Jag inleder med torsdagens bästa: fick mitt referensbrev från rektorerna idag. Jo, jag började ju lipa såklart...inte vidare coolcat där inte! Åh, så snälla människor det finns, som med sina ord kan vidröra och berömma så att hjärtat kommer vara varmt länge, länge! Måtte jag även i fortsättningen få arbeta under sådana chefer, för allt annat vore bara ledsamt. Jag vet att jag är en duktigt lärare, helt enkelt för att jag varje dag gör mitt yttersta för att vara just det! För att kunna se mig själv i ögonen på kvällen och tänka: You did good. Men att få se detta i svartvitt, på ett dukument från statlig institution, det är en helt annan femma. Jag mer eller mindre flög ut från mitt arbetsrum! Glädje!
Att jag också får jobba kvar ända fram till vi åker, även fast det splittrar en hel termin, gör mig glad och ödmjuk. Jag får fortfarande ha mina älskade elever i skolan, få njuta av de sista veckorna av undervisning, vägledning och annat skoj! Åh, den enda nackdelen med det är att tiden går fort när man har roligt...
Jag har ju ett antal f.d. elever som jag har en bra kontakt med. Den killen ni känner till vid det här laget, P, (som har jobbat för mig) har jag pratat rätt mycket med om flytten och hur allt känns.
Idag, när jag sa att det känns lite jobbigt att lämna allt och följa med sambon för att starta ett helt nytt liv, känner denna 17,5-åriga kille precis hur jag mår.....funderar lite och svarar sedan:
"nothing in this world that is worth having comes easy" - Bob Kelso".
Förstår ni då varför man älskar gränslöst och imponeras över hur fin han är!?
Och så över till Dagens sämsta:
Jag har inte diskuterat vår flytt med allt och alla. Speciellt inte på jobbet. Där har jag berättat sakligt för mina chefer, och sedan mer detaljerat för ett litet antal som känner mig bra och vet vem jag är privat, hur jag och sambon lever och vilka tankar jag har...
En lärare, lite äldre och kvinnlig, som jag på inget vis har berättat om flytten för (då hon inte känner mig, och jag inte känner henne) stoppar mig i lärarrummet och droppar följande kommentar:
"jahaaaja. så jag hör att du ska flytta utomlands?"
Jag: jooo...
hon vidare: "jahaaja. så den där läääärarutbildningen. Var det bara någon form av lyxlir!?"
Kommentarer på det!?? Vad i H*vete svarar man en sådan människa?
Jag log, klippte med ögonfransarna och svarade: Jaaaadu, människor ser verkligen olika på det där med utbildning. Är inte det lustigt hörrudu?
Sen gick jag...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vilken konstig fråga! Och människa! Vad menade hon med det? Att du bara gjorde utbildningen för skoj skull och nu ska leva lyxliv utomlands eller vadå? Bra comeback i alla fall!
SvaraRaderaBob Kelso har verkligen rätt! och din fd elev också!
Mkt märklig kommentar, Lia.
SvaraRaderaTypisk energitjuv...suck.
Bra comeback från ditt håll...
Du, jag är heller ingen cool cat så jag skulle också ha börjat gråta över ett så vackert referensbrev...
Så det så!
KRAMAR!!
Jäkla bra svar i alla fall!
SvaraRaderaDen bollen tog du bra! Förstår att du kommer att sakna eleverna och jobbet. Känner du dig inte utmanad att vara lärare i nya landet också då? När man får uppskattning blir man varm och lycklig, ännu bättre än referensbrev när man slutar är spontana beröm och uppskattningsbevis, men det är vi inte alltid så bra på... Kram och lycka till, ser fram emot att följa dig på dina nya äventyr!
SvaraRaderaVad härligt att få ett så fint referens brev! Men vad var den där lärarinnans problem då? Avundsjuka kanske? Bra svarat iaf!!! :)
SvaraRaderaOh jag är så spänd på att höra om allt, det är ju pirrigt!!
Kramar
Härligt att du fick ett sånt fint brev, ALLT fokus på det brevet och inte på nåt annat.
SvaraRaderaKram!
Anna FT: haha, yack så mycket! Ja, ibland är det rätt häftigt att man kan få så bra feedback från en 18-åring, när man själv inte riktigt har näsan över vattenytan alla gånger. Och eller hur?? Hur sjutton ska man inte kunna se tillgång på utbildning som både lyx och en fantastisk utvecklingsresa i det egna jaget?! Somliga människor är knepiga =). KRAM
SvaraRaderaAnnika: ja fy för energitjuvar! det är nog en sådan egenskap som jag alltid sätter som den värsta jag anser att folk kan besitta. Men är man glad och trygg, går det ju enkelt att ge sådana dumheter korta och koncisa svar tillbaka =). KRAM vännen
Fritt ur hjärtat: hahaha, tack! Men om du bara visste vilka svar jag VILLE säga, som bubblade upp i huvudet på mig!? Ojoj, tur att man är en civiliserad varelse =)
Christel: jo, visste skulle jag mer än gärna jobba med undervisning även efter flytten. Men tyvärr är det inte helt enkelt. Tiden får utvisa om det går att lösa =). Kul att du kikar in här ibland!! =)
Stef: men eller huur?! Sick. Ibland undrar jag varför jag gillar att jobba med människor egentligen, när det finns sååå många exemplar som man bara inte står ut med! Hahaha. Jag är också pirrig och vettskrämd om vartannat. Men försöker hela tiden tuffa till mig! Kram
Emma: JA! allt fokus på det!! Jag håller mig till den linjen =). Ha en skön måndag min vän!
Typiskt avundsjuk. Så det så.
SvaraRadera