Min kärlek vet inga gränser

Jag tycker det är så härligt att vi nu är en liten familj. Våra två små skatter är våra bebisar, det känns i hela kroppen hur mycket jag älskar just nu! Och ännu mer blir det, när jag ser min sambo bli till ett stort smile och myspysen själv, så fort en liten kisse kommer i hans väg. Idag älskar jag något så gränslöst...
och de små är duktiga och sociala. Allting flyter som på räls, och i morgon är det höst- back to school. Lunds universitet denna gång, och även mitt "hemuniversitet"- Liu. Som jag har längtat att sätta näsan i böckerna och bara få lära, veta, kunna, känna, tänka och omvärdera. Jag mår bra nu. Och jag är på hemmaplan. Allting blir alltid bättre, bara man får sova på saken...och vakna av kattungar som pussas =)
Tjing!!

HEMMA

Oj, vad jag känner mig patetisk nu, men faktum är att jag alltid lider av svår hemlängtan! Det spelar ingen roll om jag är på träningsläger och 14 år, eller på chartersemester och 26 år, borta är troligen bra, men hemma är fasiken så mycket bättre!!

Istället för att försöka skriva ett inlägg över hela veckan som gått, så kommer här en liten lista:
Veckans.....
...destination: Hotel Viva bahia, Alcudia, Mallorca
...aha-upplevelse: hur mycket ett hotell kan förändras, och ändå vara precis likadant som för sju år sedan, då vi besökte samma ställe.
...njutning: vuxenpoolen, en helt ny lounge med korgsängar och underbara spadelar där alla barnfamiljer var strängligen portförbjudna. (de hade tillgång till de övriga 3 poolerna)
...vy: alcudiabukten, lååånggrunt och +27 grader i havet
...katastrof: så förbannat stenhårda sängar att sambon har fått BLÅMÄRKEN på axlarna av att sova!
...puckade inställning: att vi som snälla svenskar inte vågade klaga på sängarna, och sedan fick veta att de som vågade minsann fick extra mjuka madrasser..
...fundering: om det e supergott med tapas, bacon/egg, pommes och paella 7 dagar i veckan- eller bara flottigt!?
...huvudsyssla: för sambon var det att bada, för mig att njutningsfullt plöja 800 sidor Nora Roberts trilogi
...önskan: att tiden ändå kunde gå fort, eftersom vi skulle hämta hem våra älsklingar när vi väl kom tillbaka till Swea
...kärlek: att få total uppmärksamhet och få vara ensam med sambon utan mobiltelefoner och jobb
...mindre lyckade: showerna på hotellet. Jag förstår nu varför hemska Linda Bengtzing blev "upptäckt" på ett sunwing resort. Det kryllar av dem...
...slutsats: som sambon sa: "nej, nu får det vara att hålla sig till 5-stjärnigt i fortsättningen. detta var första och sista gången vi reser med 4."

Vi har haft det bra, varmt och mysigt, men i ärlighetens namn var det faktiskt inte den bästa av våra semesterveckor. Vi längtade hem till våra egna sängar, bort från alla barnfamiljer och till våra små kissar. Men mallorca är såå vackert, så det rekommenderar vi varmt. Även om somliga delar är lite väl turistiga =)

Bilder kommer jag att ösa in när jag orkar. Vi landade 04 på sturup (efter att ha varit vakna sedan 08 på morgonen) sov 4 timmar och åkte sedan för att hämta hem raringarna. Behöver jag säga att vi är lyckliga men så skittrötta just nu, att ögonen står i kors!?
Later

Vintrött

För mycket vin två kvällar i rad. Har sovit dåligt bara tanken på flyg kommer upp. Är aldrig annars flygrädd, men veckans idiotiska, tragiska flygolycka i Madrid, och de rykten som pressen pumpar oss med, gör det inte alls så lätt att glömma att det inte är meningen att människan ska kunna flyga...
Hade härliga Brittiska kollegor till sambon hemma på middag igår och kom in på ämnet barnuppfostran och skolgång Sverige kontra England. Alltid enormt spännande för en lärare=))
Synd bara att ingen av kollegorna var kvinnor, funderar om svaren hade varit likadana då?! Nyfiken blir man ju i alla fall!

Jag körde på ett välbeprövat och enkelt recept: helstelt fläskfilé fylld med stark italiensk choritzo (tunnt skivad fr delikatessen) och soltorkade tomater. Man blandar sen grädde, tomatpuré och olja+kryddorna som de soltorkade tomaterna ligger i till en sås, lägger sås och filén i en ugnsform och låter gå klart ca 20 min. Till det serverade jag stekt rosmarinpotatis och en stor sallad. Efterrätten blev också safe: ben&jerrys till kaffet. Det är skönt när kollegorna kommer över som privata gäster och allt är mer avslappnat. De hade tagit med sig sina laptops för att visa bilder på barn och familj för mig, och det var fantastiskt att få bläddra igenom dessa mäns privata foton. Roligt att få lära känna dem så. Sambon var imponerad över hur de "tog av sig kostymerna" och verkligen trivdes hemma hos oss. Sådant anser jag vara ett riktigt lyckopiller!!

