Vänner och kollegor

Har vi gott om. Ibland kan jag undra om man har för många? Inte så att jag tycker att de är en belastning eller så, jutan snarare att de är många, och antal dagar på året är så få!!
Hur får man plats och tid för alla de vänner och kollegor som man skulle vilja umgås med lite oftare? Märk väl att vi i detta hem inte har barn än, så jag antar att min mingla-med-vänner-tid aldrig kommer att bli bättre än såhär!

Sambon är anställd av ett Brittisk fötretag, och på detta företag ska man arbeta. Gärna snitta 60-65 timmar i veckan och hinna mingla. Utöver det driver han ett eget företag tillsammans med två tysta partners, och även dessa kontakter vill vi ju hinna med att umgås med! Jag har min utblidning, min golf, mitt arbete och utöver det en härlig blandning av kära tjejkompisar med respektive, som jag mår direkt dåligt av att inte hinna med!

Våra respektive familjer bor väldigt långt ifrån oss, så där har vi ett legitimt skäl att inte träffas så ofta. Jag ser mina föräldrar ca två ggr om året, och det är alldeles lagom. Min älskade lillasyster bor i Norge nu, så henne räknar jag med att se på min examinationsfest=).

Jag mår bättre idag, och var helt enkelt klantig nog att visa det: för nu ska vi plötsligt ha gästeer i kväll! Sambons affärspartners kommer och jag tror jag i ett svagt ögonblick gick med på att fixa maten....hmm....

Oh, well, det blir ingenting högklassigt i så fall, bara en stor Flygande Jacob med ris och fetaostsallad.

Nästa party på listan är satt till om några veckor. Tio av våra närmaste par (jo, vi diskriminerar singlar i det här hushållet, skämt å sido) kommer hit på tapasmingel och festande. Vi kände att i detta kalla land, där varken Thanksgiving eller Halloween finns på riktigt, får man helt enkelt ta tjuren vid hornen och skapa sig egna hösthögtidsdagar! Detta är ett stående inslag hos oss, och alltid lika uppskattat, för november blir lite ljusare, varmare och vänligare i sällskap av just...vänner och kollegor.....och en jäkla massa cosmopolitans!