Ni vet den där generande känslan som uppstår, när personalen på tex McDonald´s börjar känna igen dig för att du äter där så himla ofta?! Jag trodde att den känslan bara infann sig om det gällde något skämmigt, som skräpmat eller andra dåliga vanor. Men nej då.
Ikväll blir det andra gången på 3 (!) dagar som jag kommer besöka min älsklingsrestaurang. Säkert 15 ggn den här månaden (inte riktigt, men nästan) och nu kommer underbara kocken himself ut och hälsar när jag kommer dragandes. Och som jag skäms! Han måste tro att jag inte kan laga mat själv, eller att jag stöter på honom, hahahaha. Men ni, kära bloggisar. vet ju att inget av de alternativen är särskilt troliga!
I måndags var det middag med sambons kollegor ur ledningsgruppen. Fantastisk mat, skönt att få använda min engelska som faktiskt tydligen är riktigt bra! (kollegorna är mestadels britter, så de borde ju veta) och det är alltid intressant att låta sambons kollegor få en större bild av honom genom att de ser oss tillsammans. Har märkt hur mycket han vinner på att våga vara lite privat men inte överdrivet personlig. Dessutom är det alltid kul att få klä upp sig på en måndag...
I kväll blir det lite med lågmält. Tjejekväll med skvaller och annat på schemat. Inte fullt så dressat, kör på jeans, top och svart kavaj. Vi ska proppa i oss rökta räkor och andra skaldjur, njuta av hemmagjord chiliaioli och dricka alldeles för mycket vitt vin...jag hoppas att vi får skjuts hem sen ikväll....
Vad händer annars då? Jo, sambon "dumpade" 1900 bilder med tillhörande texter på mig i går och förklarade att dessa skulle vara klara på torsdag kväll och inlagda i en kunds nya system. Detta är alltså en del av hans företag, vilket drivs vid sidan av våra jobb- och just den här veckan hinner han inte med. Så nu blev det plötsligt mitt ansvar...
Jag jobbar inte gratis, inte ens för honom, så jag gör detta med glädje, och ser fram emot en ny seglarjacka som kommer på fredag!
Bakom varje framgångsrik man står en hjälpsam och förstående kvinna.....var det inte så man sa?!
Tjing- in i dimman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej vännen!
SvaraRaderaDU skulle förmodligen kunna jobba som kock på den restaurangen!! Förmodligen knockar du kocken själv!!!
Synd att inte bloggarna kan ha små smakportioner...
Kramar från mig!!!
Annika: du e så snäll. Det är jättekul att du uppskattar mina matlagningsförsök, annars skulle jag aldrig vilja lägga ut dem på bloggen. Fredrik, kocken, vet att jag gillar att laga mat,så det e kanske därför han e så trevligt!?
SvaraRaderaKram och hoppas som sagt du kan sova nu
Jag tror kocken blev glad när han såg att Du kom tillbaka för tredje gången.
SvaraRaderaHan tänkte nog "AHA" här är en riktig gourmand som gillar det jag lagar. Som uppskattning hälsade han dig välkommen personligen eller.
Visst är det kul att få klä upp sig och representera med maken. Har gjort det ett otal gånger även i hemmet.
Så sant som Du skrivit "Bakom varje framgångsrik man står en ..."
Bakom varje framgångsrik kvinna ingen ... hi,hi.
Ha de gott! Kram ...
Lotta: ja, det är jättemysigt att kocken uppskattar våra besök på restaurangen. Speciellt eftersom han också är ägaren! Det är så roligt för mig att lära av olika gnerationer. Sambon och jag är precis i början av vårt vuxna "göra-karriärsliv" och då är det kul att höra lite om hur du har gjort med tex representation! Det finns ju ingenstans man kan läsa sig till sånt, så berätta gärna mer om hur du har upplevt att vara kvinna och flytta med utomlands (för jag misstänker att det var därför ni lämnade Gbg ett tag där?). Kramar i masssor
SvaraRaderaJo, jag kan skriva lite i min blogg eftersom jag själv haft ett antal service yrken. Som damfrisör, kock, TW-konsulent och en del annat.
SvaraRaderaJag ville ta den chansen att kunna vara tjänstledig då han åkte på sina resor runt om i världen. Det har jag INTE ångrat. Vi har två döttrar och de flyttade hem och tog hand om hunden vi hade.
Tack för tipset om bloggning då det ibland är bloggtorka.
ha de gott! Kram ...