Och nu, mina vänner: semester! Jag får helt enkelt se när och hur jag kommer åt en dator nästa gång. Massor av kramar // Lia

Två gånger på en och samma vecka

Ni vet den där generande känslan som uppstår, när personalen på tex McDonald´s börjar känna igen dig för att du äter där så himla ofta?! Jag trodde att den känslan bara infann sig om det gällde något skämmigt, som skräpmat eller andra dåliga vanor. Men nej då.

Ikväll blir det andra gången på 3 (!) dagar som jag kommer besöka min älsklingsrestaurang. Säkert 15 ggn den här månaden (inte riktigt, men nästan) och nu kommer underbara kocken himself ut och hälsar när jag kommer dragandes. Och som jag skäms! Han måste tro att jag inte kan laga mat själv, eller att jag stöter på honom, hahahaha. Men ni, kära bloggisar. vet ju att inget av de alternativen är särskilt troliga!

I måndags var det middag med sambons kollegor ur ledningsgruppen. Fantastisk mat, skönt att få använda min engelska som faktiskt tydligen är riktigt bra! (kollegorna är mestadels britter, så de borde ju veta) och det är alltid intressant att låta sambons kollegor få en större bild av honom genom att de ser oss tillsammans. Har märkt hur mycket han vinner på att våga vara lite privat men inte överdrivet personlig. Dessutom är det alltid kul att få klä upp sig på en måndag...

I kväll blir det lite med lågmält. Tjejekväll med skvaller och annat på schemat. Inte fullt så dressat, kör på jeans, top och svart kavaj. Vi ska proppa i oss rökta räkor och andra skaldjur, njuta av hemmagjord chiliaioli och dricka alldeles för mycket vitt vin...jag hoppas att vi får skjuts hem sen ikväll....

Vad händer annars då? Jo, sambon "dumpade" 1900 bilder med tillhörande texter på mig i går och förklarade att dessa skulle vara klara på torsdag kväll och inlagda i en kunds nya system. Detta är alltså en del av hans företag, vilket drivs vid sidan av våra jobb- och just den här veckan hinner han inte med. Så nu blev det plötsligt mitt ansvar...

Jag jobbar inte gratis, inte ens för honom, så jag gör detta med glädje, och ser fram emot en ny seglarjacka som kommer på fredag!
Bakom varje framgångsrik man står en hjälpsam och förstående kvinna.....var det inte så man sa?!
Tjing- in i dimman

Lite mer ordning också!

Jag är lite trögstartard, det får jag nog lov att medge. Gillar att prova på saker på mitt eget vis och sedan utvärdera. Det har jag nu gjort, och kommit fram till slutsatsen att det var ju bra dumt.

Så i fortsättningen kommer jag alltså att följa reglerna och skapa mer ordning här på bloggen genom att göra som ni och svara på era kommentarer direkt i kommentarsrutan! Förlåt att jag tagit så lång tid på mig att komma fram till denna enkla slutsats =))

Borde vara glad

Just nu finns det så mycket att se fram emot. Det är måndag och jag springer runt och städar bort allt som kan tänkas gå sönder eller vara farligt för kattungarna. Försöker samtidigt skriva packningslista till vår resa, får väl packa klart sen tillsammans med sambon. Alcudia nästa, samma hotell som vi firade pappas 50-års dag på, så jag vet redan att det kommer bli kalasbra!

Jag står samtidigt och stirrar in i mina 6 garderober och tänker den där tanken som alla kvinnor måste vara födda med: jag har fan ingenting att sätta på mig ikväll!
och det är faktiskt en rätt obehaglig tanke, då vi ska ut och äta med sambons kollegor i ledningsgruppen och det inte lär fungera så bra med jeans och munkjacka...hahaha. Detta ser jag ju egentligen fram emot, det blir restaurangbesök både ikväll och på torsdag, då hela gruppen återkommer till Lund och sambon agerar värd. Antar att det gör mig till värdinna?!

På onsdag kväll är det afterwork med tjejerna på schemat. God mat och lite skvaller, men ändå så är det inte tiptop...det är nämligen så att de tjejer jag saknar mest inte kommer att vara med. Känns väldigt mycket som att jag är 12 igen och saknar min bästis, och får nöja mig med ett tröstpris, men men, jättelarvigt är det, men riktiga vänner behöver man aldrig boka in, de bara finns där...

