Även en lillgammal själ...

...tycker att det är jobbigt att bli vuxen!
Sitter för tillfället, mellan hostanfall och svordomar, och söker jobb. Nej, detta kommer på inga villkor förvandlas till en söka-jobb blogg, även om jag har material så det räcker och blir över.

Vet ni, det är verkligen stressande. I fem år har universitetsstudierna i princip inneburit att gå till en plats, lära sig massor av jätteviktiga och delar av oviktiga saker och dessutom konstant bli bedömd och ifrågasatt: helt enkelt dagligen få höra hur dålig man är, hur allting kan göras snäppet bättre/vassare/mer vetenskapligt/stilistiskt korrekt osv.

Det har alltså inneburit att ta kritik, plugga som en galning och lita på att csn bryr sig om mig så länge jag bryr mig om mina studier! Enkelt liksom, vardagen visar tydligt vad jag har att förvänta mig och vad som förväntas tillbaka utav mig.

Och nu är de fem åren slut. Nu, efter att ha fått höra hur dålig man är i fem år för att på så vis växa (vilket jag också ha gjort, inget snack om den saken) så är det så dags att skriva CV. Och jag nästan avlider! Texten känns såååå fjäskig, töntig, titta-på-mig-centrerad och egocentrisk att jag bara vill dra något gammalt över mig!

Jag är verkligen jätterädd för att inte få jobb, har liksom aldrig varit arbetslös. I och för sig kommer ju mina två vanliga jobb att finnas kvar i höst, men snobbig som jag är så räknar jag dem inte till riktiga jobb längre...

Och nu har det plötsligt slagit mig varför jag har fått fem års träning i att stå på mig och ta så mycket skit att det nästan är omänskligt ibland: femonenet vi tränat för kallas anställningsintervju!!!

Japp, nu är det alltså dags att bli vuxen, att visa sig kapabel och samlad, stark och redo att ta och ge konstruktiv kritik. Nu gäller det....och jag önskar sååå hett att jag bara fick vara 15 år igen och uppleva sommarlov med första romansen, aquas barbie-girl och spitterny Björn Borg-bikini. Jag var så bekymmersfri då...tror jag...

...eller så är det minnet som spelar mig ett spratt!

Jag känner mig lätt döende

Väldigt låg aktivitet här i bloggen, och det har sin förklaring: Jag ligger nerbäddad (igen) med superhosta, tvärhög feber och en kropp som gör ont även på ställen jag inte visste att jag hade!
Därför nöjer jag mig med en Veckans lista, för att ni ska ha en chans att hänga med i min värld ändå!
Veckans..........

brandvarning: i måndags när vår årliga påskgrillning gick av stapeln. Herrejävlar vad det tog fyr grillen, vi trodde på allvar att hela huset skulle brinna ner. Där är man inte såå kaxig.
drink: en mixad drink på bacardi, krossad is, färska hallon, florsocker, lime och sprite! Det smakade och luktade sommar!
miss: att sätta mig bredvid en av våra vänner som kom superförkyld till påskgrillningen. Japp, ssmittad på sekunden var vad jag blev!
njutning: näst sista trippen med x2000 i tisdags för att få ut min allra sista hemtenta på hela programmet!!!
helvetesuppdrag: att slutföra en hemtenta så med så mycket vetenskapsteori, psykologi, socialpsykologi och en snutta juridik att huvudet höll på att explodera!!! 14 sidor text med fullständig notapparat och hänvsningar till 3000 sidor text skulle vara klar på 2,5 dagar!
ironi: när det går 7 timmar av dessa 2,5 dygn och min kropp gör ett totalhaveri.
hard work: efter att ha skrivit från 09 på morgonen till 04 på natten/ny morgon...sovit fyra timmar, börjat om..jobbat till 04, sovit....börjat om....så lämnades hemtentan in i tid!
shopping: de som känner mig vet att varken hosta, hemtenta eller 4 timmars som kan stoppa mig från att hinna med lite shopping! Vi stod först i kön till Dormy´s vip-rea (Golfstore) och kom ut med ny bag, ett nytt järnset till sambon (han ville ha ett likadant som mitt), handskar, kläder och lite annat smått & gott. Åkte även förbi Maggie på hemvägen och köpte en sidenscarf från BOSS.
lyckopiller: att sambon haft semester hela veckan och pysslat om mig och mitt hostande
jävulskap: att både inplanerad helg på golfclubben och bokning på favoritrestaurangen fick avstyras! Sånt kan jag bli heldeppig på.
räddning: jamen jag säger bara Nora Roberts!!!!!!!!!!!! Spelar ingen roll om man är halvdöd, en orgasm i bokform (tantsnusk) som avbrott från vetenskapsteori och hosta är GULD.
serie: har helt försjunkit i SatC igen, måste ju vara uppdaterad till i maj. Just nu har jag sett mitt absoluta favoritavsnitt: när Carrie och Big dansar till underbar NewYork musik, Miranda får sin son och Sam får sitt hjärta krossat av Richard.

