USA

Jag vet inte vad det är för fel på mig, men Amerika lockar mig väldigt mycket. Det har det gjort ganska länge nu och jag vet att det är typiskt osvenskt och därmed lite tabu.
Satt på X2000 hem till skåne efter en lång dag med seminarie och kände att jag behövde skingra tankarna, utan att förden sakens skull stänga av verksamheten i hjärnan (alltså ingen Nora Roberts idag). Det blev film. En medresenär plockade upp sin laptop och vi såg underbara Maggie Gyllenhaal visa hur ångestladdade dygnen kring 9/11 måste ha varit. Jag satt som klistrad hela vägen och förundrades över hur stark patriotisk känsla Amerika visar, hur det amerikanska folket vågar vara stolta över detta och hur 9/11 byggde broar mellan främlingar, svarta, vita, kvinnor, män och suddade ut gränsen mellan barn och vuxna. Jag känner förundran över detta land, som är så stort och har ett sådant storhetsvansinne, men som även har mer själ än vad många andra länder i nuläget vågar uppvisa. Behövs det nämnas att filmen berörde mig och fick mig att tänka till en extra gång på hur viktigt det är att säga någonting snällt när man går hemifrån på morgonen....alla hade inte turen att få återvända..

Upprop och skolväska

Ny vecka och min sista hösttermin någonsin på Linköpings universitet drar nu igång. Det känns väldigt konstigt, att liksom göra allting för sista gången. Jag tycker om känslan av att gå på upprop, se vilka vänner man känner igen från andra kurser och äta bakad potatis till lunch=). I år känner jag mig ganska så väl förberedd, har redan läst mycket av litteraturlistan och funderat ut mina ämnen.

Ny termin innebär ju absolut ny skolväska, jag slog till på två av min favoritmodell: Le Pilage från Longchamp. De är riktiga vardagsväskor och ett bra komplement till min söta Samsoniteväska med sidenfoder.

Dagen har spenderats på P, gymnasieskolan där jag gör en privat praktik och får lära mig alla de saker som inte utbildningen ger samt ställa alla de frågor som inte universitetsanställda alltid kans svara på. Det tycker jag är kul....och väldigt skrämmande! För varje fråga inser jag ju hur mycket jag inte kan än. Lite stressande, men nyttigt. Dagens agenda var kursupplägg, schema och prov/inlämningar under höstterminen. Det är spännande att se hur skolans värld ter sig utan eleverna. Det är full rulle, allt ifrån planering till montering av nya IKEA-möbler. Jag gillar mitt kommande yrke, jag vill bara bli klar och få börja jobba.

NU, sova för att vakna i tid i morgon bitti. X2000 brukar som bekant inte vänta på någon...det är knappt man hinner ombord även fast man är i tid på perrongen, hahahaha.

Tjing

Jag har vänt på dygnet

Sambon är vansinnig, han behöver vara på jobbet (eller på flygplatsen) kl 6 på morgonen och stupar i säng vid 22. Själv hhar jag totalt vänt på dygnet! Jag känner mig lite trött vid midnatt, men det går ganska fort över och sedan är jag klarvaken till 02. För att inte ligga och vrida mig i sängen i två timmar så går jag upp och läser, pillar på datorn, gör en hårinpackning, mailar vänner eller pluggar. Allt detta är en ren njutning eftersom resten av världen sover, det är tysst och mörkt och jag får vara helt för mig själv. Helt ärligt är dessa två timmar de bästa på hela dygnet! Men....allt har sin baksida, och i detta fall innebär det att jag inte vaknar på morgonen. Sambon brukar försöka att ringa och väcka mig vid lunch, men det är ändå segt att masa sig upp!
Japp, och nu har vi alltså ett litet problem då han inte längre är ute och flyger utan måste leva i samma lägenhet (dubbelsäng) och med min dygnsrytm som sällskap. Han är inte glad, och själv funderar jag på hur det ska gå på tisdag när det är dags för universitetet igen och x2000 kl 7 på morgonen??

I kväll börjar Malmöfestivalen men vi är tråkiga och håller oss undan lite. Ska försöka hinna med att besöka ica, golfbanan och kanske en och annan rolig butik. Saknar mitt Stockholm och NK med tanke på att jag nu får hålla till godo med Hansa. Har jag tur blir det en tripp till Köpenhamn i helgen, följt av middag hemma hos S och S, våra helt underbara vänner!
jag hoppas på mycket vin!

