Fina november

Här i skåne är det kallt, men vackert och strålande sol. Jag har tagit mig utanför våningen en stund, och det känns mycket mer som att jag lever, när jag känner kylan i ansiktet och får den där känslan i magen- den som säger att hösten är slut snart. Hos föräldrarna i Stockholm snöar det och jäklas, men här nere, här är det bara en föraning om vad som komma skall...

Helgen gick så fort. Sambon kom hem från Amsterdam sent i fredags kväll och nu ser jag honom packa igen...en hel vecka blir han borta den här gången. Jag känner mig rätt tom, men vet att det mest är fråga om separationsångest. När han väl är iväg så kommer mitt liv att rulla på som vanligt och jag överlever. Jag är stolt över hans jobb och den identitet det medför, men naturligtvis är det svårt att vänja sig vid att han har ett helt liv utanför vår lilla värld. Jag tror att det mest handlar om att vi inte får somna och vakna tillsammans, all annan vaken tid kan man ju inte hänga ihop som ziamesiska tvillingar, men det är väldigt kallt i vår dubbelsäng när man ensam ska värma upp båda duntäckena...

Jag tog mig in till kära vännen Fredrik. Han besitter den magiska egenskapen att kunna lyfta telefonen och ringa mig (läs fresta mig) så fort något vackert kommer in i den butik där han BOR. Denna gången provade jag mig igenom fyra underbara BOSS-klänningar, och hittade även en snygg skinnclutch som jag nu har skrivit upp på önskelistan inför jul. Det känns ju lite som att man vill lugna sig, det är trots allt inte alltför många veckor kvar till REA.

Jag har kommit fram till att den här höstens lyckopiller absolut måste bli möjligheten att kunna blogga, att följa andras bloggar och ha tur nog att kunna leka på internet samtidigt som man får chansen att skapa med ord. Detta är balsam i själen för en svensklärare. Är nästan sungen på att låta mina elever blogga...skulle kunna bli ett spännande projekt!

Nu: leka med mitt CV. Har raggat upp tre rektorer som är intresserade av vad det kan tänkas innehålla, får väl lov att anstränga mig lite nu då!

Kramar i massor från en glöggdrickandes Lia