Det var nog det hela. Ge inte upp om mig, jag återkommer i era bloggkommentarer så fort jag kan sortera mina tankar igen! So long

Påskhelgen i racerfart

Ja, det här med påsk då. I vår familj har just påsken aldrig varit en intressant högtid. Vet inte ens varför, vi är inte vidare religiösa, ingen av oss gillar julb..förlåt: påskbord och dessutom är släkten inte så stor. Därmed har vi skapat oss lite annorlunda traditioner.

Vi tycker väldigt mycket om det faktum att det är fyra lediga dagar i år! För i vår familj innebär det jobb...japp, möjligheten att jobba lite med de extrajobb/projekt/extrakurser/egna företaget som annars får klämmas in på övrig tid! Så, därmed blev vår påskhelg, eller vecka, lite väl mycket i farten. Här följer en sammanställning:

tisdag-torsdag: till sambons föräldrar för att spela golf (alla) träffa lite vänner (sambon) och laga massor med god mat som inte innefattade ägg (jag). I denna tripp på 60 mil slängde vi in ett besök på vägen, äkte runt vänner som plötsligt blivit vuxna, skaffat villa och fått en liten pojke! Ibland känns livet så surrealistiskt, och att se deras lilla familj, så annorlunda mot det par vi är vana vid att träffa, var ett av dessa tillfällen!! Bebisen däremot, är en riktig ängel! Sover som en klubbad säl, och skrattar mest när han är vaken. Ett sådant exemplar kan jag nog också tänka mig!

fredag: snöstorm i skåne. Hemma igen. Vi bjöd över G för lite "Fira in påsken-middag". Det blev en underbar hallondrink som smakade sommar, och till det lite tapasinspirerad förrätt. Lagade sedan en italiensk helstekt fläskfilé som får gå klart i ugnen tillsammans med bacon, mozzarella, tomater, persilja och haricot verts. Till det en balsamicogräddsås, klyftpotatis och sallad. MUMS! Det var ett ganska nytt recept som blev väldigt uppskattat.
Till efterrätt fortsatte jag på mitt sommartema och gjorde egengjord "glass/sorbet" på mango.

Lördag-söndag: bara massor med jobb! Sambon har arbetat i vårt företag och jag har försökt att inte tappa besinningen helt på kunderna på IKEA. Jag är tuff och rättvis och väldigt påläst, det måste man vara om man ska arbeta med reklamationer (vilket jag gjort i 8 år) men tydligen är det ändå så, att vuxna människor på allvar tror att om de gormar och skriker högst, så får de rätt!!!?? Ibland blir man bara mörkrädd...

Och idag är det måndag: Annandag påsk. Här startar våra påsktraditioner!!! Vi ser nämligen påsken som ett ypperligt tillfälle att städa ut vintern och bjuda in våren. Därför har vi i alla år en tradition att grilla oxfilé och blanda sommardrinkar! Så, ikväll kommer det en bunt med gäster hem hit för att fira en ovanlig påsk utan julbord=). Har med ett inslag av ägg dock: sambons hemmagjorda bearnaisesås! Hihihihi. Dessutom har jag valt ett gult tema för efterrätten: ska baka somrig ananaspaj!

Ska bli så kul med lite fest såhär för att avsluta ledigheten. Samtliga av oss ska ju arbeta i morgon, så det blir inga klackarna i taket, men ändå: det är mysigt att samlas och utvidga våra traditioner till fler mottagliga vänner!!

Det var lite svammel för den här gången. I veckan kommer jag att kämpa med en hemtenta: MIN SISTA!

Hoppas ni alla har fått en skön påsk utifrån de förutsättningar som ni individuellt gillar och ser som ledighet!! Kramar i massor från Lund

Hur bör man tänka?

