Älskade vänner. Förlåt för min hemskt dåliga uppdatering. November och December har på inget vis varit trevliga månader och livet runt vänner och familj har fått sin del av kaos och ledsamheter. Min ork och lust till att hålla bloggen igång har varit helt frånvarande; det har tagit all min energi att hantera de tråkiga besked som kommit som ovälkomna brev på posten, i en stadig ström dessutom =(
Nu är det snart 2010 och jag har beslutat att göra året till någonting riktigt bra, jag har omvärderat vad ett liv betyder och hur mycket det finns att ge och lära och utforska! Nu tar vi nya tag.
Sambon och jag stannar här i Bergen för att fira jul och vi har det himla mysigt i vår lilla bubbla. Vår stad fick ca 80cm snö i förra veckan, så en vit pudrig jul får vi garanterat.
Jag saknar er alla så mycket och har läst era bloggar för att i alla fall följa med i vad som händer! Julklappsbytet har fungerat bra och bild kommer på vad som låg i mitt paket =).
Årets finaste hälsningar stod Emma och Marianne för, det värmde otroligt med era fina julkort! Tack så hemskt mycket, mina vänner =).
Nu återstår väl bara att tillönska er alla en Riktigt God Jul.
Puss och Kram
torsdag 24 december 2009
onsdag 2 december 2009
Iväg
Och så var det såhär: det har inträffat en del tråkigheter i vänskapskretsen. En konstig och rörig vecka har det varit. Nu sätter jag mig på ett plan hem till skåne. Återkommer på söndag igen. Resan var planerad sedan länge, men innehållet är en aningen förändrat.
Tack för era otroligt roliga och fina kommentarer på vår helt enormt jobbiga flytt =). Självklart ska jag ge er fortsättningen så snart jag är tillbaka igen! Kram så länge.
Tack för era otroligt roliga och fina kommentarer på vår helt enormt jobbiga flytt =). Självklart ska jag ge er fortsättningen så snart jag är tillbaka igen! Kram så länge.
torsdag 19 november 2009
Ja då kör vi!
Sådär, här kommer en uppdatering över läget i B-town.
Jag tror nog att vi helt enkelt får börja från början: hur var det nu att flytta? Hur kändes det sedan att komma hit? Tog det lång tid att landa? Vardagsintryck och ytliga tankar om människor och platser...Lägenheten då?
Det får bli som följer: långa texter (delbitar) åt gången i sällskap med lite bilder. Som alltid finner ni mer text intill bilderna när ni klickar igång bildspelet =).
Jag börjar hemma i Lund. Ni vet ju att jag i grund och botten är en genompositiv tjej, men helt ärligt kommer nog de flesta inlägg angående den här flytten att låta en aningen gnälliga. För vet ni vad? Det är JOBBIGT att flytta, både rent fysiskt men också emotionellt.
Sambon har inte ett vanligt jobb. Det har jag ju kommenterat förut. Hans veckor ligger på stadiga 80-90 timmar jobb och i år tog han inte ens semester (jodå, han har 7 veckor betald semester, men det finns ingen tid på året som det lämpar sig att ta ut den på). Kontentan med detta är att under hela vår flytt, så har han inte ens varit ledig en halvdag! Här kan ni ganska fort räkna ut vem som har fått styra med hela flytten, haft all kontakt med flyttfirma, mäklare, fixat alla flygbiljetter, sett till att katterna fått alla sprutor, egna biljetter och vaccinationsintyg + chipmärkning. Efter det har undertecknad flugit fram och tillbaka mellan Lund och Bergen för att måtta upp hela vårt nya boende, ritat upp hemmet i CAD och sakta men säkert försökt att med millimeterprecision funderat ut vilka möbler som ska stå var, vilka saker vi ens bör ta med oss i flytten, vad som behöver handlas nytt och så vidare.
Nu känner jag att tankarna snurrar hos er: hallå, måste han jobba så? och herregud, hur sjukt kontrollbehov har den här tjejen egentligen? Hahahaha...
På fråga 1 säger jag ingen kommentar, det är ett osvenskt jobb i en brittisk/japansk organisation...alla som har intresse av organisationsteori vet därmed svaret på den frågan.
På fråga 2 svarar jag: jo, mitt kontollbehov är enormt, jag vill veta vad jag håller på med och har ganska ofta känslan av att "om jag gör det själv, så kan jag i alla fall inte skylla på någon annan när saker och ting går fel". Just i detta fall måste jag väl också lite generat erkänna att ju mer kontroll jag hade över planeringen av vårt nya hem, desto mer kunde jag ägna mig åt att shoppa på mig alla de saker och möbler som jag absolut tyckte saknades =). Jag älskar ju inredning och har en 1-årig utbildning som inredningskommunikatör i bagaget; ränderna går aldrig ur. Trygghet kan vara så olika saker för olika personer. Just för MIG så är trygghet att ha det fint och ordningsamt hemma. Är bara mitt hem lungt och varmt så brukar jag ha det enklare att ta mig an världen utanför. Så halva sommaren och fram till oktober kunde man se mig springandes mellan IKEA, Sia, Cult Design, Cervera och Miljögården. Lexington och SOVA fick sig också frekventa besök och jag hade verkligen otroligt roligt. Sambon, som också är lätt prylgalen och väldigt petig när det kommer till kläder och inredning tog min shopping på allvar och kände nog att det var lite orättvist att han inte kunde vara med. Ibland blev det att återlämna saker som han inte alls tyckte om, men för det mesta såg han nöjd ut. Vi delade alltså upp våra respektive "jobb" på detta vis och såg till att sköta dem med stil.
