Så länge jag kan minnas, har måndagar varit skräckdagar för mig. Jag tycker det känns så brutalt att kastas in i en ny vecka, när helgens mys och avkoppling precis har värmt upp kroppen. Det är ju självklart att veckans rutiner är ganska sköna att komma in in, men när klockan ringer på måndagsmorgonen, är det lätt att glömma varför rutiner ska vara nödvändiga att ha!
Min måndag har varit lååång. Sambon lämnade landet igen vilket alltid gör lite ont i hjärtat. Våningen blir väldigt tom och dagen känns lång när man inte har sin bästa vän att skratta och samtala med. Jag tog en sväng för lite shopping och planering med Maggie. Kom hem med en helt fantastisk, silkig klänning i marinblått/vitt från Tommy Hilfigers vårkollektion och en v-ringad sandfärgad troja med en rosa Polo Sport-häst på, samt en plan om middagsdejt på onsdag kväll! Vi tjejer passar helt enkelt på att ses och ha kul när tillfälle ges, vilket är så gott som varje vecka! så, sambons resande tillför i alla fall lite gott=).
Har sedan kämpat med nästa del av min uppsats, vill bara bli färdig nu eftersom vårterminen 2008 drar igång på måndag nästa vecka (ytterligare en anledning att avsky måndagar!).
Oroar mig, pirrig som jag är, över det nya jobbet. Min erfarenhet säger mig att när någonting är för bra för att vara sant...så är det förmodligen också det...osant. Min magkänsla säger mig att jag bör ställa in mig på ett nekande svar, men än är ju inte loppet kört!
Kvällen innehåller den årliga idrottsgalan. Får se om jag orkar med att se den, tycker att det är för mycket fokus på fotboll och hockey. Jag är inte vidare fascinerad av det som är för lättillgängligt och folkligt...men som tur är finns det en helt fantastisk golftjej som är nominerad till årets nykomling. Är man gymnasietjej och lyckas slå självaste Sörenstam, ja, då ska man få stående ovationer enligt mig!!! Wow!
Tjing=)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej vännen!
SvaraRaderaJa, det blir tomt i huset när han sticker iväg på sina resor. Maken eller alfahanen som jag kallar honom är i USA på några veckor.
Du skrev till mig och undrade om jag var hemma eller arbetade.
Jag har förmånen att vara hemma om det nu är en förmån?
Jag är betydligt äldre än vad du är (56 år). Nu vet du lite mer. Ha de gott och ta vara på tillfällena när de kommer. Du har bara en chans här i livet. Carpe Diem Kram Lotta
Ja...jag vet också hur det känns när dom reser och är borta en längre tid. Men det går och man vänjer sig man får ta tillvara de dagar man har tillsammans.
SvaraRaderaha en bra vecka
kram