Just nu är jag också inne i en spännande period vad gäller jobbsökningar, rekryteringsprocesser och intervjuer. Utan att säga för mycket så pirrar det ofta i magen och det är svårt att veta vad man vill och vad man vill allra mest. Däremot är det strålande klart vad jag inte vill...

Sen en vecka semester, hem och sova en halv natt och efter det hämta hem våra älskade darlings! Mycket att de fram emot, många spännande saker inom överskådlig framtid. Jag borde vara glad, spänd av förväntan..

Istället känner jag bara en konstig känsla av trötthet.

Drömmer mardrömmar om allt från kidnappade katter, elaka chefer, barndomsvänner och misslyckanden inom det akademiska som är helt fiktiva.

Tjing

Kaos

Anledningen till att jag för övrigt alltid är ledig några veckor så här i augusti är nog rätt uppenbar för de som känner mig väl:
idag har jobbet Katalogsläpp. Katalogen, "bibeln" för 2009 landade på mitt bord i morse, och det är ett gott tecken på att ta semester och hålla sig undan....desperata inredningstokiga kvinnor och ledsna, arga män är liksom inte att leka med, hihihihi. Men katalogen i sig är för en gångs skull underbar! Det borgar för ett fantastiskt inredningsår -09...
Tjing!

Idag

Oj vad mycket jag har fått gjort idag! vaknade riktigt tidigt helt av mig själv, och höll på att svimma när jag såg vad klockan var. Nåväl, vaken som jag var, lyckades jag sätta igång med studierna direkt. Just nu har jag näsan i en doktorsavhandling som analyserar skillnaderna mellan välgörenhet och filantropi utifrån ett genuspersektiv där man studerat kvinnan som en del av en organisk individ. Jätteintressant ämne, men en så fruktansvärt tungrodd avhandling. Men jag har varit envis, bullat upp med varma mackor och choklad med vispgrädde (ja, jag leker att det är superhöst nu) och äntligen har jag klarat mig igenom 2/3 av boken och fått ordning på min läslogg! Inte illa pinkat för att bara har suttit en ynka dag...

Det är storm ute. Jag förbereder mig för att packa semesterväskan, just nu känns det verkligen overkligt att vi ska ligga på playan och njuta i en vecka. Har ni också känt så någon gång: att man har hela hösten välplanerad, vet precis vad som komma skall, och ändå känns det som om man studerar någon annan persons schema?? Att det är helt overkligt att alla måsten och planer på allvar tillhör dig själv?!

Nog sagt om det. Massor av planer finns det framöver. I centrum står hur man dumpar allt och alla som bara äter upp min energi, till förmån för bättre sysslor...och ändå upprätthåller ekonomin i hushållet...hmmm...det är jobbigt att vara vuxen ibland.
Tjing

Maten med inkappslad kärlek

Degen, blank och gul av durumvetet
Färdiga för kokningServering

Bara att njuta!

Just det! Glömde helt bort att visa att det går utmärkt att baka egen pasta, jag gjorde ravioli som jag fyllde med kalvfärs, parmaskinka, vitt vin, timjan, tomat, vitlök och mozzarella. Serverade pastan med hemmagjord tomatsås, ruccola, timjan och riven god parmesanost!

Och ja, jag hade enorm träningsvärk dagen efter, av att knåda pastadegen=)

Uppdatering om familjelivet

Lilla Pixie-jamjam...som min syster säger
Vår Princess Pixie

Junior busar med syrran

Pixie kollar in altanen

Vi bygger bo. Jag och sambon. Funderade, planerade, resonerade. Synade vårt liv, vårt hem och vår ekonomi. Analyserade hur morgondagen kan te sig för oss och gick igenom våra grundregler för hur vi vill vara som föräldrar, vilka regler som måste gälla.

Efter allt detta var vi överens. Vårt lilla troll Junior ska inte få vara ensam alls, för vi har nämligen köpt hans lillasyster också! En helt bedårande liten kattflicka som redan har världens persolighet. Hon är cool, men också en riktig tänkare, sitter och funderar väldigt mycket med huvudet på sned. Och hon avgudar sin bror. Naturligtvis har vår lilltjej också fått ett namn: hon är döpt till Princess Pixie. Så vår familj består nu av två sötnosar. Vi hälsade på dem igår och busade riktigt mycket. Den 29:e får de äntligen komma hem hit och vi ser otroligt mycket fram emot hösten. Massor av kärlek.

Och som den fanatiska kattälskare jag är, så kommer det bara serveras finaste torrfoder, cook-chill färsk fisk och handskalade räkor på helgen. Precis som mamma alltid har gjort med vår katt hemma. Igår köpte vi även tandborstset så de små kommer att få bra munhälsa. Svärmor tandläkaren är riktigt nöjd över utvecklingen. Så också vår veterinär, som är ägare till kattmamman!