Jag har svårt att sortera tankarna just nu. Utan att bli för privat så har jag två små härliga kusinbarn. Dessa pojkar träffar jag väldigt sällan pga avståndet, men mormor och min moster (barnens farmor) uppdaterar mig ständigt i deras utveckling!

Dessa två små solstrålar bor med sina båda föräldrar (pappan är alltså min kusin) i en fin liten villa i Arboga...

Över alla löpsedlar står det om de tragiska och ohyggligt grymma morden på två små barn i lugna, sömniga Arboga, och plötsligt har världen, med all dess ondska krupit ända in på skinnet! Massor med skräckbilder far igenom huvudet, hur kan en människa vara ett sådant monster att man hugger ner små barn, och dessutom inte ens slutför sitt uppdrag, utan låter de små kvida och lida till döds!!!??? Jag har så ont i magen av dessa tankar och kopplingen till våra egna små gullungar är ju såå stark.

Stora delar av min släkt härstammar, och bor, i Arboga. Mamma åker dit varje dag för att vara på sitt arbete. Samhället är precis som pressen utmålar det: Stilla, tryggt, sömnigt, långsamt och barnfamiljernas högborg. Det är en riktig "svensson"-stad men som i alla städer finns det säkert inslag av både våld, familjedraman osv.

Men att någon, utan att göra inbrott, lyckas hugga ner en familj i en villa en vanlig vardagskväll i lilla Arboga är för mig höjden av skräck: det innebär att ingenting längre går att ta för givet!

Jag föreställer mig, och hoppas, att det är många mammor och pappor som stoppar om sina små lite extra ikväll. Och tänker en extra tanke på hur värdefullt livet är, och hur oskyddade de små är i dagens samhälle.

Jag som inte har några barn att stoppa om, tänker lite extra på mina kusinbarn, på de barn som mist sina lekkamrater via mord. För att vara patetisk naiv: det känns inte ens som Sverige! SÅNT HÄR HÄNDER INTE I SVERIGE....

eller...hur bör man tänka nu igen??

Om att utmana sig själv!

Jag har alltid ställt höga krav på min omgivning: har inte mycket till övers för falska vänner, förstår mig inte på kontakter som inte finns där oavsett vad som händer och har ingen som helst respekt för falskhet, feghet eller dumhet...



Jag har ännu högre krav på mig själv. Det är min absolut största personliga fördel, men också den del som kan vara min värsta fiende...



Förra veckan var helt magisk! Hela min lärarroll föll på plats, jag svävade som på moln och la ner otroligt mycket jobb på mina elever, på min undervisning och på övrig tid i skolan: och det gav utdelning, BIG TIME. I fredags gick jag hem för att försöka smälta den framgång som jag knappt kunde ta till mig. Och genast kom dessa tankar:



"snart är det ny vecka. Hur ska du kunna toppa den här fantastiska lektionen??"

Någon skulle absolut säga att jag har stora problem med att njuta av min framgång....men nu ska jag bevisa motsatsen!

Jag ägnade massor med tid, tankar och plugg åt att göra en fantastisk lektion. Jag ville avsluta på topp, jag ville toppas förra veckans framgångar och jag ville göra en lektionsplanering som inte såg så fantastisk ut på papper, men som skulle bli underbar IRL.

Och vet ni, jag lyckades!!!

Igår ställde sig samtliga elever upp innan min lektion ens var slut, och gav mig en lång applåd och massor med underbara ord på vägen!! Jag menar, hur ska man handskas med 40 applåderande elever??!! Jag bara stod med tjock hals och fasligt nära till tårarna. Det var en pärs att avsluta lektionen så som jag hade tänkt.

Jag ställde frågan om eleverna verkligen kände att de hade fått något, lärt något under de veckor som jag har lånat dem, och fick ett rungande JA! Allt annat är oväsentligt för mig. Visst är det kul om man som lärare kan uppfattas som söt/snäll/rolig/cool/ eller vad.....men jag skulle byta bort allt det in a flash, om det var så att eleverna trivdes på minalektioner, men egentligen inte lärde sig någonting!!! Jag anser att man inte går i skolan för att kunna allt, utan för att få en möjlighet att lära sig allt man önskar veta och lite till på vägen...

Detta är min sista vecka, sedan är jag i princip färdig. Min pedagogik är färdig, mina ämnen är färdiga sedan länge...det som återstår är examensarbetet. Och för första gången känner jag det: jag har funnit min lärarroll, jag är trygg i mitt val och mina kunskaper, jag vågar visa mig både sårbar och öppen....det är en stor skillnad på att vara personlig och på att vara privat!

