Som sand genom ett timglas...

...så rinner dagarna förbi.
Oj, inåg just att det där lät väldigt likt introt till Days of our life =). Jag har varit så effektiv de senaste två veckorna, att det är näst intill omänskligt! Tänk vad mycket man hinner med, bara man vill. Nu är det mesta kring flytten fixat. Igår hade jag möte med VD:n för det företag som ska ömbesörja vår flytt, samt med ägaren till den firma som utför flyttstädningen. Båda männen är helt fantastiska på problemlösning, så det känns jättetryggt att lämna mitt liv och vårt bohag i deras händer. Ägaren till städbolaget är dessutom en kollega till mig på skolan, så bättre referens får man nog leta efter! Genast slår det mig att vårt kontaktnät här i skåne är STORT, och jag kommer att känna mig väldigt naken utan det, när vi väl landar i Bergen...upplevde ni det så? Att man inte bara saknar vänner, socialt nätverk, utan också det där ovärderliga kontaktnätet som är så behändigt att ha i de mest absurda situationerna?

De kontakter jag såhär på rak arm kommer att sakna mest är (utan inbördes rangordning):

• Fredrik, som vet allt om fisk och är en fantastisk krögare! Det är lyx att kunna ringa en fiskkock mitt i matlagningen, när han står i sin egen restaurang, och få tips och råd!
• Christer, som är akademikern som håller såväl elever som kollegor i schack och dessutom kan ge råd i allt från yrkesvägledning, relationer och den bästa whiskyn! Mångsidig raring!
• Lotta, överläkaren som lika gärna kan komma över och kolla på ett litet bett, som att ta god hand om svårt sjuka cancerpatienter. Det är skönt med läkare på gångavstånd, som dessutom alltid tar emot en för att man är släkt!
• Magnus, som lika gärna ger mig en arbetsplats, som en match i historiskt kunnande och golf. Storföretagaren som är den bästa mysfarfar jag någonsin har fått chansen att lära känna och respektera.
• Helena, den första chefen och rektorn som jag hade möjlighet att få arbeta för. Delar mina visioner kring unga och lärande i utveckling, och har i sin tur ett kontaktnät som gör mig mörkrädd och grön av avund på en och samma gång!
• Peter. Min mentor och den man jag kommit allra närmast, bortsett från sambon såklart! Att få proffshjälp med att finna sin väg är ingenting som görs enkelt per telefon. Att sitta hos Peter är som att gå en boxningsmatch och sedan smörja balsam på själen. Mycket givande!
• Roger, idrottsprofilen som hjälper mig med allt från löpband till uppsatser. Har alltid glimten i ögat och kan svara på de mest kontiga frågor =)
• Jannika, generalen som är precis lika pålitilig vare sig det gäller jobb eller att smutta alldeles för dyra drinkar! Vilken tjej, hur många sådana finns det egentligen!?
• Ulla; som med sin stil, sin familj, sin golf och sitt kunnande är en ständig källa till inspiration. Det finns ingenting som inte Ulla kan fixa!

Dessa är alltså inte personer som ingår bland mina/våra privata vänner, utan helt enkelt en skön skara med kontakter som alltid finns där och ställer upp, och för vilka jag själv alltid är beredd att ge ett handtag! Hur ser er lista ut? kan ni skilja på "vänner" och på kontaktnät? Naturligtvis finns det ju vänskap med i bilden med alla ovan nämnda, men våra relationer bygger inte på parmiddagar, semesterresor eller att vi bor i samma område. Vi har helt enkelt helt andra anknytningar till varandra, men de är fortfarande mycket värdefulla, och jag kommer att sakna dessa när vi flyttar!

Kramar!