lyckopiller en måndag?

Iingen lätt uppgift att sondera ut dagens mest positiva delar...men det är nytt år, och från och med nu ska jag varje dag tillåta mig att:
*hitta de positiva bitarna i min vardag
*lokalisera det som varit mindre bra, för att sedan fundera om detta behöver redas ut, eller om det går att lämnas därhän...pick your battles baby.

Jag har varit på universitetet hela dagen och haft seminarier under teorier kring lärarens roll.
Skinners beaviorism drog över Sonia Burnards beteendemodifikation, Paret Canters och till sist Glasser fick stå som direkta motpoler kring hur vi ser på rätt och fel, straff eller belöning, inlärning och utlärning, socialisering och individualisering...
Spännande, spännande!
Positivt idag var, att jag fick väldigt mycket beröm för en muntlig gestaltning jag och min grupp framförde. Vi gestaltade en situation där beteendemodifikationsens fem grundstenar fick fungera som rättesnöre, jag hade rollen som narratolog.

De som känner mig väl, vet att jag älskar min lärarroll och att tala inför grupp, men att jag formligen avskyr att spela teater, dramatisera eller gestalta.

Så då kändes det så skönt i magen, när man kan få beröm och uppmärksamhet (blev tom kallad naturbegåvning, hahahaha) för någonting som man helst inte ville göra! Snacka om positiv yttre förstärkning!

Nästa härliga sak involverade faktiskt SJ (jo, helt allvarligt, du läste rätt!). Jag tillhör skaran med ett black-card men har inte riktigt satt mig in i vilka förmåner det faktiskt medför. Hade biljett på 18-tåget hem och var sjukt tidig till stationen. Såg att 17-tåget var försenat och att jag skulle hinna med det. Då blev jag lite dyster för en sekund (det gör ju ont i själen att se sitt Lunda x2000 åka förbi om man inte har sittplats).

Men, tydligen kan jag med mitt black-card byta min biljett till annan avgång samma dag i mån av plats!!!! Heja heja! Lite nöjd jag var, när jag klev av tåget en hel timme tidigare än beräknat! larvigt kanske, men jag gillar att vara ekonomisk med min tid!=)

Tjingtjing alla gulliga vänner. Nu, åter lite plugg och sedan sova, sova säng...

Har ägnat kvällen åt att få magknip över alla de lektioner jag ska producera de kommande veckorna. Områdena som eleverna ska få ta del av är:
* imperialismen
*första världskriget
*mellankrigstiden
*andra världskriget
*demokrati och diktatur
*folkmordens historia

För att få lite inspiration samt texter som kan lämpa sig till seminarieövningar,har jag i vanlig ordning lusläst mina källor:
*alla kursanteckningar från Universitetet
*all kurslitteratur inom områdena
*Peter Englunds blogg (han ärr min hjälte!)
*NE
*Googlesökningar
*Beställt litteratur från Adlibris

Och trots allt detta, har jag bara kommit fram till samma slutsats: ju mer man läser, desto mer förstår man hur lite man kan!!!!
Jag har, milt uttryckt problem just nu. Idétorkan är värre än i Sahara, jag är inte alls en vidare rolig lärare som gillar att spela teater framför klassen, istället försöker jag hålla det hela på en mer pragmatisk, akademisk nivå där eleverna själva tvingas vara en aktiv del av sina lektioner.

Efter att jag insett att det här går åt helvete.....fanns det inte mycket annat att göra, än att läsa lite modebloggar för att få upp humöret igen.
Med vårt regn-rusk-väder finns det bara en sak jag vill ha just nu:
BURBERRYs underbara gummistövlar!!! Struntar fullkomligt i att somliga inte tycker det är tjusigt nog, jag vill ha gummistövlar så jag slipper känna att det plaskar om fötterna. Och dessa är så stilrena men ändå lite annorlunda.

