Om mig

Mitt foto
Du som kikar in här får ta del av mitt livs små lyckopiller: hur det i min värld är att vara flickvän, vän, gymnasielärare, syster och dotter. Jag har en vild passion för det svenska språket, historia och pedagogik. Är lite lätt nördig i relationen till mina elever, bästa vänner och min familj. På fritiden leker jag gärna med ord, skriver, studerar andras texter och lyssnar mycket på musik. Jag spelar golf hellre än bra och är som allra lyckligast i köket när det väntas gäster på middag. I höst blir jag utlandssvenska- och vad det innebär för mig, sambon och våra två kissar, får framtiden utvisa. Ledord i mitt liv är empati och värme. Jag lever varje dag med inställningen att göra gott för andra och för mig själv.
Kontakta mig (ny mailadress)

tisdag 20 november 2007

Varför, varför??

Sambon åkte tidigt i morse, snarare var det mitt i natten om du frågar mig! Gick och la mig igen, försökte somna om....och fick allvarligt talat hjärtat i halsgropen när det bultade riktigt hårt på ytterdörren. Hade jag drömt?? Var det sambon som kommit tillbaka från Kastrup och tappat nyckeln?? Inbrottstjuvar som skulle kolla ifall någon var hemma???
Raglade ur sängen och fick på mig ett föga smickrande nattlinne. Våningen låg i totalt mörker och mörkrädd som jag är hade jag svårt att förstå tid och rum. Såg på micron att klockan var 06.45. Vem sjutton bultar på folks dörrar vid den tidpunkten???

Utanför dörren stod två målare, troligen polacker, och meddelade på knackig svenska/engelska att de skulle in för att måla rostskyddsfärg på någon balk på balkongerna??!
Fick vackert be dem att återkomma i morgon, på en avtalad tid och dessutom tvinga av dem ett nummer till deras arbetsledare. Jag gillar hantverkare, tillhör absolut inte de som alltid ska klaga på alla duktiga snickare, målare, elektriker osv...men aldrig någonsin kommer jag släppa in två, för mig okända utländska karlar, ute på ett för mig okänt uppdrag, i mitt hem, klockan 06.30 på morgonen, utan sambo hemma och endast iklädd negligé!!! Där går gränsen för min berömda gästfrihet=).

Kände mig blottad och obekväm till tusen. Ringde arbetsledaren som också insåg att hans målare inte var anställda för att gå runt och knacka dörr mitt i natten...han medgav att det var ett stooort missförstånd...så började min dag. Hur startade din?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar