Jag är fääärdig!!! Trots urkass studieteknik

Min hemtenta ligger här på skrivbordet. Utskriven och klar i en rosa mapp, adresserad till "Urägare Sten Andersson", ett internt skämt som jag tror min lärare kommer att uppskatta...i alla fall mer än den rosa mappen!
Jag tittar på den då och då, för att vara säker på att den inte har försvunnit, att jag inte har drömt att den finns liksom. Jag trodde aldrig att jag skulle bli klar, mest för att min studieteknik denna gången har varit mycket tvivelaktig:
jag har ätit tapas med tjejerna, druckit vin och försökt reda ut Marxismen med en kompis och hennes data-kille, tagit en 150-milstripp till Skive, kollat säsong 1,2 och 3 av Gilmore Girls (i och för sig en del av mitt upplägg. Hela min B-uppsats i historia är tillverkad mellan intrigerna i O.C). Jag har letat hus, letat möbler, städat hela lägenheten (100m2 rymmer många dammiga hörn) och bjudit in gäster i vårt hem. Igår tryckte jag även in en tripp till Field´s (på andra sidan öresundsbron)...just in case.
Men ändå är den färdig!

Vår shoppingtripp alltså: jag verkligen älskar att min sambo är precis lika intresserad av saker, kläder och människor som jag är. Nej, han är inte vidare gay eller ens feminin, men han gillar att ha det snyggt omkring sig! Vi shoppar bäst tillsammans. Utflykten var ett trevligt sätt att spendera lördagen på, men syftet var lite mer seriöst. Vi var på jakt efter fina festtoppar till mig. Silkiga, glittriga, hala, fantastiska och snygga till både jeans och svarta kostymbyxor. Anledningen till att jag lider brist på dessa just nu, är inte att garderoben är liten eller innehållsfattig, utan att jag om två veckor ska genomgå en stor operation. Utan att säga för mycket, så kommer halva jag att försvinna. Och min inställning är naturligtvis att oavsett hur ont jag har eller hur resultatet blir, så ska jag i alla fall leva med stil. Så nya toppar anpassade för den nya kroppen var ett måste.
Jag kom hem med sex olika, några var iof klänningar som går att sätta över jeans, strumpbyxor eller svarta byxor), och jag kan glatt rapportera att höstens kollektioner från In Wear och Soaked in Luxury verkligen är fantastiska!!!

I går kväll tog vi ännu en kort tripp. Vår säljare på Husfirman gav oss en adress, där vårt drömhus precis blivit byggt. Naturligtvis var vi ju tvugna att åka förbi och kolla.....
Jag har aldrig fött barn, men antar att en liknande känsla infann sig i min mage när vi stod utanför huset: det är underbart. Ren perfektion, alla andra husen i kvarteret är fina, men detta är vårt, detta är vad vi har längtat efter i hela vårt gemensamma liv, tillsammans med detta bygger vi oss det liv vi vill leva!
behöver jag ens säga att jag är äggsjuk idag och funderar på att öppna en eskortservice eller annan verksamhet där jag kan dra in lite snabba cash!

Ikväll blir det gäster och trerätters, naturligtvis ska även söndagskvällen ha en egen guldkant!
Tjjing.

För det regnar här i skåne idag.

Ösregn. Åkte till Jana för att få mina naglar fixade igen. Blev som alltid perfekt...perfekt avbrott i studierna.
I morgon är det x2000 som gäller, även det en stor del av mitt liv. Jag bor på tåget, nu ska vi ses alla tjejerna och försöka kombinera god mat + finslipning av tentan. Mysigt att ha studiekompisar som inte tvingar en att plugga ihop var eviga dag, utan gör det till en happening varje gång vi väljer att ses!

Annars behöver jag vinna lite pengar. Nu. Vi vill bygga villa. Gärna inom två år. Och jag vill bara sätta igång. Vi vet till och med precis vad vi ska ha. Sambon är återigen utflugen till Storbritannien, han jobbar hårt eftersom han inte tror på det där med att vinna pengar=) Gjädjedödare säger jag!

Jag står för övrigt för matlagningen i morgon kväll. Vi har två vegetarianer i sällskapet, så det blir min krämiga saffransrisotto med soltorkade tomater och sparrisknoppar. Vitt vin och okrtistligt mycket parmesan kommer mina vänner också att få!
Tjing!

