Om mig

Mitt foto
Du som kikar in här får ta del av mitt livs små lyckopiller: hur det i min värld är att vara flickvän, vän, gymnasielärare, syster och dotter. Jag har en vild passion för det svenska språket, historia och pedagogik. Är lite lätt nördig i relationen till mina elever, bästa vänner och min familj. På fritiden leker jag gärna med ord, skriver, studerar andras texter och lyssnar mycket på musik. Jag spelar golf hellre än bra och är som allra lyckligast i köket när det väntas gäster på middag. I höst blir jag utlandssvenska- och vad det innebär för mig, sambon och våra två kissar, får framtiden utvisa. Ledord i mitt liv är empati och värme. Jag lever varje dag med inställningen att göra gott för andra och för mig själv.
Kontakta mig (ny mailadress)

måndag 1 oktober 2007

Synd..

..är det definitivt om mig idag. Jag är riktigt febersjuk, näsan rinner och ögonen ser ut som jorbgubbar. Och jag har precis skjutsat sambon till flyget...once again. Den här gången var det frankrike och jag är ensam. Ingen kommer med medicin, varm honungsmjölk och massor med bra läsning. Istället är det bara för mig att packa inför i morgon, universitetet väntar och jag planerar att snora ner halva x2000 som hämd.

Middagen igår blev bra, även fast jag var helt utslagen och kanske inte direkt briljerade med mitt sociala jag=). Tyvärr kom en av gästerna lagom till huvudrätten med min absoluta hatfråga: när har ni tänkt er att skaffa barn då??
jag skriiiker inombords över denna klumpighet. Dels tycker jag att det är en så personlig fråga att man helt enkelt inte har rätt att ställa den. Det finns många par som försöker i evigheter utan att det går vägen....och så finns det par som oss: som inte är säker på om barn är höjden av lycka eller ens ett tvång för att anse sig ha en "familj". Om, och bara om, det blir barn här, så lär det ta ett tag och det lär bli max ett. Vi är så jäkla rörande överens på den här punkten. Vi vet hur vi vill leva. Ändå orsakade den här klumpigt ställda frågan en livlig debatt som pågick i över 40 min. Jag kom på mig själv med att, mellan snorpappret och fläskfilégrytan försvara min ståndpunkt!
Kan någon berätta varför man måste inta försvarsställning när det handlar om ens privatliv!?
Jag blev förbannad, och förmodligen ännu mer sjuk. Men maten var i alla fall god.
Ses!

2 kommentarer:

  1. Ja, Lia...vad kan man säga? Men det verkar som om det här med att skaffa barn är ngt av ett allmänt samtalsämne som folk visst får ta upp närsomhelst, och hur som helst. Sen ska man vara beredd med ett svar också....SUCK!!!!! Jag vet!!! Innan vi fick barn så fick vi frågan NÄR, när vi väl fått barn fick vi frågor om syskon! Det är som att folk hela tiden vill lägga näsan i blöt OCH TYCKA!!! Det är ju privat, för tusan. Ingen ska lägga sig i ngn annans liv, inte ens på en middag när man druckit ngra glas vin. Man ska vara j-gt försiktig när man beträder sådan mark eftersom man inte vet ngt om parets önskan eller medicinska historia. Back OFF!!!
    Och ja, jag kan verkligen rekommendera det här med bara ett barn! Har aldrig ångrat att jag faktiskt "bara" har ett...
    Kram!!

    SvaraRadera
  2. OJ....det var känsligt. Det är ju väldigt personligt OM man vill ha barn eller HUR MÅNGA barn man vill ha. Tyvärr anses det nästan lite brottsligt att vara kvinna och säga att man inte vill ha barn. Jag tycker att barn skaffar man NÄR man vill och OM man vill. Jag har ju själv fyra stycken och har aldrig ångrat det en sekund...många fina stunder har det blivit. Men det var vårt val.
    Nästa gång någon frågar NÄR ni ska ha barn så svara helt kallt......Jag kan inte komma ihåg att jag sagt att vi ska skaffa barn överhuvutaget...mera Sallad?
    och så är det slutdiskuterat.
    ha en bra dag

    SvaraRadera