Här ser ni alltså ett bra bevis för mina ytterligheter: funkar det inte att vara akademiker, kan jag alltid gå över till att vara proffs-shoppande flickvän på nolltid=). Och JA, jag vet att det inte matchar med att vara politiskt korrekt och tänka hållbar utveckling, men min konsumtionshets är nog trots allt min enda last!

Har för övrigt strl. 36, vilket verkar vara svårt att få tag i, så om någon snubblar över dessa stövlar i 36 och känner ett enormt behov av att ge dem till mig, så skulle jag inte vara krånglig, alls!
Tjing!

Vilken vädermänniska jag är!

I veckan hade vi en dag då hela skåne andades VÅR! Ni vet, klarblå himmel, ganska varmt och fri sikt över hela sundet och Köpenhamn. Under sådana dagar får jag så mycket energi, skolan bara flyter på, jag lääängtar till golfbanan och får knäppa ryck och provar mig genom hela garderoben i jakt efter härliga vår-outfits!!

Och så finns det dagar som idag, när hela skåne håller på och blåsa bort! Tror i alla fall att villakvarteret bredvid oss är bortblåst efter inatt, men är inte riktigt säker för all DIMMA som skymmer sikten! Gaaaah....vart tog min vår vägen???

Dagen kommer att se ut som följande:
Mamma fyller...många år...så ringa och gratta är det första jag ska göra nu. Föräldrarna bor 60mil härifrån, så det blir inget kalas direkt.

Uppsatsen (förlåt, jag VET att den e dötråkig) måste få några fler sidor. Just nu är 38 av 50 klara och det är ju alltid nåt

Sushi blir det absolut. Mår bra i magen efteråt, blir alltid lagom mätt och så gillar jag ju det mesta som är salt

Hämta min kurslitteratur som kommit med posten. Ett tungt och dyrt paket, böcker är alltid spännande, men gissa hur mycket jag längtar efter att få läsa titlar som jag själv har valt ut!?

Plugga inför en framställning i ledarstilar, vilken ska hållas på måndag. Vi ska gestalta de grundläggande dragen för Sonja Burnards teori, vilket är spännande.

Försöka städa ur garderoben och lämna kläder jag inte vill ha till UFF.

Och naturligtvis läsa alla underbara bloggar som jag följer....

Kram till den som känner att det behövs=)

lite lågmäld idag

Precis som jag förutspådde, ska man inte tala för mycket om ett jobb innan allt är klappat och klart. Kan bara meddela att det inte alltid räcker till att man har fått jobbet, det finns fortfarande aspekter som gör, att någonting känns fel i magen. Just nu försöker jag klura ut om detta trots allt är någonting som kommer att bli bra för mig, och därmed blir det heller ingen vidare beskrivning av arbetet, innan jag har bestämt mig för om det är värt att tala om mer...

Nästa lågmäldhet är mycket privat och berör hela släkten djupt. Det enda jag kan säga är att det kan inte finnas någonting grymmare än när barn inte får leva...

I ett av mina favoritavsnitt av Gilmore Girls bestämmer sig morföräldrarna för att separera efter nästan 40 års äktenskap. Emily Gilmore (kvinnan) väljer att ta sin tillflykt till en lång resa i Europa, och medan hon packar och lämnar det hem och den man som hon levt hela sitt vuxna liv med, så spelas min absoluta favoritsång någonsin: If I could write av Sam Phillips. Tänkte bjuda er på låten och textraderna, eftersom de är så lågmälda och passar så fint till avsnittet.

Texten:
[If I could write I'd set all the words free to follow you]
Tell you wonder, tell you secrets and solitude
I've had to let go of so much
It's hard to hold on now
Something far off is pulling me and
When I go this time I don't think I'm coming back
I took your ring that never comes off and put it on
Sorry to lose you, sorry to keep you after you were gone
Nothing is small, nothing is unexpected
I want more
When I go this time I don't think I'm coming back
Desire's the element that I can't fight
Dream is the arm of God
Girl's looking for themselves in your eyes
I'm looking for you
What's this supposed to be some kind of perfect
I want more
When I go this time I don't think I'm coming back
Coming back (3x and fades)

Det måste vara konstigt att se sina barn bli vuxna...

