...när man, precis som Carrie säger, upplever the za za zu. Fjärilar i magen. Jag känner det väldigt tydligt idag. Min kärlek till Historia gör mig alldeles varm innombords. Tänk om jag bara kunde få leva i en värld där jag kunde ägna resten av livet åt att försöka förstå och följa de människor som skapat det samhälle vi lever i. Jag vet, det låter något bakåtsträvande, för att inte säga osocialt. Men ändå...
Jag har za za zu över Ellen Key, Jackie Kennedy och Selma Lagerlöf. Känner även starkt med Vigina Woolf och Eleanore Roosevelt. Spännande kvinnor, spännande tider och livsöden. Vem behöver populärkultur, när all dramatik man kan önska sig finns i det förflutna?
Att jag även känner za za zu för någon annan, väldigt närvarande person är lika betydelsefullt, men lika...obekvämt just nu. Varför är glaset alltid halvtomt hos mig? Var med om att få mitt hjärta, min själ och min tanke ordentligt omskakat igår, och har inte alls plats eller tid för sådana eskapader. Måtte Gud ha en förlåtande inställning till chockande tankar...
Nu, åter till min c-uppsats. tjing
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar