En av mina elever. Kille. Lugn ibland, lite snackig och nära till skratt ibland. Väldigt anonym ändå. Och omtyckt i klassen.
Min elev. Som deklarerar att han skriver. Noveller. Texter. Tankar. Gillar språk. Men det vet ingen om, såklart.
Lovar att hjälpa, handleda om han känner för att få extra hjälp med att vårda sin skrivlust. Utveckla sig.
Jag får äran. Min elev. Som sänder mig ett första kapitel ur en ny novell. Skrivet på engelska.
Öppnar filen. Får hjärtstillestånd när jag läser.
Att ens en 17-åring kan skriva såhär! Med fantastiskt språk. Form. Innehåll.
Att mina elever har förmåga att beskriva så mycket kärlek. Och ensamhet. Och utsatthet. Och ungdom.
Och att jag får äran att läsa. Att ta del av dessa ord.
Moment of clarity. Just så kändes det. Ögonblicket då jag verkligen kände exakt varför jag älskar att vara lärare!
Jag hyser stort hopp om "dagens ungdom"- deras register över känslor och tankar är oändigt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men så underbart! Det måste kännas helt fantastiskt att få ta del a något sådant! kanske har du just nu äran att få ta del av en framtida författares första vekr? Vad so är än viktigare är ia vart fall att du får ta del av en person som vågat öppna upp denn skattkista fö dig!
SvaraRaderaDet ser iallafall jag som ett välgti gott tecken på tillit och förtroende! Sådana förebilder som man önskar att alla lärare var för sina elever.
Stor kram!
Härligt!! :) Vad roligt att du har fått äran att läsa och ta del av hans verk. Många drar ju sig för att låta någon läsa! Han måste ha stort förtroende för dig!
SvaraRaderakram kram
Saltis: ja, men just att skapa trygghet/förtroende är så viktigt. Det tar mkt tid i anspråk av ren "undervisningstid" och jag tror att många lärare inte känner att tiden riktigt finns...men eftersom jag anser att det är enklare att undervisa när jag vet VAR eleven ligger, och VART den vill komma, så tar jag mig extra lång tid med varje individ. Och då blir det såhär...ibland. Att man snubblar över någons skattkista! =) KRAM; snart 27e
SvaraRaderaStef: jag hoppas att han her förtroende för mig, för jag har ett enormt förtroende för eleven i fråga! Litade på att jag skulle få se någonting bra, men trodde nog inte att texten skulle vara SÅ BRA. Och så djup, fin. Det är jätteroligt! KramKram
Underbart!!
SvaraRaderaMz.olsson: Väkommen in hit! Vad kul att du har hittat till min blogg. Läser din "bakningsblogg" lite då och då, och blir sååå avundsjuk över din talang. Själv är jag trygg i köket, men bakning tillhör INTE mina starka sidor =(. Och ja, jag har ett underbart yrke, med underbara elever!
SvaraRaderaUNDERBART, vilket fortroende han gav dig! Sug at dig och var mallig, kan bara tanka mig vilken fin larare du ar! :) KRAM!
SvaraRaderaEmma, sitter du uppe nu igen!? Tack, ja ibland får man vara mallig, men mest rörd och förvånad är jag nog. Jag blir så glad när mina elever finner sina talanger vara värdefulla!
SvaraRaderaJag skulle vilja vara din elev! Du verkar ha sådan passion för yrket. Det är inte alla som säger att de älskar att vara lärare. Det var nog det han kände och därför lät dig läsa det ;)
SvaraRaderaKram
Så roligt! Vad härligt med att sådant förtroende.
SvaraRaderaTaina: ja men jag HAR en enorm passion för mitt yrke och mina elever. Kanske lite för mycket, enligt "de som varit med ett tag". De tittar skeptiskt på mig där jag lyckligt trippar iväg till mina lektioner =)). Jag vet att eleven i fråga har stort förtroende för mig, både vad gäller skolfrågor och privatliv. Och jag finns alltid där, det vet alla mina elever. Alltid. Kram!
SvaraRaderaAnna: ja, det är spännande att få ta del av elevernas tankar och känslor. De bär på så många fantastiska intryck och händelser. Det finns ett uttryck: "man lär så länge man har Elever". Jepp, jag lär mig saker varje dag, och det gör mina elever också. Kram
Vad härligt! Känns bra. För om man läser på Tjuvlyssnat.se vad fjortisarna säger så blir man ju mörkrädd!
SvaraRaderaAnna: hahahaha, jo, men handen på hjärtat: om någon skulle tjuvlyssna på alla de saker vi vuxna kläcker ur oss i fikarum, i omklädningsrummet eller i soffan efter ett glas vin, så ligger vi nog inte så mycket bättre till, hihihi. Jag är sällan mörkrädd inför mina elever, för de är fortfarande formbara, utvecklingsbenägna....de som gör mig mörkrädd är istället somliga personer ur äldre generationer, men det går ju inte att generallisera så =) Kram!
SvaraRadera