Jag är helt lycksalig idag!!! Kan meddela att jag har fått jobbet och att jag börjar min första dag nu på fredag! Mer information lär det bli, men jag vill vänta lite med den, tills alla papper är påskrivna och allt har gått rätt till...

Nu till ämnet för inlägget.

Naturligtvis ringde jag pappa på en gång för att berätta den glada nyheten. (Jag är och har alltid varit en riktig pappagris, mamma har inte en chans där). Pappa P blev precis lika glad och stolt som alltid men samtidigt lät han lite...vemodig.
Frågade honom vad som var fel, och han svarade:
"tiden går såå fort. Plötsligt är min lilla flicka 26 år, har återigen fått ett kanonjobb med hjälp av 9 års arbetserfarenhet och snart tar du din examen efter fem års universitetsstudier. Du lever ditt liv med sambo och vänner, intressen mm 70mil hemifrån, och ibland känns det lite tungt att man inte bara kan krama dig och säga Grattis in person. Det är läskigt och samtidigt underbart, att se dig vuxen, färdig och utflugen ur boet." Någonting sånt var vad han hade på hjärat...

Det fick mig att tänka till lite. Ja, tiden har verkligen gått väldigt fort. Jag blev stor väldigt tidigt, flyttade ju hemifrån redan under gymnasiet och har aldrig känt mig vidare liten. Tror att jag var barn fram till 15 (hade svårt att skiljas från mina barbies, även om det inte var cool att leka med dem efter 10) men sedan hoppade jag helt enkelt över den värsta tonårsperioden. Jag krånglade några månader, tog mig i kragen och beslutade mig för att det var roligare att vara vuxen=).

Lillgammal, kavat...kärt barn har många namn. Men det är rätt gulligt och lite vemodigt, att pappa ändå reflekterar över sådana saker.

Kom i all hast att tänka på en serie jag tyckte mycket om som barn. Tror den hette "The Road To Avonlea" och var helt enkelt underbar! Den var författad av samma team som också gjorde kortserien om Anne på Grönkulla och jag älskade den väldigt mycket. Så där har ni ett tips: den serien kan ni beställa och få fram lite barnasinne igen. Mäldigt välgjord!

Tjing!!!!

Måndagar är fiender

Så länge jag kan minnas, har måndagar varit skräckdagar för mig. Jag tycker det känns så brutalt att kastas in i en ny vecka, när helgens mys och avkoppling precis har värmt upp kroppen. Det är ju självklart att veckans rutiner är ganska sköna att komma in in, men när klockan ringer på måndagsmorgonen, är det lätt att glömma varför rutiner ska vara nödvändiga att ha!
Min måndag har varit lååång. Sambon lämnade landet igen vilket alltid gör lite ont i hjärtat. Våningen blir väldigt tom och dagen känns lång när man inte har sin bästa vän att skratta och samtala med. Jag tog en sväng för lite shopping och planering med Maggie. Kom hem med en helt fantastisk, silkig klänning i marinblått/vitt från Tommy Hilfigers vårkollektion och en v-ringad sandfärgad troja med en rosa Polo Sport-häst på, samt en plan om middagsdejt på onsdag kväll! Vi tjejer passar helt enkelt på att ses och ha kul när tillfälle ges, vilket är så gott som varje vecka! så, sambons resande tillför i alla fall lite gott=).

