Tisdag igen. Jag är gräsänka. Igen. Eller jobbänka?? Det är jag och katterna mot världen. Jag kommer att dö liten och gråhårig, och pratandes kattspråk =). Det är nog tur att sambon åtekommer efter några dagar, så att jag inte blir helt asocial!
Fredagstemat hoppade jag över denna gång. Har valt att göra så, när jag känner att eventuella bilder lite för tydligt kan visa platser ur mitt privatliv som går att spåra upp. Jag kan gärna visa er en bild på mitt matbord, för det är taget helt ur tid och rum, men favoritplatser eller smultronställen blir mer privata, och jag måste tyvärr alltid tänka på att det kan hända att någon elev snubblar över bloggen...
Ibland tycker jag att det är en svår balans det där, mellan privat och personligt innehåll på bloggen. För ni är ju mina vänner, ni, som jag vet om vilka ni är, ni som kommenterar och vars liv jag följer lika troget som mitt eget. För er vill jag ju kunna visa allt som är av intresse. Jag vet att vissa har "låsta sidor", där bara de man själv har godkänt kan gå in och läsa. Är det någon av er som vet hur sådana fungerar? Hur enkelt är det för nytillkomna läsare att kunna få komma in i gemenskapen och hur gör man??
Nej, jag tror INTE att jag är Kronprinsessan Victoria, jag har inte fått storhetsvansinne såhär på tisdagseftermiddagen, hahahaha, men jag känner mig lite naken i krocken mellan min yrkesroll och mitt privata jag...
Över till annat: helgen som gick!
Här i skåne var det vår i förra veckan. Underbart med torra vägar och cykelbanor, man såg lite knoppar och modiga, illgröna grässtrån. Hörde fåglarna kvittra och det luktade varmt om solens strålar. Ni vet, sådär som det luktar när varma strålar träffar husfasaden?? Eleverna såg faktiskt ut som att de återfått tron på livet, och deras vårälskande lärare sportade solglasögon och hade utomhuslektion på schemat. Jag hade således hela helgen planerad!
GOLF, god mat på klubben och så massor av shopping: tema vårskor.
Verkligenheten såg dock lite annorlunda ut! I lördags bestämde sig kung bore för att återvända. Isigt, nollan på dagen och minus under natten, skiiiiitkallt och blåsigt på golfbanan och vårskor kändes långt borta! Men skam den som ger sig. Vi åt ändå världens godaste lunch ute på klubben (invirade i tjocka filtar visserligen, men wtf).
Det blev inget golfande, men dock en ordentlig repa på stan för att plocka upp mina skobeställningar, och JA, jag fick med mig säsongens skörd hem. Jag och mina skor. Jag har nog problem. Skor är en av mina få riktiga passioner, materialistiskt tänkt. Jag äääälskar skor. Och har en tydlig planering för hur jag vill ha det i min skogarderob. Och nu sitter jag mest och tvekar på om jag ska visa er säsongens fångst. Jag vill ju inte framstå som galen....hmm...ja, det får bli dagens kluring!
Kram!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag förstår att du drar dig för att visa, och berätta, för mkt på bloggen. Är det många av dina elver som vet om att du skriver en blogg? Fast, det är klart, risken finns ju att dom trillar in ändå---
SvaraRaderaJag har sett bloggar som har låsta inlägg dit man måste ha ett passerord för att komma in. kan det vara ngt?
Jag vet också om att man på blogger kan låsa hela bloggen och sen bara låta vissa se vad man har skrivit. Det kanske du skulle kunna göra?
Gränsen mellan personligt och privat kan ju bli lite flytande. jag vill itne vara privat på min blogg, men däremot personlig. men ibland blandas nog gränserna ihop...
Och du är gräsänka....Ja, du vet vad JAG tycker om det: INTE KUL!!!
Tur att du har katterna iallafall...
KRAMAR
Annika: nej, jag talar ALDRIG om mitt bloggande med eleverna- för jag vill verkligen inte att de två världarna ska blandas. Vad jag vet har ingen hittat hit heller, de är mer inne på FB och Bilddagboken=). Tanken med bloggen ska ju vara att den är ett forum, en mötesplats för vänner, så blir det då otrevligt eller ogästvänligt om man väljer att "låsa sin blogg" för obehöriga? Eftersom antalet besökare aldrig har varit min drivkraft, jag är så jättelycklig för de vänner jag HAR här, så gör det ju inte mig något om bloggen inte är lika lättillgänglig. Och det där med att klicka, som du skrev om i ditt mail. Jag säger detsamma!!!! Åh, så mycket jag tycker om dig. Du skulle bara veta =) KRAM
SvaraRaderaNej vet du, jag tror inte det blir trist eller ogästvänligt om du "låser" bloggen. Du har ju en god bloggrupp nu med en massa schyssta bloggvänner. Varför inte låsa in bloggen? Om det känns lättare för dig? Om ngn ny "vill in" kan dom alltid maila dig och du kan ge dom passerordet därigenom.
SvaraRaderaDet där med besöksiffror och statistik kan bli jobbigt om man tänker för mkt på det. Jag försöker låta bli att tänka på det, men sitemeter är jag nog ganska kär i...
Försöker dock strunta i resten.
Gör som du vill, Lia. Gå på din magkänsla...
Jag förstår ju så väl att du är rädd för att ngn elev ska googla sig in. Det händer ju...
OCH tack för dina så RARA och urgulliga ord. One of theses days ska vi SES!!! Och jag längtar redan!!!
JÄTTEKRAM!!!!
