Lite ditt och lite datt

Hallå där! "Idag är det fredag" (säger jag käckt med min mest pedagogiska röst) och jag är en riktigt helg-älskare. Jag KAN helt enkelt inte vara på dåligt humör när fredagen kommer, hur trött jag än är.

Vet ni, jag fortsatte fundera massor kring det jag snuddade vid i mitt tidigare inlägg, d.v.s. att den relation vi skapar med hjälp av våra bloggar känns stark och på riktigt även då vi inte har träffats i verkliga livet. Jag hade ju min egen teori om att det kanske är just formen som gör det lätt att skapa band: att text, ord som blivit nedskrivna på något vis väger tyngre, känns mer sanna än de som bara trillar ur folks mun i förbifarten?

Naturligtvis är det ju så att även innehållet i bloggarna skapar relationer och reaktioner. Men själv fungerar jag nog så, att har jag väl fallit för en blogg (och människan bakom den) så blir jag glad och känner mig trygg när jag ser att vederbörande har uppdaterat; om sedan innehållet håller ojämn kvalité rör mig då inte alls i ryggen! Det är ju ändå ORD skapade av någon som jag gillar och bryr mig om!

Sen har vi ju stilen på bloggarna. Inte att förglömma! Några är ni som valt att spetsa era bloggar till att inrikta er på specifika ämnen. Mode, ekonomi, studier, mammaledighet, resor...självklart intresserar det mig när bloggar har en speciell stil. Det gör det ju enkelt att finna liksasinnade vänner som man aldrig hade snubblat över i sin egen värld. Med stil kan ju också menas det stilistiska, att man känner samhörighet med en viss bloggares stilistiska förmåga. Jag kan både känna avund (åååh, tänk om man kunde skriva så) värme och kärlek för de bloggar jag snavar över, där just stilen får mig att återvända dag efter dag. Ett personligt tilltal, en viss ton eller att någon väljer att dela med sig av sitt liv via många bilder och generösa videoklipp är ju en lyckad bandning av innehåll och stil och gör att man som läsare ganska fort känner gemenskap med skribenten.

Sen har vi sådana bloggar som min, där det blir lite random. Jag har länge tänkt vara duktig och sätta etiketter på mina inlägg, men kommer liksom inte på vilka kategorier jag skulle kunna sortera min text under? (vardagsliv, recept, vardagsliv och så lite mer vardag?) Jag tror att även om det låter extremt tråkigt när man beskriver bloggen så, så är det mitt favoritsätt att få publicera text på! Obunden och fri. Med ketchupeffekt, allvar och skoj. Oj, vad lyx det är att dels få följa er in i er vardag, era tankar som uppkommer i de mest oväsentliga situationer och se blider som får en att känna det som att man verligen var där, fick följa med! Lyxen att sedan få detsamma tillbaka, att veta att några tappra vänner har lusten och intresset att verkligen vilja följa min vardag är nog varför jag gillar detta med bloggandet, och därmed också varför jag gillar att skapa vänskapsband och relationer med bloggisar. Jag kanske är helt ute och cyklar nu, men det känns ibland som att bloggande människor (hur olika vi än må vara) har ett karaktärsdrag gemensamt: vi tar oss tid att vara eftertänksamma.

För det tar tid att posta inlägg, för att inte tala om att läsa alla bloggar man älskar och sedan lämna en kommentar som känns värdefull i sammanhanget? Är det så att vi finner vänner via bloggen (trots att vi är så olika och lever så olika liv) för att vi alla har detta gemensamt?

I kommentarerna till förra inlägget kom Marianne med ännu en intressant vinkling av varför bloggar, texterna och de som skriver känns som på riktigt, sanna. Varför de berör och skapar vänskapsband. Hennes tanke var så fin att jag väljer att citera henne: "När man sitter på sin kammare och skriver blir det mer koncentrerat och alla får prata till punkt, på något sätt."

Sorligt men sant, så är det nog så. Världen och vardagen är stressig. Människor har väldigt lite tålamod med både sig själva och andra, avbyter i såväl diskussioner som telefonsamtal. Är det så att bloggandet lever så starkt (och skapar sådana härliga ärliga relationer) just för att vi äntligen tillåts att tala till punkt? Med våra egna ord dessutom. Jag tycker att det ändå var ett himla enkelt och fint sätt att beskriva varför vi skriver våra bloggar och känner kärlek och värme för varandras texter!

Det var mitt bidrag till debatten =). Återkommer med all säkerhet lite senare, men nu ska jag bege mig ut i det fina höstvädret och njuta av lukten av saltvatten. Kram på er!

Uppdatering: När ni ändå är i farten och såklart klickar er vidare till Mariannes härliga blogg via länken här ovan, passa då gärna på att läsa de ord av visdom och kärlek som hon har publicerat idag!