Om mig

Mitt foto
Du som kikar in här får ta del av mitt livs små lyckopiller: hur det i min värld är att vara flickvän, vän, gymnasielärare, syster och dotter. Jag har en vild passion för det svenska språket, historia och pedagogik. Är lite lätt nördig i relationen till mina elever, bästa vänner och min familj. På fritiden leker jag gärna med ord, skriver, studerar andras texter och lyssnar mycket på musik. Jag spelar golf hellre än bra och är som allra lyckligast i köket när det väntas gäster på middag. I höst blir jag utlandssvenska- och vad det innebär för mig, sambon och våra två kissar, får framtiden utvisa. Ledord i mitt liv är empati och värme. Jag lever varje dag med inställningen att göra gott för andra och för mig själv.
Kontakta mig (ny mailadress)

lördag 3 november 2007

Ett monster steg upp ur min säng i morse

Ja, jag kan väl erkänna att monstret till utseendet påminde väldigt mycket om mitt bätte jag. Sambon är hemma igen, och snarkar värre än någonsin, så i morse kl 05 hade jag fortfarande inte somnat för natten!!!!! Jag blev helt hysterisk och la mig i gästrummet, sov till 09 och sedan var jag så illa tvungen att gå upp och ha trevlig lördag i paradiset...typ. Jag har alltså varit ett monster hela dagen. Mina sår värker trots Citadon och andra lyckopiller, jag gick med på att åka en shoppingsväg till Hbg (sambon vet att shopping brukar hjälpa mot det mesta) men nehe, där stod vi som två puckon och stirrade på ett helt igenbommat centrum: Alla Helgona. Hur kunde jag missa det tro? JO, FÖR ATT HJÄRNAN INTE FUNKAR IDAG.

Jag har hunnit med ett race på jobbet för att plocka ihop massa dekorationsmaterial och nödvändigt porslin inför den fest vi planerar att hålla den 24e. Jag måste erkänna att det ar rätt praktiskt att jobba på ikea, det går fort fort att skaka fram de saker man vill ha och man har övergod koll på sortimentet=).

Nu blir det lite ostsoppa och vitlöksbröd framför några avsnitt av Gilmore Girls, sen ska i alla fall monsterLia gå och sussa...så jag blir snäll igen. Sen att klockan bara är 19 behöver vi inte diskutera. Gissar att jag kommer bli en katastrofvarning som spädbarnsförälder, eftersom sömnen är så viktig för mig!?

Tjingeling!

2 kommentarer:

  1. Åh, det är VIDRIGT att ha någon som håller en vaken med att snarka. Så länge du inte ligger och funderar på vilka sätt du kan ha ihjäl honom utan att bli påkommen så är du INTE något monster. Så de så.

    Fast det finns ju en lösning...maken snarkade ordentlig de första åren vi var gifta och sedan fick jag nog. Så numera har han en C-pap maskin som tvingar in luft i näsan så de bara kan andas ut genom munnen. Detta ger TVÅ saker. 1. De snarkar inte 2. och kanske viktigare - de vaknar utvilade!! För de som snarkar får inte tillräckligt med syre och därmed inte effektiv vila då de sover. Jag vet att de finns i Sverige för min mamma har en också, vill du så kan jag be henne om namnet på den hon har? Kram!

    SvaraRadera
  2. SUCK...sömnbrist blir man lite knäpp av....
    Sover du med öronproppar? Det är faktiskt ngt jag har vant mig vid sedan Peter hade en förkylning en ggn då han snarkade som 17...Nu kan jag inte vara utan propparna...he, he...

    Kramar!

    SvaraRadera