Ja, det är en svår balansgång - jag känner också att jag vill ju vara personlig men inte privat som Annika skriver... Jag har ju nästan aldrig foton på mig själv eller någon annan på min blogg och pratar om vänner och familj med initialer (när jag träffade Anna i Sthlm så undrade hon faktiskt vad O hette, ha ha - jag trodde att hans namn trots allt kommit fram i bloggen men där ser man, han är fortf "anonym"). Det kanske är lite tråkigt när man aldrig ser personer på mina bilder men samtidigt så har ju inte de valt att vara med i bloggvärlden och därför vill jag låta dem vara anonyma..
SvaraRaderaLösenord är jag faktiskt lite emot, det är nog svårt att få NYA läsare (om man nu bryr sig) om man kräver lösenord. Jag har iaf dragit mig för att fråga om lösenord på andras bloggar, jag har tänkt att på vilket sätt "förtjänar" jag att få lösenord om jag inte haft tillfälle att kommentera etc innan (och blogginnehavaren kanske inte har varit inne på min blogg...).
Härligt med vår i luften - jag var ju i Sthlm nästan hela förra veckan och det var strålande solsken och jag gick ca 1½ mil varje dag (tyvärr är jag inte med i Annes stegtävling) i huvudstaden men i torsdags började det snöa! Bara lätt men ändå, våren försvann lite... I söndagsmorse kl 05.30 när mina föräldrar och jag åkte från Eslöv till Malmö (för Öresundståg till Kastrup) kändes det iaf som det var vår i luften igen - fåglarna sjöng och ja, det var något speciellt i luften!
Stor kram vännen och vi ses igen i sommar!
Jag känner också precis som du.... det är en svår balansgång det där... men håller nog med Petra H - det är samtidigt lite tråkigt om man försvårar för nya läsare. Det trillar ju trots allt in nån ny lite då o då... du kan ju alltid strunta i att vara med i fredagstemat när det blir för privat, o annars fortsätta som du gjort hittills:)
SvaraRadera(Men du har ju lagt upp ett kort på dig??)
Tack för kommentaren hos mig i alla fall, jag tyckte det var kul att hitta hit. och utan att behöva nåt lösenord;)
Petra: jag förstår precis hur du tänker, det var därför jag slängde ut frågan på bloggen. Hur uppfattas det om man lösenordsskyddar sin blogg? Jag är väldigt glad för nya läsare, men så har jag ju aldrig haft oturen (peppar, peppar) att få otrevliga kommentarer här i bloggen, bara massor med positivt, och roliga, trevliga och smarta människor som förgyller min tillvaro. Idag är det riktigt "aprilväder" i Lund: strålande soool, uppblandat med hittills 4 snöstormar (!!), jag fattar ingenting. och JA, vi ses i sommar, hälsa mystiska O från oss =) Kram
SvaraRaderaMz. Olsson: Jag är ju jätteglad för att ni hittar till min lilla blogg. Och jag kommer nog att göra precis som du säger: välja mina ämnen med omsorg. Jag ororar mig inte för mitt eget ansikte, jag kände mig trygg i det valet (att publicera bilder på mig själv). Det jag har mer betänkligheter kring, är det faktum att vi, tyvärr har en hel del elever som redan har kriminellt förflutet. Och när det kommer till platser och saker som kan skada folk som jag älskar eller lever med, så blir det en helt annan sak än bara MITT ansikte. Har lärare som fått sina bilar repade, bildäck "fixade" och postlådor/brevinkast sprängda bla. Och då drabbar det ju hela familjen. Därmed kan jag visa min bild, men sätter tex inte ut bilder som visar var vi bor eller vilken bil vi kör. Det är hemskt att ens behöva vara så försiktig. Men så kan livet vara ibland ju=). Jag tackar för ditt inlägg! Kram
Upps! Privat, personligt eller allmän? Himla svårt. Jag började ju blogga i januari och tyckte det kändes lite konstigt. Tidigare, för länge sedan, så skrev jag ju dagbok och jag märkte att jag saknade något. Så det här passar ju perfekt. Men det blir ju inte riktigt detsamma.
SvaraRaderaJag har en vän i Sverige som bloggar och hon har upplevt liknande det här med elever.Jag tror att man behöver inte vara lärare heller utan det kan ju bli kollegor, chefer, grannar ja alla möjliga som kan snubbla in på ens blogg. Men samtidigt så funderar jag var gränsen går.Vad är privat? Ändå vill man ju skriva för sin egen skull. Skriva av sig liksom. Eller skriver man för andra? Ja, när det gäller att vara med i teman. Eller dela med sig av något som vackra bilder, goda recept, tips på sevärdheter odyl. Hm. Jag tycker "Under ytan-mitt liv som jag" är en underbar blogg. Så ärlig. Så privat. Så skrämmande. Oj vad jag svamlar. Nu måste jag återgå till arbetsdatorn och arbeta.
Ha en fin tisdag kväll.
Kram
Intressant diskussion! Kommer jag nångång jobba i Sverige kommer jag inte kunna blogga på samma sätt som jag gör nu.. Men redan nu är jag försiktig med vissa saker, skulle aldrig skriva var i stan vi bor, var min son går på dagis och såna saker. Fotot på mina föräldrars hus ska jag ta bort, det känns nu som om det var lite farligt av mig kanske? Usch, man vet aldrig.. Jag vill vara personlig och lite privat för jag gillar att skriva om riktiga saker, riktiga känslor och riktiga människor. Men det är verkligen en balansgång.. KRAM! :)
SvaraRadera