...en bra och en mindre rolig. Vilken vill du höra om först?
Så brukade det för det mesta låta när jag hade mina samtalsstunder med pappa, vilka kom dagligen under alla de år jag bodde hemma och några år efter att jag flyttade hemifrån. Han gillade inte riktigt det där, att han var tvungen att välja. Väljer man det ledsamma, blir det inte lika roligt att höra om det som är bra, och gör man tvärtom; bara bubblar över av kul information för att sedan, i slutet slänga in det som är mindre bra, så verkar man ju lite lätt ytlig liksom.
Nu idag står jag inför ett sådant dilemma igen....men den här gången via mitt blogginlägg. Jag väljer att vara lite ytlig, eftersom jag faktiskt känner mig glad på ett sätt idag, även fast jag också har stor sorg:
Glad nyhet: igår firade jag och sambon 4 år tillsammans! Vi tog en heldagstur runt Höganäs och Helsingborg, tittade på havet och fikade på mysigt ställe, gick på stan och shoppade lite (skönt en folktom onsdag) och åt en härlig lunch. Åkte sedan hem och fixade i ordning oss eftersom vi hade bokat bord på en av våra favoritrestauranger! Sambon brukar sällan ha önskemål eller åsikter om hur jag ska bör klä mig, han gillar min stil, men igår sa han lite försiktigt att han tänkte ta en svart kostym och en av sina favoritskjortor, och att jag skulle vara snygg i nåt enkelt, gärna helsvart. Hmmm, visst, det var ju inte så svårt att fixa!
Och tur var väl det, för annars hade det underbara halsband jag fick i present varit som bortkastat! En jättefin silverlänk modell grövre med en svart, gnistrande sten från Thomas Sabo. Som Mormor Emily Gilmore sa på sin andra bröllopsdag: det är inget fel men en bra man som vet hur man väljer ut ett passande smycke!!!!
Middagen var underbar, sambon såg så nöjd ut med livet och avstressad, vilket inte är vanligt när det är mitt i jobbveckan. Men visst är det lyx att ta kärlekspaus en onsdag!? Åkte hem och burrade ner oss i soffan under ett duntäcke med varm choklad och vispgrädde, och kollade Grey´s...det är mysigt att mysa!
Mindre glad nyhet: Mitt hjärta blöder för skolmassakern i Finland. Tänker inte lämna ut mina åsikter kring allt detta, men som lärare och förmodligen blivande förälder inom överskådlig framtid, så är detta en så enormt tung nyhet för mig. Jag känner tomhet och vill bara skiva av mig lite...det är nästan fantasktiskt att man kan älska så mycket som jag gör idag, när världen utanför samtidigt är så grym.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar