Det måste vara konstigt att se sina barn bli vuxna...

Jag är helt lycksalig idag!!! Kan meddela att jag har fått jobbet och att jag börjar min första dag nu på fredag! Mer information lär det bli, men jag vill vänta lite med den, tills alla papper är påskrivna och allt har gått rätt till...

Nu till ämnet för inlägget.

Naturligtvis ringde jag pappa på en gång för att berätta den glada nyheten. (Jag är och har alltid varit en riktig pappagris, mamma har inte en chans där). Pappa P blev precis lika glad och stolt som alltid men samtidigt lät han lite...vemodig.
Frågade honom vad som var fel, och han svarade:
"tiden går såå fort. Plötsligt är min lilla flicka 26 år, har återigen fått ett kanonjobb med hjälp av 9 års arbetserfarenhet och snart tar du din examen efter fem års universitetsstudier. Du lever ditt liv med sambo och vänner, intressen mm 70mil hemifrån, och ibland känns det lite tungt att man inte bara kan krama dig och säga Grattis in person. Det är läskigt och samtidigt underbart, att se dig vuxen, färdig och utflugen ur boet." Någonting sånt var vad han hade på hjärat...

Det fick mig att tänka till lite. Ja, tiden har verkligen gått väldigt fort. Jag blev stor väldigt tidigt, flyttade ju hemifrån redan under gymnasiet och har aldrig känt mig vidare liten. Tror att jag var barn fram till 15 (hade svårt att skiljas från mina barbies, även om det inte var cool att leka med dem efter 10) men sedan hoppade jag helt enkelt över den värsta tonårsperioden. Jag krånglade några månader, tog mig i kragen och beslutade mig för att det var roligare att vara vuxen=).

Lillgammal, kavat...kärt barn har många namn. Men det är rätt gulligt och lite vemodigt, att pappa ändå reflekterar över sådana saker.

Kom i all hast att tänka på en serie jag tyckte mycket om som barn. Tror den hette "The Road To Avonlea" och var helt enkelt underbar! Den var författad av samma team som också gjorde kortserien om Anne på Grönkulla och jag älskade den väldigt mycket. Så där har ni ett tips: den serien kan ni beställa och få fram lite barnasinne igen. Mäldigt välgjord!

Tjing!!!!