Och får jag inte jobb kommer jag att sörja, länge...för jag har the time of my life! Jag har så skitroligt på ren svenska, jag är så slut och samtidigt så full av energi, idéer och lust. Och jag är så lycklig över att få vara en del av elevernas vardag!

Efter lektionen kom flera elever, Både tjejer och killar, fram och gav mig kramar, önskade mig lycka till i framtiden och frågade om de kunde göra något för att få mig kvar nästa år!

Så ja, mina förväntningar och abitioner är kanske löjligt höga, men just nu är det så otroligt mycket värt det! Jag fick allt jag drömde om, hoppades på och önskade. Nu ska jag njuta lika hårt av framgången som jag har kämpat för! Ledig helg står på schemat!

Kram!!!!

Ville bara säga att jag är lycklig!

Har varit ensam med mina klasser hela veckan, och fått respons som jag aldrig vågat drömma om...
Kom upp på mitt rum helt tårögd i onsdags, efter att ha fått applåder efter min lektion. Omdömen som "detta var den bästa lektionen vi haft i hela tvåan" värmer så mycket att jag har svårt att ta in allt just nu...jag är förvånad och rörd.

Har funnit mig i att adressera 40 individer på en och samma lektion, och finner det vara såå häftigt när det verkligen fungerar! Jäklar vad jag älskar detta! Fy sjutton vad jag aldrig kommer att svika mina elever, det är helt underbart att undervisa, diskutera, skratta och gråta i skolan! Jag ser med hopp på framtiden!
Här kommer några fina rader för att det behövs lite vårkänsla och kärlek i världen=)


Tjing!

Många tankar...och att tanka

Oj, den här veckan har det vimlat av tankar i huvudet! Första fulla veckan på länge, som jag haft möjlighet att vara lärare på heltid. Jag har fem klasser med ca 40 elever i varje. Det är helt klart att man tvingas vara korrekt, fokuserad och himla målinriktad!

Jag har varit fullständigt slut om kvällarna, inte för att eleverna är stökiga eller svåra; utan för att de e som änglar, och kräver sååå många bra svar och triggar mina tankar något så otroligt!

Jag har helt enkelt haft en toppenvecka, och fått så härlig respons från många, men även några frågetecken från vissa. Min undervisning skiljer sig ganska mycket från deras ordinarie lärares, och det ger ju upphov till frågor. Allt tar liksom lite tid. Och ivrig som jag är, vill jag ju att allt ska stämma på SEKUNDEN!

Nåväl, det artar sig väldigt bra.

Helgen har gått i filmens tecken. Har behövt stänga av alla tankar och bara tanka ny energi! Därav den skumma titeln på dagens inlägg=).

Bara klassiker har det blivit. Först ut var gårdagens myskväll med god mat, snacks och Wallstreet! Alltså, vet ni hur sexig Michael Douglas var för typ 20 år sen!? Jisses, man kan ju göra i brallan för mindre, hahahaha. Ursäktar mitt något vulgära tankesätt...

Men filmen är bara störtskön. Sensmoralen är av en speciell, ickesliskig sort som jag verkligen uppskattar, somliga repliker är odödliga, och dessutom är det ingen vanlig kärlekssaga, utan en realistisk kick i baken. Pappan i filmen (martin Sheen) säger att det enda sättet att kunna se sig själv i ögonen varje dag och kunna leva med sig själv är att "inte gå och lägga sig med en hora varje kväll, och vakna upp med en hora varje morgon". Med det försöker han spegla hederliga familjevärderingar (med en vettig fru och livskamrat) som grunden/basen för en lycklig och lyckad man. Jag tycker att det är fint....

Dagens klassiker har varit att skratta åt Holly Golightly i Breakfast at Tiffany´s. Ord är överflödiga här. Jag älskar den här filmen så det gör ont. Den har allt för en skön söndag.

Antar att detta blev lite filmtips för er, så att ni också kan tanka på energin en aning. Troligen är det ju filmer man har sett redan, men det spelar ingen roll, för precis som man aldrig slutar att älska Julia Roberts i den röda kvällsblåsan och Richard Geres min, så kan man se dessa filmer om och om igen!

Hoppas ni alla haft en lika härlig helg. Nya tag i morgon!

Tjing