Har sedan kämpat med nästa del av min uppsats, vill bara bli färdig nu eftersom vårterminen 2008 drar igång på måndag nästa vecka (ytterligare en anledning att avsky måndagar!).
Oroar mig, pirrig som jag är, över det nya jobbet. Min erfarenhet säger mig att när någonting är för bra för att vara sant...så är det förmodligen också det...osant. Min magkänsla säger mig att jag bör ställa in mig på ett nekande svar, men än är ju inte loppet kört!
Kvällen innehåller den årliga idrottsgalan. Får se om jag orkar med att se den, tycker att det är för mycket fokus på fotboll och hockey. Jag är inte vidare fascinerad av det som är för lättillgängligt och folkligt...men som tur är finns det en helt fantastisk golftjej som är nominerad till årets nykomling. Är man gymnasietjej och lyckas slå självaste Sörenstam, ja, då ska man få stående ovationer enligt mig!!! Wow!
Tjing=)

Det bubblar i hela kroppen!!

Jag lever. Bara så att ni vet, så har jag inte gått i ide. Istället har jag ju skrivit som en fanatiker på min c-uppsats. Den artar sig jäkligt bra måste jag säga, och när saker går bra för mig så får hela min omgivning njuta av en ovanligt glad och sprallig tjej=).

Varför bubblar det då i magen tro?
Jo, som jag har berättat så arbetar jag sedan åtta år tillbaka på IKEA. Jag har alltså varit i företaget sedan jag var 18 år och man kan liksom säga att jag har blivit vuxen med den ikeanska världen. På sista tiden känns det nu snarare som att jag gått och blivit övervuxen. Jobbet känns inte lika roligt, jag har ingen motivation och känner inte längre att mina sysslor motsvarar de åsikter och ställningstaganden som jag är beredd att ställa mig bakom.

Så, jag har sökt ett nytt jobb! Eftersom jag är fardigutbildad till sommaren har jag i första hand sökt ett jobb där jag kan få arbeta mer än extra, men lite mindre än heltid. På det viset kan jag sedan i lugn och ro leta efter gymnasielärarjobb som intresserar mig.

Var på anställningsintervju i torsdags och höll på att dö av nervositet! Jag tillhör den där kategorin människor som på något mystiskt sätt alltid har haft ett jobb. Så att springa på intervjuer är verkligen ingenting som tillhör min vardag direkt.

Efter mitt möte kan jag säga att jag svävade som på rosa moln! Allt kändes så grymt bra i magen och den feedback jag fick var helt överväldigande. För en gångs skull kände jag mig som en prinsessa, eller i alla fall som en tjej som Gud måste ha sett=).

Nästa vecka får jag svar, och tills dess tänker jag inte säga något mer om saken, vill ju inte gärna dra för stora växlar på det här. Men i helgen har jag varit på min vanliga arbetsplats, och bara känslan av att veta, att det finns andra alternativ som är intresserade av mig och som jag själv är intresserad av: det fick min helg att bara FLYGA IVÄG!

Så, därför bubblar det och pirrar i hela kroppen. Det är riktigt otäckt ändå, hur mycket man kan vilja ha någonting! Så att det gör ont i hela hjärtat. Håll tummarna!

Min helg kan alltså sammanfattas enligt följande: jobb, plugg, feber, CV-hets, god mat och drömmar på hög nivå. Sambon åker i morgon kväll och för en gångs skull får jag njuta av att han kommer hem redan på onsdag eftermiddag igen. Vardagen är med andra ord tillbaka med stormsteg, och jag bara väntar på att få sätta lite guldkant på tillvaron...
Tjing!

Känner mig som Proust

Att vara författare är ju ett erkänt ensamvargsyrke. Jag har alltid tyckt att det ligger någonting lätt romantiskt över biden av den melankoliske, hårt arbetande skribenten som inte får bli störd och helt avskärmar sig från sin omvärld.

Men här i våningen, anno 2008, saknas helt den romatiska stämningen. Jag känner mig helt förvirrad, då jag vid sällsynta tillfällen kommer upp för att ta luft. Jag har helt begravt mig i min laptop, 800 kopierade sidor (varierande kvalitet) ligger som ett hav runt omkring mig, jag glömmer bort allt som annars anses vara livsnödvändigt i min värld: att duscha, äta, följa tv-program och försöka träna eller prata i telefon (heslt det sistnämda!). Jag har blivit en total enstöring, en ensamvargsförgfattare!

