Hur bör man tänka?

Jag har svårt att sortera tankarna just nu. Utan att bli för privat så har jag två små härliga kusinbarn. Dessa pojkar träffar jag väldigt sällan pga avståndet, men mormor och min moster (barnens farmor) uppdaterar mig ständigt i deras utveckling!

Dessa två små solstrålar bor med sina båda föräldrar (pappan är alltså min kusin) i en fin liten villa i Arboga...

Över alla löpsedlar står det om de tragiska och ohyggligt grymma morden på två små barn i lugna, sömniga Arboga, och plötsligt har världen, med all dess ondska krupit ända in på skinnet! Massor med skräckbilder far igenom huvudet, hur kan en människa vara ett sådant monster att man hugger ner små barn, och dessutom inte ens slutför sitt uppdrag, utan låter de små kvida och lida till döds!!!??? Jag har så ont i magen av dessa tankar och kopplingen till våra egna små gullungar är ju såå stark.

Stora delar av min släkt härstammar, och bor, i Arboga. Mamma åker dit varje dag för att vara på sitt arbete. Samhället är precis som pressen utmålar det: Stilla, tryggt, sömnigt, långsamt och barnfamiljernas högborg. Det är en riktig "svensson"-stad men som i alla städer finns det säkert inslag av både våld, familjedraman osv.

Men att någon, utan att göra inbrott, lyckas hugga ner en familj i en villa en vanlig vardagskväll i lilla Arboga är för mig höjden av skräck: det innebär att ingenting längre går att ta för givet!

Jag föreställer mig, och hoppas, att det är många mammor och pappor som stoppar om sina små lite extra ikväll. Och tänker en extra tanke på hur värdefullt livet är, och hur oskyddade de små är i dagens samhälle.

Jag som inte har några barn att stoppa om, tänker lite extra på mina kusinbarn, på de barn som mist sina lekkamrater via mord. För att vara patetisk naiv: det känns inte ens som Sverige! SÅNT HÄR HÄNDER INTE I SVERIGE....

eller...hur bör man tänka nu igen??