Love...

Nej, idag hade jag inte tänkt hylla den stora kärleken, utan Love, en fantastisk kollega, vän och inspiration. Jag har sovit dåligt i natt, haft mardrömmar om hemtentan och haft svårigheter att sortera och välja arbetsgång. (kan även bero på det goda vinet och drinkarna i går kväll).
Ringde i panik kära, snälla, lugna Love nu på eftermiddagen, för att få HJÄLP.

30 minuter senare sitter jag med tre färdiga listor, (punktlistor) på HUR jag ska lägga upp mitt arbete, VAD jag ska fokusera på, VEM jag kan sortera bort bland våra vetenskapsteoreriker och VARFÖR jag vill presentara mitt arbete så som jag vill. Dessutom vet jag ATT jag vill ta analysen kring tidsperspektiv och få stilpoäng, jag vet HUR jag, rent stilistiskt sett ska författa mitt verk och jag vet NÄR jag kommer att vara klar!!!!

Varför, varför, varför kan inte alla killar vara så här enkla och hjälpsamma, precisa och målmedvetna. Gissa att många ladies skulle vara lyckliga på många områden om så var fallet!!!
Men tack i alla fall, Love, för din tid och din entusiasm för ämnet =).

Sambon ringde just för att meddela att han kommer hem redan 18.30 och inte 22 som det var tänkt!! Jippie, nu kan jag alltså se fram emot en mysig middag för 2 samt en timmes paus för greys anatomy! Det är otroligt skönt att vara själv när man har mycket att stå i, men den mysiga tv-kvällen blir klart bättre när vi är tillsammans...

Nu, upp en timme på löpbandet, powewalk is the shit.