Hej och hej

Trött och lycklig

Det blev sent igår. Mycket god mat, konveration på vettig engelska och alkohol kan bara resultera i en sak: jag e trött idag!
Sambon körde sina kollegor till flyget och fick kommentaren att de aldrig hade ätit så gott! Det känns som ett bra omdöme när det kommer från herrar i 45-års åldern som har rest över hela världen=) hihihi.
Det ösregnar ute och jag har en golflektion inplanerad ikväll. Får väl se om min underbara pro kan stå ut med mig (en äkta innekatt) när jag blir blöt och grinig.

Jag ska på min första ämneskonferens på måndag och är jättelycklig! Det ska bli så spännande att följa planeringsabetet som sker innan eleverna kommer tillbaka till skolan. Det inte utbildningen ger får man helt enkelt ta reda på själv!

Nu lite mat och sedan träning, alla andra talar om beach-07. Jag ämnar vara fit till jul. Varför göra som alla andra när man kan vara lite tvärtom? Dessutom blir inte eventuella nederlag lika uppenbara då!

Tjing!

Tv- kväll

Sambon ringer från flygplatsen för att meddela att planet hem är försenat. Det går ingen nöd på honom, då han minglar runt i Vip-rummen och käkar lyxbuffé med oliver och annat gott.

Själv håller jag på med min ensamma middag: grillad lövbiff med hemmagjord potatissallad och sallad med mango och melon. Till det blir det vänner, exposed och gilmore girls följt av csi.
Sambon kan skryta bäst han vill om sitt vip-rum....det e ju inte hans fel att han inte förstår att den egentliga vipfesten pågår här hemma i hans eget vardagsrum, och att kolgrillat framför tv:n lätt toppar flygplatsoliver, hihihihi!
Busigt värre.

Verkligheten

Så var det slut på semester och dags att återgå till verkligheten. Sambon flög till Manchester i går morse och återvänder hem hit i morgon kväll i sällskap med två brittiska affärskollegor som vi har inbjudit till middag. Det råkar vara så att de engelsmän vi känner tycker att matkulturen i deras eget hemland är under all kritik, men att vi här i Swea alltid käkar gott, så du ansåg sambon och jag att vi måste visa dem att det stämmer, men även att hemlagad mat i Sverige faktiskt ofta är i klass med den restaurangmeny som de är vana med!
På menyn (jag kockar i vanlig ordning och sambon får fixa drinkar):
Focaccia med tryffelfärskost och chilitapenade
Helgrillad oxfilé med rödlöksmarenad, rödvinsreduktion och paket med Kvibille gräddädel. Till det lite färska primörer och potatisgrantäng.
Vit chokladmousse med färska bär.
Vad tror ni om det?! Fick fria tyglar med uppmaning att herrarna i fråga gillar ost och choklad=).

Själv sitter jag fördjupad i utbildningshistoria, som ingång till min c-uppsats. Jag sneglar även parallellt i biografin Grundaren som avhandlar familjen Wallenberg och det samhälle som gjorde deras framgång möjlig. Jag är mycket intresserad av hur stora släkter som denna, HM-Perssons, Kampbrads och Estee Lauders (för att nämna några) kunde bygga sina imperier! Det är spännande, och ibland undrar jag hur det skulle vara möjligt att göra detsamma i dagens samhälle. Jag är en historienörd av klass, men industialismen och tidigt 1900-tal är och förblir en spännand tid. Tiden då man fortfarande trodde att världen var god. Sedan kom de grymma världskrigen och satte käppar i hjulen...

Over and out

iPod

Jag spenderar ca 5 timmar/dag, fyra dagar i veckan på x2000. Så har det varit i fyra år, och det ser inte ut att bli på något annat sätt till hösten. Det är ingenting negativt, tvärtom gillar jag min egentid som jag får på tåget. Jag pluggar, läser allt från god litteratur till rolig litteratur (Nora Roberts är min hjälte!) och försöker planera in möten med intressanta människor eller få till oväntade möten med mina medresenärer. Men, som den tekniklooser jag ju är så inser jag att det negativa infinner sig när alla ovanstående punker inte går att uppfylla (det finns många totalpuckon som irrat bort sig på x2000 och hamnat i fel klass) och det är låång kvar till Lund: jag behöver en iPod. Jag behöver min musik, mitt sex and the city och mina filmer. Jag har envist klarat mig utan detta i fyra år, men nu är det slut på det. Nu ska jag bli iPodmamma som alla andra nördar på stan=).
Frågan är bara om det blir en blank svart eller en blank vit? Lyxproblem är också en del av livet, eller hur!?
Tjing

