När jag var liten älskade jag verkligen julen. Men allra mest älskade jag tiden före jul, eftersom den innehöll så många magiska ting! Lussekatter, Luciatåg, julmarknad, adventsgranen pappa satte upp utanför villan, adventskalendern och det faktum att mamma alltid tog med mig och min syster för att shoppa finkläder som skulle bäras på skolavslutningen och julafton!
Men det som jag njöt mest av, var att fundera ut julklappar till mina vänner, och familjen, samt själv knåpa ihop min egen önskelista till tomten. Mamma har berättat att under en period då jag var 8-10 år, satte jag stor ära i att göra önskelistan så lång och detaljerad som möjligt. Jag hade gärna med ca 99 punkter, och nej, tyvärr var de inte uppställda i most wanted ordning.Föräldrarna fick alltså leta genom alla mina punkter för att se om där fanns någonting vettigt=). För det mesta bestod dessa listor av halva leksakskatalogen som kom hem i brevlådan, eller av saker mina vänner redan hade och som jag själv så hett önskade. Barbie var en självklarhet, men även mjuka paket. Jag skyller absolut mitt klädberoende på min mamma....hon föregick inte alls med vidare gott exempel!
Nu, som vuxen, brukar mina önskelistor vara lite mer lätthanterliga. Oftast finns där bara ett par småsaker, och detta är tydligen inte heller till belåtenhet för föräldrarna. De ojar sig över hur det är möjligt att dagens 25-åringar inte behöver någonting, att det redan har det mesta liksom. Hmmm...
Men för att återgå till temat om att börja i tid med önskningar och så, så är det faktiskt så att jag redan har siktat in mig på min examen som, förhoppningsvis bara dröjer en termin till. Mamma och pappa, om ni läser detta:
Ni vet att Georg Jensen är min största svaghet. Här kommer min önskelista för examensgåva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar