Fredagstema mitt i natten?

Japp, har man sömnproblem så har man. Klockan är 00.36 och jag ska vara på skolan 06.40 imorgon bitti, men det går bara inte att somna, så jag roar mig med att maila, lägga ansiktsmask, jobba undan och redigera bilder. Hjärnan är lycklig!

Helgen har varit sjukt intensiv, vilket i och för sig är både självförvållat och väldigt kul! Vi har haft två middagar här hemma, varit på Golfmässa följt av Mercedes-Benzmässa och provat varenda klänning i halva Malmö. Är bjuden på två bröllop i sommar, och vill redan nu ha koll på outfits, så att man slipper trängas med alla som i april kommer att leta student/dop/konfirmationskläder...

Och fredagstemat var dömt att misslyckas. För jag kan bara inte beskriva min drömdag. Jag vet nämligen inte hur den ser ut eller ens hur den känns.

Först funderade jag på det mer ytliga. På att jag tycker väldigt mycket om presenter, fin och god mat, shopping och inredning. Borde en drömdag innehålla alla dessa element? Så spånade jag för mig själv. Fotade lite och så rann tankarna iväg....

...för om jag istället fokuserade på det fysiska, så gillar jag ju golfen, att promenera i vårsolen, att duscha sådär jättevarmt så att man blir skinnflådd, att älska och att kramas. Hur gör man då om man vill fota och visa!? (Nej, inga snuskbilder här på bloggen, ni kan titta igen!).

Och så var jag ju tvungen att tänka ytterligare ett steg längre. För tänk om allt ovanstående inte alls skulle utgöra en drömdag i mitt liv? Tänk om jag skulle koncentrera mig mer på det emotionella, sinnliga, inre? Ja, jösses, då blev det svårt att fota!! Jag tänkte på känslan jag får av mina elever, av att se på kissarna när de leker, av att solen äntligen börjar värma eller av vetskapen att min bästa vän snart flyttar ner till skåne och gör mig sällskap! Är alla de delarna viktiga ingredienser för att skapa den perfekta dagen?? Som ni ser gick hela mitt fredagstema åt h*vete. =))

Så jag ber om ursäkt, jag får helt enkelt hoppa de där bilderna den här veckan. För jag har inget vettigt att komma med här...

I förra veckan hade jag dock turen att få ytterligare en lååång lunch med Petchie, och jisses vad vi bubblade! Hur kan timmarna bara försvinna så?! Jag tycker att Puerto Rico ligger på tok för långt bort, så det så!

Det är verkligen ingen röd tråd på inlägget idag. Lite av varje från Nattugglan i Lund. Men sutligen: Tack snälla alla ni, mina underbara vänner, för att ni verkligen förstår min glädje och passion för mitt yrke! Det är nämligen inte alla som gör det, många menar att "det där kommer att gå över", eller "va, men vem gillar att vara lärare, egentligen?". Och som ni, älskade vänner fattar, så gillar jag det så jätte jättemycket! Och eleverna gillar tillbaka=). Jag hoppas att min energi smittar av sig! Och jag blir hemskt rörd över alla era fina ord. OM ni bara visste hur mycket positiv energi ni ger mig!?

KRAM