre än bra och är som allra lyckligast i köket när det väntas gäster på middag. I höst blir jag utlandssvenska- och vad det innebär för mig, sambon och våra två kissar, får framtiden utvisa. Ledord i mitt liv är empati och värme. Jag lever varje dag med inställningen att göra gott för andra och för mig själv.
Kontakta mig (ny mailadress)

söndag 15 februari 2009

Show and tell: närmast hjärtat

Jag ligger efter. Som alltid, hahaha. Show and tell får det bli nu. Helgens begivenheter återkommer jag med. Men jag har faktiskt hållt mig ifrån datorn på flera dagar. Och det har varit rätt skönt. Inget googlande, inget jobb alls. Bara kärlek i massor och en ledig helg. Så som det ska vara ibland!

Så, vad är det då som ligger mig närmast hjärtat?
Jag kan faktiskt ha dagar då jag känner mig lite ego, och där Samanthas citat från SatC känns lite passande: "I love you, but I love me more".
Närmast hjärtat ligger nog i sanningens namn mig själv. För jag tror på det där som någon så klokt sa, att det är svårt att älska andra innan man kan älska sig själv. Många dagar om året tycker jag inte om mig själv, men det har med självförtroende att göra. Men att i grunden kunna måna om och älska sig själv tror jag är en livslång kamp som man aldrig får ge upp om!

Men om inte mitt pinsamma ego har fått er att sluta läsa nu, så tänkte jag visa er lite annat som ligger mig varmt om hjärtat =)















Upplagd av kl.

6 kommentarer:

  1. Saltistjejen16 februari 2009 kl. 01:41

    Vilket fint inlägg! Och bilden på dina katter var ju bara underbar!!!
    Jag håller med dig om att man måste trivas med sig själv för att kunna ge av sig själv till andra.
    Hoppas nu att du njuter av ditt sportlov!
    Kramar!!!

    SvaraRadera
  2. Annika16 februari 2009 kl. 15:10

    Bra inlägg, tjejen!
    Du har ju så rätt!!!
    Nu har jag klickar upp alla dina FINA bilder och läst vad du så fint skrivit där.
    Havet...JA!!!
    Familjen...JA!!
    Vänner...You bet'ya!!
    SEn bara måste jag påpeka vilka snygga pantertanter du visar...Tänk om man får se ut sådär när man är 80!! coolt!!
    KRAM!!!

    SvaraRadera
  3. Lia16 februari 2009 kl. 16:51

    Saltis: ja två kattungar kan ju göra så hela tiden står stilla, hihi. Vi är nog onormalt pussiga med våra bebisar, och de är väldigt trygga och gosiga tillbaka. Kram

    Annika: Ja men visst är det fint, att kunna åldras med värdighet och stolthet!? Jag älskar dessa två tanter obeskrivligt, för de är stencoola och klagar aldrig på någonting. De letar inte fel på vare sig samhället, unga eller annat, utan tar dåtid, samtid, och framtid med jämnmod och glädje. Det ger sann inspiration! Havet, vännerna och familjen är livshörnstenar, men även platser och till och med saker ligger mig också varmt om hjärtat...men dessa får inte plats på bloggen=). Ha en fortsatt härlig LEDIG dag du med! Kram

    SvaraRadera
  4. anna of sweden17 februari 2009 kl. 04:41

    Fint inlägg. Och nu känner jag ju dig ännu lite bättre. :) Liiite.

    Visst är det underbart med havet. Ska bli intressant att se hur vi kommer att känna det när våren kommer till Philadelphia och vi får uppleva den UTAN havet ...

    Och vilket fin Skånebild! Ligger mig också nära hjärtat.

    SvaraRadera
  5. Fritt ur hjärtat17 februari 2009 kl. 07:18

    Verkligen en väldigt fin tolkning! Kan skriva under alltihop även om vi inte har samma släkt verkar deviserna lika;-) Får lust att visa dig min hyllning till havet.

    http://www.youtube.com/watch?v=Gm_l38C4KQM

    Marie Fredriksson och mina bilder..

    Nu står det att min beäran inte kunde genomföras, då är frågan om man får fram alla....det lär vi se;-)

    SvaraRadera
  6. Lia17 februari 2009 kl. 12:42

    Simone: allt gick bara bra=), har kommit fram till att det bara är att trycka på "skicka kommentar" 2ggr så blir allt fina fisken! Det är någonting magiskt med havet. Jag är uppväxt vid en insjö, och när jag träffade sambon som har bott vid havet hela sitt liv, så var det som att en helt ny värld öppnade sig! Och jag kan inte slita mig...jag är förälskad i både mannen och havet=)

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)