upp och ner, ner och upp, grisen gal i granens topp

var det så de sjöng, Emil och Lilla Ida?
Här i SWEA är klockan 05.14 och mitt dygn är verkligen upp och ner! Jag har vänt på dygnet totalt och kan inte somna, jag som älskar att sova!
Har jag blivit smittad av Fia-sjukan som innebär att jag kommer att ligga här och låtsas sova i fyra timmar och sedan stiga upp, eller är det mitt liv som spökar tro??

Jag tror jag har gjort allt som står i min makt, jag har kollat alla bloggar, tidningar och andra hemsidor som jag gillar, jag har läst ut två Nora Roberts-romaner (det e trist att vara bokslukare, mina böcker räcker inte ens för en enkelresa med x2000) och jag har druckit varm choklad. Någonting är definitivt fel. När inte ens het passion a la Roberts kan få mig att somna in i ett rosa moln av tantsnusk och za za zu! jag menar, come on, det är ju riktigt bra grejer hon knåpar ihop, en bra grund för söta små drömmar!

Sambon kommer hem i morgon (läs idag) och våningen följer mitt livstema: den är upp- och nervänd! Jag skyller på att jag för tillfället sitter begravd i forskningslitteratur, inte får lyfta över huvudet taget och därmed varken kan plocka ur eller i diskmaskinen..hihihi.

På eftermiddagen kommer första utslaget: min professor ska bedöma de första 10 sidorna av min uppsats. Det är alltid lite problematiskt, för jag har stor respekt för hans kunnande och profession, men samtidigt har vi, under mina fem år på universitetet, kommit att få en privat relation. Han är min vän, vi är vänner som gärna lunchar, fikar eller bara umgås och oavsett vilken institution jag har läst vid, eller vilken kurs inom programmet jag har gått, så har han alltid läst samtliga mina alster! Rättat, kommenterat och berömt. Men nu är det ju han som står som handledare, och då är vi inne i ett känsligt läge. Här gäller det att prestera. Han har stor tilltro till mig, både som vän och student. Jag vägrar helt enkelt att lämna in någonting till honom som inte håller toppklass...och nu är jag nervös!

Här bör väl även tilläggas att nej, detta är inte fråga om någon konstig eller pervers lärare, jag känner även hans fru, och de är båda ett viktigt och akademiskt inslag i min vardag=).

OK, nya tag i försöka sova innan det blir ljust ute-kanpanjen...