Tjing

Måste bara få dela med mig!

Jag älskar historia, och mest av allt tycker jag om microhistoria, den del som beskriver och utreder hur familjer och mindre samhällen har låtit kultur, kunnande och mystik passera genom generationerna. Utöver det älsar jag ju böcker, underbara och varma berättelser och människor som kan förmedla dessa sagor till sin omgivning. På allt detta kommer så min kärlek till matlagning. Jag lagar med hjärtat, tar all tid i världen att lära och misslyckas. Och så ramlade jag över detta klipp. Som är underbart. Håll tillgodo.

Efter storm kommer..

...ja, vaddå? Det har varit rätt läskigt här i skåne med stormbyar som har slagit omkull det mesta, inklusive bilar! I måndags kväll blåste det upp som allra värst, men det fick ju inte hindra mig och Maggie att hinna ta farväl. Körde henne hem från jobbet och det var kanske bra det, inget härligt cykelväder i sikte alls.

Veckan har gått alldeles för fort. Jag har varit ledig ett par dagar och helt ärligt inte gjort ett dugg. Städat, pulat runt i hemmet, pillat lite på golfklubborna som ser ledsna ut och intresserat mig för alla underbara höstkläder och skor som jag så hett önskar mig! Hela helgen blir det jobb, och sen är det inte långt kvar till vår semester! Ska bli skönt att bara vara tillsammans och vara lediga, bada, sola och äta sjukt god mat. Har kommit på att det är ju många månader kvar till beach-09, så här ska frossas tapas och paella och skaldjur och ostbrickor och vin och drinkar så det står härliga till! Sen börjar allvaret.

Plugg i höst. Ingenting blir som man har tänkt sig och man ska kanske inte gapa efter mycket..
Jag har kommit in på samtliga utbildningar jag har sökt till hösten. Innan var jag så inställd på att det måste bli juridik, men nu har jag ett dielmma här, då jag även blivit antagen till en av mina drömkurser inom internationell samtidshistoria. Tror att jag ska välja det senare alternativet och skjuta juridiken på framtiden. Det är inte ett lätt beslut, eftersom jag var så väldigt inställd på Juridicum till hösten....men samtidigt; historia är min passion, min utbildning, och drömkursen är någonting jag suktat efter i 5 år, men som inte har funkat att läsa under hela utbildningen då man i SWEA tyvärr bara får läsa ett visst antal poäng per termin. (japp, min bitterhet gentemot jantelagen är djup och intensiv).

Så, hösten är fortfarande lite av ett mysterium, och innan dess blir det resa och kattbebis på schemat. Vad som händer sen, händer sen...

Tjing

Regnet det bara öser ner..

Jag vet, det har varit tomt på inlägg här ett tag nu. Orsaken är att jag har arbetat sju dagar i rad (ja, de dagarna då det var helt underbart väder ute med strålande sol), och nu äntligen är jag ledig ett par dagar!
Och vad händer? Jo, vaknade i morse med världens hosta som ackompanjerades av störtregn mot golv-till-tak-fönstren! No shit, mitt liv är verkligen inte rättvist alls...
Dagarna på jobbet har varit enormt tunga. Jag brukar inte vara den som klagar, men jag har kommit till en gräns för vad som är sunt beteende. Jag mår dåligt på jobbet, efter jobbet, dagen innan jag ska gå tilljobbet och all annan tid om jobbet ringer. Det är fruktansvärt psykologiskt påfrestande, och jag känner mig villrådig.

Eftersom jag är så låg i humöret, passar dock katastrofvädret mig ganska bra. Det känns som höst nu. Har varit en sväng inne i Malmö och ätit lunch med min bästa och äldsta vän E. Hon betyder väldigt mycket för mig, men det är väldigt sällan som jag får tid tillsammans med henne då vi numera bor nästan 60 mil ifrån varandra!

Och ikväll är det upplagt för tårar! Jag ska ut och äta middag med min vän Maggie, och det blir en avskedsmiddag. På lördag flyttar hon och hennes sambo till Thailand och återkommer till swea i januari. Jag är lycklig för hennes skull, men fruktansvärt ledsen över att inte få dela hela hösten, julen och nyår med dem båda...somliga vänner är så mycket mer än bara mina vänner..de är livet. Jag kommer att sakna henne mer än vad ord kan beskriva, även fast det finns skype och mail och allt vad man nu kan hitta på.

Om en vecka blir det att besöka vårt lilla monster igen, för att se hur han växer och utvecklas. Tack alla snälla för de fina kommentarerna. Djur är underbara inslag i livet och jag befarar att detta kommer att bli en kattblogg under hösten =). Kramar till alla er som går tillbaka till era jobb idag. Det är augusti och plötsligt känns sommaren så långt borta....