Vad som gör att jag alltid överlever

Jag är som en katt. På väldigt många vis faktiskt och det är jag stolt över. Två egenskaper som är speciellt tydliga är förmånen att ha 9 liv och förmågan att alltid landa på tassarna...förlåt, fötterna.

Att vara positiv och finna det som är positivt i min tillvaro är mitt sätt att alltid överleva, att gå vidare, att kunna njuta av det liv jag lever. Jag vaknade i morse och var ledsen i hela kroppen. Sådär som man kan vara när man har drömt någonting riktigt sorgligt. Det tog någon minut för mina sinnen att klarna: jag var ledsen på riktigt. Det är var dröm och känslan hade inte gått över under natten. Tänkte när jag svängde benen över sängkanten att jaha, så kommer alltså den här dagen att se ut...

...men så ringde telefonen! Min underbara, härliga, intelligenta och lugna professor, tillika vän, som stolt som fan meddelar att min framläggning av c-uppsatsen gick så sjukt bra att den förtjänat ett "solkklart högsta betyg" från ledningen och kursansvariga!
Jag tog tacksamt in nyheten. Kände mig så glad för resultatet i sig, att jag producerat 50 sidor vetenskap som inte hade fått en enda kommentar eller kritik (förutom lovord och beröm) men också för att nyheten kom just i morse! Jag behövde få känna mig värdefull, duktig, viktig om man så vill, och kompetent. Istället för så eländig som jag egentligen kände mig...

Så jag tog det positiva med mig in i den nya dagen och har mått relativt gott idag. Man måste lära sig att stänga av ibland och bara våga vara glad och stolt, även fast det känns som att hjärtat slutade slå ett tag där...

Positiva tankar, det är vad som gör mig levande, vad som får mig att överleva. Hoppas bara att de smittar av sig! Kramar