stockholm i mitt hjärta

Jag måste säga att vi bor fantastiskt här i skåne. Men det hjälps ändå inte: varje gång jag kommer "hem" till Stockholm så slår mitt hjärta några extra slag!
Sambon och jag har just tillbringat tre dagar i vår somriga huvudstad. Hotellet på Östermalm var perfekt och vi lyckades tom pricka in sommarens soligaste dagar! Kortfattad summering: vi har gått nästan 4 (!!)mil runt staden för att sambon ville se mina smultronställen...idioti jag vet, undrar om NK kan räknas som smultronställe??
Härliga luncher vid nybrokajen och på Lisa på torget var vad jag eftersträvade, träffa vänner och käka middag med härlig kusin på en pråm i vattnet, även kallad restaurang Kungsholmen, titta på sevärdheter och shoppa, shoppa, shoppa!
Mina fötter har skavsår, likaså sambons visakort=). Höjdrädd som jag är så mår jag alltid lika illa i rulltrapporna upp- och ner från tunnelbanan...det har jag levt med i många år. Men nu är jag snarare mycket illa till mods efter att min kära sambo var tvungen att återberätta hela Beck-filmen "Spår i mörker" (?) när vi satt på blå linjen fr kungsholmen...så jäkla oschysst!
Det är nämligen så att jag inte bara är höjdrädd utan också rätt...lättskrämd. Min smärtgräns går någonstans vid CSI, så lyckligt ovetandes tittar jag aldrig på Beck. Hädanefter blir det taxi i stället.
På måndag åker sambon till Manchester och jag drar igång en smygstart på sista höstterminen. Det är så spännande att få göra historisk fördjupning. Jag kommer att inrikta hela mitt år på utbildnings- och filatropisk historia uppblandat med studier i Identitet och Attityder under 1840-1960-tal. Så nu är det full fart framåt som gäller!
Sussa sött!

Packa...

...igen. Det känns rätt så bortskämt att inte riktigt glädjas åt tanken på att åka iväg hemifrån för semester. Just nu har jag svår hemlängtan, och vi har inte ens satt oss i bilen än. Det känns som att vi alltid är på våg någonstans. jag vill bara vara hemma i skåne nu när solen äntligen har kommit tillbaka.
I morgon bitti bär det av hem till mamma och pappa och sedan vidare till Stockholm C för några hotellnätter med diverse trevlighter på programmet.

Vi tog en sväng till golfbanan som var förvånandsvärt torr och grön. Det gick riktigt bra trots ond handled och regnuppehåll. Jag älskar verkligen sporten, även om det tungt för självförtroendet när det går illa=). Ganska ofta, alltså!

Nu har jag precis tagit premiärrundan på nya löpbandet: 30min powerwalk. Spännande att se om det kommer att ge resultat och bli en naturlig del av min vardag. Jag är mest orolig för att det ska låta för mycket och störa grannarna...men som tur är har vi riktigt snälla grannar!

Maten är snart färdig, har min vän M här på besök och det blir plankstek på terassen + kall öl.
Det är fredagkväll, och jag är helt slut, får man vara slut när man är mitt i semestern?

Kramar

Hemma är bäst

Vi tog en sväng (på 60mil) hem svärföräldrarna för att visa oss under semestern och ha några trevliga dagar tillsammans. Vädret gjorde dock, i vanlig ordning, att aktiviteterna blev väldigt begränsade: långfika med espresso, vit varm choklad (moi) och folkspaning i Kalmar, deckare på tv, varma badkarsbad med badbomer från Lush och massor med god, hemmalagad mat. Den senaste veckan har det mest blivit restaurangkvällar, så hemlagat är svårslaget!

Vi hade önskat en klassiker. Hur många rätter fungerar utmärkt som barnmat för att sedan, när rätt ålder infinner sig modifieras till en symfoni av vuxensmaker? Jag slår ett hårt slag för LASAGNE. Med massor av parmesanost och en skvätt vitt vin i såsen, en stor grekisk sallad som tillbehör och en flaska rödvin direkt hemkommen med svärförädrarna från Mozeldalen! Mums.

Mitt projekt med höstgarderoben rullar vidare. Jag gjorde veckans fynd på Gina tricot som hade fått in underbara mysdressar med satinknytband i midjan och på tröjhuvan. Jag älskar myskläder nästen lika mycket som jag skulle vilja gå klädd som Jackie Kennedy vareviga dag.

Här kommer i alla fall en bild på min nya älskling, den lilla söta Burberrypralinen. Lite ögongodis blir man inte tjock av, bara lycklig=)

Tjing!