Äntligen!

Jag har nu en vecka kvar till min hemtenta ska vara färdig, och det går äntligen i rätt riktning. Jag har tagit mig upp för berget, tittat på utsikten och skuttar nu nedför...vilket betyder att jag i princip bara har att skriva samman mina punkter till en flytande text,skapad av lite akademiskt tjusig terminologi=)

helgen har varit produktiv, trots ont i halsen och feber. S kom oväntat på besök i Lund, jag bjöd på god haloumisallad med melontzatziki och bröd med hemmagjord hummus. Allt går lättare när man har en pluggkompis att diskutera med!

i torsdags eftermiddag skulle sambon åka iväg på ett möte i Skive, Danmark. Jag fick plötslig och akut hjärtsnörp och kände att det vore rent traumatiskt att se honom åka (att han skulle vara tillbaka fredag kväll hör inte till historien). Sambon fick vackert uppdatera till dubbelrum, jag packade på 12 min och satt plötsligt nere i bilen med alla skolböckerna i knät! Det blev en fantastisk roadtrip på ca 120 mil tur/retur, vi älskar att åka bil tillsammans, och tre stora broar, massor med hav och hotellnatt är ju inte att förakta! Sambon jobbade mest, jag pluggade och tog det lugnt. Men det gör mig glad i hjärtat att jag fortfarande kan känna så, att jag fortfarande kan få kärlekskramp och rusa ner i bilen för att försäkra mig om att han inte ska åka utan mig! Jag är oftast rätt dålig på att vara kär, men när jag älskar, då gör jag det i alla fall ordentligt!

I morgon: till nagelteknologen och bli finfin igen.
Tjing.

Love...

Nej, idag hade jag inte tänkt hylla den stora kärleken, utan Love, en fantastisk kollega, vän och inspiration. Jag har sovit dåligt i natt, haft mardrömmar om hemtentan och haft svårigheter att sortera och välja arbetsgång. (kan även bero på det goda vinet och drinkarna i går kväll).
Ringde i panik kära, snälla, lugna Love nu på eftermiddagen, för att få HJÄLP.

30 minuter senare sitter jag med tre färdiga listor, (punktlistor) på HUR jag ska lägga upp mitt arbete, VAD jag ska fokusera på, VEM jag kan sortera bort bland våra vetenskapsteoreriker och VARFÖR jag vill presentara mitt arbete så som jag vill. Dessutom vet jag ATT jag vill ta analysen kring tidsperspektiv och få stilpoäng, jag vet HUR jag, rent stilistiskt sett ska författa mitt verk och jag vet NÄR jag kommer att vara klar!!!!

Varför, varför, varför kan inte alla killar vara så här enkla och hjälpsamma, precisa och målmedvetna. Gissa att många ladies skulle vara lyckliga på många områden om så var fallet!!!
Men tack i alla fall, Love, för din tid och din entusiasm för ämnet =).

Sambon ringde just för att meddela att han kommer hem redan 18.30 och inte 22 som det var tänkt!! Jippie, nu kan jag alltså se fram emot en mysig middag för 2 samt en timmes paus för greys anatomy! Det är otroligt skönt att vara själv när man har mycket att stå i, men den mysiga tv-kvällen blir klart bättre när vi är tillsammans...

Nu, upp en timme på löpbandet, powewalk is the shit.

uppdatering i livet

Sambon har återigen rest sin väg- jag körde honom till flyget vid 05 i morse och ansåg mig vara väldigt snäll som ens var vid medvetenade vid den tidpunkten.
Sitter och arbetar med min hemtenta nu. Den är helt enkelt klurig. Själva uppgiften är liksom inte så svår, att reda ut vad olika teoretiker genom tiderna har sällat sig till för paradigm och hur kritiken har gått med stormsteg - fram och tillbaka. Det som gör alltihop svårt är formen: det vill säga hur uppgiften ska presenteras!
Vi har i uppgift att via dialogform skriva detta som en akademisk konferens mellan ett visst anatl av dessa teoretiker. Jag är utbildad svensklärare, och ja, jag lägger nu krokben för mig själv! Jag vill naturligtvis att dialogen ska vara lysande, felfri och grammatiskt korrekt. Således sitter jag alltså och petar i min text i stället för att bara skriva klart, be till Gud och lämna in skiten!