Att producera akademisk text på C-nivå är faktiskt inte alls vidare lätt, speciellt inte när man som jag är en evig perfektionist. Jag tror helt enkelt inte på att lägga fram en text och respondera på någonting som jag inte till 100% kan stå för, så jag är för tillfället min värsta fiende och kritiker.

och mitt i allt detta slår det mig: det mest perversa av allt! Fan, vad jag älskar den här världen! Jag älskar det akademiska tillvägagångssättet och utmaningen att leka med ord och öva upp sin retoriska förmåga. Jag tycker det är såå befriande att få skriva helt själv, som motvikt till alla oääändliga grupparbeten man lämnat in genom åren, där det alltid ska vara någon mindre begåvad eller lat jäkel som åker snålskjuts.

Sådär, det var bara några passionerade, in-the-moment- tankar som just passerade då jag tagit paus för lite mer varm oboj med vispgrädde=). som ni ser är den här studenten mycket måttfull med tenta-ångest-whiskyn!

Hoppas er dag också har varit lika produktiv som min! Ciao.

Köra, köra fort som fan

Japp, såg i tidningen att den gamla slingan med Ronny & Ragge var vad som motiverade vår nybakade skidstjärna, Miss Kalla, att ta hem segern!
Tyckte rätt bra om hennes sköna inställning, och tänker härmed anamma låten som ledmotiv för januari-08.
Nu ska jag köra på, gasen i botten för min uppsats måste bli klar!
Så, om ni undrar vad jag håller på med, så kan ni tänka på en lätt desperat tjej som drunknandes i papper och böcker, pimplandes varm choklad och svettandes som en gris, sitter och toksjunger "jag ska köööra, köra fort som faaaaen!....." medan det ryker om tangenterna
Ting

Inte haft tid

Jag vid 12-slaget!

Svärföräldrarna fick fördrink med champagne och passionsfrukt
Ett mycket kyligt och blåsigt Köpenhamn

Nyårs-outfit...

M och J är precis lika shoppingtokiga som sambon och jag..

Jag och så sambon framför Kungens Nytorv och den fina skridskobanan

Hjälp, snart har halva januari rullat förbi, och inte ett enda inlägg har det blivit! Har helt enkelt inte haft tid.
Vår nyårsafton var skön och avslappnad. Jag körde på alkoholfritt, eftersom jag ju inte är frisk än, men resten av familjen fick goda drinkar, glögg, vin, kaffedrinkar och annat smarrigt! Riktig champagne blev det naturligtvis vid 12-slaget=).

Den här veckan har annars gått i shoppingens tecken, samt varit grund för en hel del socialiserande med alla de vi saknat över helgerna. Vi tog en kanonmysig tripp till Köpenhamn för att susa igenom Illum, Magasin du Nord, Burberry, Gucci och Mulberry: för att plocka upp min väska! Tyvärr var inte leveransen klar, så nu får vi vackert vänta några veckor till...men det är ju verkligen inte en livskatastrof!

Nyårs-outfiten blev enklast möjliga: svarta, raka kostymbyxor, svart linne och en guldglittrig djupt skuren sak på överkroppen. Det är ju ganska svårt att klä sig när man både ska vara värdinna och laga 4-rätters middag till sina gäster utan att förstöra outfiten...

Tänkte att jag får låta bilderna tala, då detta inlägget blev rätt rörigt. Jag har i alla fall bestämt mig för att 2008 ska bli mitt år! Nu är det full fart framåt som gäller, just nu, om ett år, hoppas jag att vi fått massor med chanser och intryck, fått växa i karriären och i privatlivet, och dessutom kunna se om det blir utomlandet eller SWEA de kommande åren....den som lever får helt enkelt se! Kram