Om mig

Mitt foto
Du som kikar in här får ta del av mitt livs små lyckopiller: hur det i min värld är att vara flickvän, vän, gymnasielärare, syster och dotter. Jag har en vild passion för det svenska språket, historia och pedagogik. Är lite lätt nördig i relationen till mina elever, bästa vänner och min familj. På fritiden leker jag gärna med ord, skriver, studerar andras texter och lyssnar mycket på musik. Jag spelar golf hellre än bra och är som allra lyckligast i köket när det väntas gäster på middag. I höst blir jag utlandssvenska- och vad det innebär för mig, sambon och våra två kissar, får framtiden utvisa. Ledord i mitt liv är empati och värme. Jag lever varje dag med inställningen att göra gott för andra och för mig själv.
Kontakta mig (ny mailadress)

fredag 30 oktober 2009

Glömde

Jo, detta mitt uppvaknande hade också liknelser med hur det var när skåne fick sin jordbävning för drygt ett år sedan. Även då var jag idioten som inte hade koll på varken armar eller ben, haha.

Om ni vill ha en rofylld kväll vill jag tipsa er om Melissa Horn. Hon går sedan två veckor varm på min playlist @ spotify. Melissa gör musik som ger balsam för själen och med ett språk som är naket och genialt. Storslaget!

TRÖTT

Klockan är 00:26 här i Norge-land. Jag är trött som få. Så trött att det snarare känns som att jag inte är levande. Alla som vet hur jag i vanliga fall ever mitt liv (speciellt Emma!) vet att normalt har min kväll inte ens börjat än! Jag går sällan och lägger mig före 03, älskar natten för mycket för att sova bort den helt enkelt..

Men nu är jag alltså inte fit for fight. Kan det möjligen ha att göra med hur jag vaknade i morse tro?

Vaknade är nog fel ord. Blev uppsliten ur sängen är nog en bättre beskrivning. För jag vaknade till brandalarmet som nära nog gav mig spruckna trumhinnor. Nu tänker ni troligen på brandvarnarens lilla piiiip, men nej då. Detta var den stor, runda, röda plåtmekanismen som rrrrrrringde med full stryrka. Ni vet, den där som är centralkopplad till HELA huset, går direkt till brandkåren och reagerar redan vid rökutveckling. DEN väckte mig och kissarna ur vår skönhetssömn!

Jag skakade i hela benen, undrade vilken dag det var, vilket land jag befann mig i, var jag skulle ta vägen (ut, upp, ner...fanns sååå många valmöjligheter) om det var väsentligt att klä på sig eller om sidennattlinne skulle fungera och HUR jag skulle få med mig kissarna....

Många frågor där. Några minuter senare stod jag på trottoaren utanför iklädd löpartights från nike, under nattlinne och med en seglarkavaj (??) över.....sexy as hell. Ute var det skitkallt, mina bara fötter i birkenstock mådde sådär och ett antal elektriker skrattade gott åt mig och förklarade käckt på norska att faran var över, de hade råkat svetsa lite i en korridor som då blev rökfylld....

Hur f-n skäller man ut någon på norska iklädd den fulaste munderingen ever och med skakande ben och frusna tår??

Jag tog mig in, försökte få igång min dag och tog mig vidare till gymmet så nikebyxorna väl fick lite sällskap. Resten av dagen har bara varit helt fel.

Så nu går jag och lägger mig och hoppas få vakna på ett angenämt sätt imorgon. Men för säkerhetens skull har jag lagt ombyte bredvid sängen, matchat och snyggt och varmt. Man måste ju i alla fall rökdyka med stil nästa gång tillfälle erbjuds!

Tjing!

tisdag 27 oktober 2009

Landat?

Nja, landat har vi då verkligen inte gjort. Varken mentalt eller inredningsmässigt. Men rent bokstavligt så har vi i alla fall landat: närmare bestämt på Flesland Airport, Bergen Norway. Detta inträffade redan den 7:e oktober men som ni vet har vi haft lite strul med internet här. Sambon (sista minuten-människa) tyckte gott att vi kunde vänta med att få internet inkopplat till vi väl var på plats. Han glömde tydligen bort att vi skulle flytta till ett land där ingenting går fort att lösa...

Så vi har vackert fått leka med Nordens segaste mobila internet i 3(!!!) veckor innan vi nu äntligen fått vårt eget trådlösa nätverk att fungera! Jippie!! Nu kan jag med andra ord blogga, läsa alla era bloggar, ta del av nyheterna och annat livsviktigt. Hur det sen kunde vara så att det mobila internetet klarade skype(endast chat), FB (ibland) och mailen tänker jag inte ens försöka klura ut!??

Som sagt: vi är i alla fall på plats nu och ni ska veta att era kommenterar som jag har fått via världens bästa Petchie verkligen betydde sååå himla mycket! Det har varit en jobbig flytt och det är fortfarande jobbigt, om jag ska vara ärlig. Så skönt då att veta att ni alla finns där ute. KÄRLEK.

Jag ska svara på mail och även på era kommentarer såklart. Det lär nog ta mig en vecka eller två att läsa ikapp hur ni alla har haft det sedan sist och det kommer vara ren njutning! Jag trodde inte att man kunde vara så bloggosfär-beroende, men oj så tråkigt livet blir utan alla era vardagsäventyr och betraktelser!

KRAM på er så länge //Lia

lördag 3 oktober 2009

Helt sjukt fel!

Ja, allting känns ju inte så förstås. Men i går var jag med om någonting som kändes helt sjukt FEL. Ni vet sådär, när det känns som att man flyter ut ur sin egen kropp och ser sig själv lite från ovan stå mitt i en situation som känns både komisk och lite klentroget idiotisk!?

Jag tog mig en sväng till Systemet, en fredagseftermiddag efter löning vid sisådär 17-snåret. Bara DET är ju så fel det kan bli =)
Men, inte var jag tvungen att vara som alla andra törstiga svenskar där. Nej då. För jag ska flytta utomlaaands, lalalalala- och jag tänker minsan inte tulla in dyr alkohol i Norge. Våra vänner gjorde ett klent försök att tömma barskåpet, även om alla var rätt kanon på avskedsfesten. Så, igår i ren rusningstrafik fick jag en snäll kassörska på Systemet till att öppna en helt egen kassa bara för MIG. Så att alla kunder i hela butiken kunde se hur jag med blossande röda kinder LÄMNADE TILLBAKA all alkohol som inte gick åt! Fattar ni hur enormt pinsam man kan bli!? Det kändes så sjukt jäkla fel på alla vis. Visst är det en himla bra policy systemet har; att man kan köpa på sig hela butiken, ha fest och sedan returnera allt som inte gick åt. Men alltså, hur många cool-poäng förlorar man som 27-årig partyprinsessa när man stannar hela kommersen och vackert lassar tillbaka flak på flak??? Som sagt: det är en himla tur att man flyr landet.... =)