Avbrott behövs, så tjejerna släpar med mig på restaurang ikväll! Vi ska bara vara jättetjusiga, dricka massor med gott vin och skvallra. Vad våra "män" gör ikväll???
Ah, de sträffas också, för att spela x-box (hahahahahahaha) och har i uppgift att vara chaufförer i natt när vi ladies vill hem igen=)
Vaddå, hålla killarna hårt?! det är ju för tusan inte vårt fel att vi har vuxit ifrån x-box och popcorn.
Tjing

jag tappar modet

...och en liten del av mig dör varje gång somjag ställer mig på vågen.
Vi investerade i ett löpband i somras, inget vanligt Stadiumskit, utan ett riktigt Horizon gymlöpband vilket vi fick levererat från Köpenhamn iaugusti.
Sedan dess går jag 5 dagar i veckan (tillåter mig två valfria lediga dagar för vila) 1 timme + 15 min med varierad lutning i 5,9km/h hastighet. Det gör att jag brämmer ca 320kcal om dagen.
Jag har hållit på med detta sedan sista veckan i aug, och INGENTING HÄNDER!
Vågen visar - 3 hekto och nu håller jag helt på att tappa modet.
Om jag inte har gått upp ett gram sedan januari, äter nyttigare än innan, tränar 5 dagar i veckan och inte får träningsvärk, vad är detdå som är fel? Varför går jag inte ner??
Idag känner jag mig mest ledsen, och inte heller kommer middagen i kväll att kännas vidare kul (affärsmiddag med J:s kollegor på Rådhuskällarns oxfiléfrossa) för alltså, frossa och bantning rimmar illa i mina öron.
Tro nu inte att jag är en sådan som bara fixerar vid min vikt, för nej, så är inte fallet. Detta gör jag enbart för att jag måste gå ner lite till min operation senare i höst. Men ingenting händer.
Tips mottages. Är rökfri, sockerfri och har aldrig fått barn, då borde det välan inte vara så svårt!!?

Tanke

Jag har precis kommit på att jag jobbar på ett företag med 600 anställda, jag brukar inte se dem för mer än medarbetare, då vi mest springer om varandra och jag själv endast är där på helger.
Men det finns en person jag ser, en chef, dock inte på min avdelning, som bara är så...
Detta är inte bra.
Jag är väldigt lycklig i mitt förhållande och brukar inte alls vara någon med "ett vandrande öga", hmmm, det måste bero på mitt synfel. Chefer e liksom inte snygga/snälla. Inte i min värld.

Ett gott minne, inte alltid positivt

Mitt minne är troligen i världsklass. Familjen är ständigt förundrad över att jag kan komma ihåg saker som totalt saknar relevans idag. Det är ändå rätt intressant det där, med att ha ett gott minne. Ja visst, det medför ju att jag är en långsint jäkel (det kan nog alla jag känner skriva under på), men om det ändå vore så att man kunde välja vad i minnet man ska minnas.

För min del handlar det om att jag minns med alla mina sinnen. Jag kommer ihåg hur det luktade i luften den första gången jag åkte skidor (jag var 4 år), jag minns hur mycket ångest jag hade i hjärtat när jag blev en av tre från min skola att gå vidare i Vi i 5:an (11år) och jag minns hur kläderna kändes när de var helt nya och jag skulle börja högstadiet och bli stor (japp, 15 år).

Jag minns också hur det kändes att förlora oskulden, inte bara hur det kändes, utan också hur mycket sorg jag upplevde morgonen därefter: jag hade varit med om någonting jättestort, jag var glad och kär, det var välplanerat och allt var frid och fröjd, ända till jag slog på tv:n och insåg (och detta är sjukt!) att min favoritprinsessa Diana dött i en biltunnel precis vid samma timme som en del av mig hade vaknat till liv, blivit levande. Jag sörjde detta obehagliga faktum under lång tid. Nu var det 10 år sedan det hände, och mitt minne sviker mig inte, nej då, alla bilderna i media på Dianas död får mig att känna allting precis som om det var igår. Jag vill mena att mitt minne inte alltid är en tillgång. Detsamma upplever jag när jag idag läser tidningen och det överallt frågas om människor kommer ihåg exakt vad de gjorde vid den här tidpunken fast för flera år sedan: exakt då de såg på tv hur WTC rasade ihop!
Och naturligtvis sköljer minnena över mig igen, jag känner smaken av middagen jag höll på att fixa (pasta carbonara), kommer ihåg att jag luktade som en våt hund (efter att sprungit från bussen i lokalt ösregn) och hur rädd jag blev för bilderna som spelades upp.
Hur mycket minns ni?
Är det ens en lycka att minnas eller bör man vara nöjd med att få leva sitt liv med bara en enda tagning? Just nu känns det nämligen som om mitt liv bara är en serie av omtagningar...

