Ja. Idag är jag faktiskt bara så ledsen. Vet ni, det är konstigt att ni, mina "bloggisar" känns så nära även fast jag inte har fått chansen att träffa er alla personligen (än). Jag kan ibland uppleva att jag till och med känner mer glädje eller sorg när någon av er har det bra eller när något ledsamt inträffar? Kanske kan det har att göra med att våra möten i text blir på allvar, inte som med kollegan i korridoren där man käckt säger "hur mår du?" och får ett lika snabbt och opersoligt "bara braaa!" tillbaka. Här, när vi alla skriver om vår vardag med humor, värme, sorg, ångest och hopp så blir det per definition att ord i textform på något vis väger tyngre.
Kanske är det därför som det också känns tyngre när någon av er har det tufft?
Svammel, svammel. Ett onödigt långt inlägg för att bara få säga: idag är jag ledsen. Jag har gråtit en liten skvätt över att världen känns orättvis och därefter sänder jag många varma och kärleksfulla hälsningar till älskade fina Anne och hennes M.
Nog sagt eller hur?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Å Lia vännen.
SvaraRaderaVisst är det så. Jag tycker man lär känna varandra väldigt väl genom att läsa varandras bloggar. Så mycket personligt som skrivs och besrkivs i tecterna. Och även att läsa mellan raderna ger en rätt bra insikt.
jag blev också oerhört ledsen när jag lsäte Annes inlägg idag. Som en knut i magen. Jag hoppas såååå att de snart ska lyckas ta sig ur det tomrum som jag tror de för tillfället befinner sig i.
Och jag hoppas att även du min vän ska få känna dig mindre ledsen snart.
Stor varm gosekram!!
Saltis: tack, ja kanske är det så att om man som jag är väldigt inkännande och medkännande, så blir det ledsamt ibland när man bara önskar att sina vänner och familj ska ha det bra. Jag har läst och läst ikapp hos dig och känner att jag verkligen blir sååå förälskad i lillsnorpan! Hon är ett mirakel i gullighet och utveckling. Jag njuter av allt du beskriver, även fast jag "normalt" inte går igång på alla som bloggar om barn. Men lilla E känner jag ju lite i alla fall =) så tack för att jag kan följa hennes upptåg! Tack för den varma gosekramen, naturligtvis kommer det en i retur svävandes över Atlanten!
SvaraRaderaJa, det är konstigt ibland hur vi känner till varandras vardagar, orosmoment och glädje på ett annat sätt än de vi träffar IRL. Först och främst är det väl för att vi faktiskt delar med oss av allt det här på våra bloggar och att vi läser varandras bloggar med intresse. När gamla vännerna inte har tid att bry sig (ja, jag är lite hård men så känns det ibland), så finns de nya bloggvännerna där och läser, kommer med stöttande kommentarer och ja, bara finns där varje dag!! Vi har ju mer kontakt än vad jag har med de flesta av mina vänner...
SvaraRaderaJag har också gått runt och tänkt på Anne och hennes M igår och idag. Vi är alla ledsna över att det inte blev en liten bloggbebis borta i OR - den här gången...
Stora kramar och hoppas att inte lite av ledsenheten beror på norskt höstdepp.. Vi får talas vid imorgon!
Å nej, vad ledsen jag blir! Jag har ju inte läst några bloggar på en dryg vecka nu, så visste inte vad som har hänt Anne. Så tråkigt. Jag ska gå in till henne genast.
SvaraRaderaJag håller med, visst lär man känna varandra väldigt väl via bloggarna. Inte så konstigt eftersom vi delar med oss av tankar och känslor blandat med vardagliga trivialiteter. Det gör man inte alltid med den där kollegan i korridoren och även om det är bästa kompisen man är på gymet med blir det inte alltid så eftersom det händer så mycket runt omkring en. När man sitter på sin kammare och skriver blir det mer koncentrerat och alla får prata till punkt, på något sätt.
Du skriver aldrig vare sig onödiga eller för långa inlägg!
Vill också tala om att jag har flyttat din blogg från Sverige-bloggar till Utlandsbloggar i mina länklistor, så att du inte tror jag har tagit bort dig.
Stora kramar och hoppas att du blir glad snart igen!!!
Petra: ja vi har du talat om det här innan, att somliga av ens "vanliga" vänner inte alls blir lika nära som den kontakt man får via bloggarna. Idag är det fredag vilket betyder nya tag och jag känner mig bättre till mods igen! Kram och trevlig helg, måtte måtte det finnas billiga biljetter till Swea!
SvaraRaderaMarianne: Tack fina du för din kommentar! Jag tänker ta mig friheten att citera dig i mitt nästa inlägg, för du lyckades sätta ord på mina tankar, dessa kring att just bloggarna skapar en gemenskap av sällan skådat slag. Hahaha, du är nog den första som har förärat mig plats bland alla ni övriga utlandssvenskor. Det är ju en ära! Kram och ha en fantastisk helg i värmen!