Precis som jag förutspådde, ska man inte tala för mycket om ett jobb innan allt är klappat och klart. Kan bara meddela att det inte alltid räcker till att man har fått jobbet, det finns fortfarande aspekter som gör, att någonting känns fel i magen. Just nu försöker jag klura ut om detta trots allt är någonting som kommer att bli bra för mig, och därmed blir det heller ingen vidare beskrivning av arbetet, innan jag har bestämt mig för om det är värt att tala om mer...
Nästa lågmäldhet är mycket privat och berör hela släkten djupt. Det enda jag kan säga är att det kan inte finnas någonting grymmare än när barn inte får leva...
I ett av mina favoritavsnitt av Gilmore Girls bestämmer sig morföräldrarna för att separera efter nästan 40 års äktenskap. Emily Gilmore (kvinnan) väljer att ta sin tillflykt till en lång resa i Europa, och medan hon packar och lämnar det hem och den man som hon levt hela sitt vuxna liv med, så spelas min absoluta favoritsång någonsin: If I could write av Sam Phillips. Tänkte bjuda er på låten och textraderna, eftersom de är så lågmälda och passar så fint till avsnittet.
Texten:
[If I could write I'd set all the words free to follow you]
Tell you wonder, tell you secrets and solitude
I've had to let go of so much
It's hard to hold on now
Something far off is pulling me and
When I go this time I don't think I'm coming back
I took your ring that never comes off and put it on
Sorry to lose you, sorry to keep you after you were gone
Nothing is small, nothing is unexpected
I want more
When I go this time I don't think I'm coming back
Desire's the element that I can't fight
Dream is the arm of God
Girl's looking for themselves in your eyes
I'm looking for you
What's this supposed to be some kind of perfect
I want more
When I go this time I don't think I'm coming back
Coming back (3x and fades)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du är utmanad hos mig Kram ...
SvaraRaderaJag vet naturligtvis inget om vad som känns fel med det nya jobbet, det enda jag kan säga är att du ska lite på din instinkt. OCH att det finns andra jobb där ute.
SvaraRaderaVad beträfar din familjesorg kan jag bara säga att jag lider med dem som sörjer så som man bara kan då det handlar om ett barn som inte får fortsätta att finnas till. Det är ett bottenlöst svart hål man sugs in i och mellan varven så tittar man upp och blir både förvånad och lite förnärmad då man inser att världen fortsätter som om inget har hänt - själv "vet" man ju att världen har slutat att fungera. Jag hoppas de får bra stöd, kanske t o m professionellt sådant, för det tar år...Stor varm kram till dig och de i din familj som behöver det.