Ge mig Tapas!

Jag har en last, och den är tung att bära. All mat som man kan plocka med, och äta med händerna, gör livet värt att leva. Jag var en tapasmänniska långt innan det stod klart att varje stad med självaktning borde ha minst en bra tapasrestaurang.
Nu är det ensamt i våningen då sambon återigen är ute och flyger, men det enda jag kan tänka på är hur jag ska få till en tapasmiddag! Det finns nämligen regler: tapas äts inte i ensamhet framför tv:n, det kräver gott vin och hembakat cypriotiskt yoghurtbröd, minst 10 olika spännande smakalternativ (inget tjafs med billingeost på tandpetare) OCH riktigt mysig feststämning.
Hmm, så hur fixar man allt detta en måndag?
Jo, man får helt enkelt jaga vännerna med blåslampa, vända ut och in på plånboken och trolla med knäna, lägga till ca 8 timmar på dygnet så inte pluggandet blir lidande och sätta igång. Jag inser att jag låter hemsk, jag sätter mitt behov framför tapas före behovet att ringa mina vänner av normala orsaker, de e så att säga bara medel för att nå målet i detta fall!
Tur att mina vänner är riktiga vänner och inte så knussliga med sånt där, det går alltid att muta dem med god mat, oavsett dag i veckan!
Med armarna i degbunken, längtandes till kväll...
tjing

Jag behöver komma ut bland folk....

...innan jag blir tokig! Sitter begravd med vetenskapsteori, men äntligen har poletten trillat ner!! Japp, Comte, Mill, Kant och Ranke bör se upp, och för dig kära professor som på onsdag tänker ge mig en helvetisk hemtenta, jag säger bara bring it on!

Tog en tur till en liten plats långt-bort-i-stan, även känd som Marieholm, för att fixa till mina naglar igen. Jag är troligtvis ingen vanlig student, men jag behöver få känna mig fin och fixad även när föreläsningarna känns som år och skapar åldersrynkor! Naglarna är tiptopfina varje dag tack vare min härliga nagelteknolog med det största skrattet i hela skåne. Hur bra mår man inte över att åka därifrån skitsnygg och med nygjorda skrattgropar i hela fejjan!?

Annars laddar jag för en intensiv höst kryddad med en operation som kommer att göra mig sjukskriven i 4 veckor...antar att det är så som min lysande c-uppsats ska bli till...hmmm.

Helgen betyder återigen jobb med jobbiga människor. vad gör man inte för lite pengar i plånboken?

Tjing!

Teori och metod

Någon som känner sig manad att gå min nuvarande kurs och skriva min kommande hemtenta?? INGEN!?
Jag kämpar verkligen med mina böcker just nu, allt måste sitta inför c-uppsatsen i historia och med det kommer ju det vetenskapliga ansvaret med korrekt teori och metod. Det låter ju inte så klurigt...ändå är det ingen i kursen som fattar särskillt mkt för tillfälle. Återkommer när (om) poletten trillar ner...

Jag är annars inne i en riktigt glad period. Det är ännu inte höst här i skåne, vi har fantastiskt fina dagar utan ett moln i sikte, men ändå är det så pass svalt att de nya, snygga höstkläderna kan bäras!
Programledningen på universitetet har äntligen givit sitt godkännande att låta en privatskola som jag auskulterar hos, få ha mig under min slutpraktik med tillhörande examensjobb! Jag trodde aldrig att det skulle gå vägen då universitetet som bekant är en statlig institution med statliga värderingar, och jag önskar fortsätta min yrkesbana inom den privata sfären. Det är alltid kul när man blir positivt överraskad!

Nu är det 40min powerwalk på schemat. Hösttermin betyder alltså nya tag..på alla områden.

Tjing!