För mig var dock augusti- oktober inte alls några lättsamma månader. Sambon reste alla dagar i veckan och jag skulle rodda med "flyttjobbet" samtidigt som jag inte avslutade min undervisning förrän i mitten av terminen. Jag ville ha möjligheten att spendera så mycket tid med mina elever som det bara gick. Ovanpå detta så sörjde jag verkligen att behöva lämna en stad som jag älskade, vänner som är de finaste man bara kan ha och vår lägenhet som vi älskade. Jag tror att jag hade så mycket ångest och sörjde, tog farväl så mycket och ofta i mitt huvud, att när väl flytten gick så hade jag försonats med tanken på att nu går vi framåt..
Innan flytten gick hade vi ju också en avskedsfest. Mer om den återkommer jag till. När väl fytten skulle gå, såg schemat ut såhär: vår fantastiska flyttfirma skulle komma på måndagsmorgonen för att packa ner allt utom kläder, underkläder och böcker. Så var det avtalat då dessa delar sällan kan bli skadade under transporten. Flyttledaren hade någon vecka tidigare dumpat 30 stora flyttkartonger hos oss, så att vi själva kunde packa de delarna i lugn och ro. Planen var därmed att killarna (ja de var 6 st som kom hem till oss!) skulle packa resten, montera ner allt och lasta på bil. Bubba och bära och vara klara för avfärd på måndagskvällen. Under tiden fick städbolaget tillgång till lägenheten så att de kunde städa hela måndagen och halva tisdagen. Vi, jag och sambon skulle sova på hotell i Malmö natten till tisdagen (katterna fick bo hos våra älskade vänner A och E) och sedan ha slutbesiktning av lägenheten på tisdag eftermiddag.
Efer det skulle katterna plockas upp, sambons sekreterare köra oss alla till Sturup. Den tjocka katten med sina präktiga 9 kilo fick inte flyga inne i kabinen så resan mellan Sturup- Arlanda fick lillkissen biljett inne hos oss och storkissen gick som djurbagage. Väl på Arlanda skulle storkissen hämtas ut och sen skulle bägge kissarna packas om i andra burar (jo då, sånt finns det hårda regler på) och checkas in som djurbagage till Oslo. Väl i Oslo måste ju allt bagage hämtas ut för att sedan återigen checkas in vidare för inrikesflyg mo Bergen. Japp, tisdagens program skulle således börja kl. 07 på morgonen i ett hotellrum i Malmö och, förhoppningsvis avslutas kl 03.30 på ett hotellrum i Bergen...och vi hade en felmarginal på högst 25 minuter däremellan. Och tre plan att ta.
Kan ni känna hur hysterisk jag var under hela flytten? Just såhär i efterhand kan jag känna det som att jag var full under dessa dagar. Flyttbilen skulle mötas upp i Bergen på onsdagsmorgonen kl 08 (japp, hela 4 timmars sömn blev det) och jag var duktigt nervös över att någonting skulle gå fel, då detta var min egen planering för att få in lägenhetsbesiktning, möjlighet att flyga ut bägge katterna, flyttstädning och flyttfirma och annat på det....
Och här kanske ni tänker: men om det tar 1 timma med flyget Kastrup- Bergen, varför i helsike flög de i 6 timmar och med tre plan för?? Hahaha, ja det ni. Här kommer nästa lilla tvist. Kastrup känns ju som hemma när man bor i Lund: vi kunde ju se flygplatsen från vårt sovrumsfönster där den låg på andra sidan sundet....MEN. Kastrup är ju inte hemma. Det är ju Köpendanmark. Och köpendanmark ligger på kontinenten. Om katterna satte sina tassar där, behövdes det rabiessprutor innan. (Mellan swe och no är det fri passage med husdjur) och de där rabiesvaccinen tar lite mer än 6 månader att få till.....och för 6 månader sedan var inte ens flytten påskirven. Mao: inte ett alternativ.
Phu; har ni somnat ännu? Hur gick det då? Med dessa tre sjukt intensiva dagar. Jo, jag och sambon började snällt att packa våra kläder och sedan böcker i de 30 kartongerna vi fått.....när jag hade packat 6 av mina 9 garderober, så var kartongerna SLUT. Kul!
Sambon fick köra till Bauhaus som har de enda flyttkartongerna med 5-lager godkända för riktig flytt via försökrningsbolaget och tokköpa fler. När vi på söndagkvällen nöjda som få hade packat alla våra kläder, skor, böcker och sänglinnen, stod det härliga 75 flyttkartonger och väntade på flyttkillarna =). Liiiiite felmarginal där, hahaha. Som underbara flyttledaren sa: "ditt hem är så välstädat och ruskigt organiserat att vi aldrig kunde drömma om att där gömde sig så mycket skit i skåpen!"
Måndagen gick riktigt bra. Allt blev nedmonterat och nedpackat, våra flyttkillar var helt fantastiskt snälla, hjälpsamma och roliga. Vi hade en mycket god stämning och det var riktigt kul! Jag passade också på att lämna skutan i tre timmar för att avsluta det sista på skolan...och naturligtvis hade hissen gått sönder när jag var borta. Vi bodde ju på våning 4 och 5, så det var kanske inte så populärt. Men hissen blev lagad och alla var glada igen. Vid 19 på kvällen var lägenheten het tom, nästan helt färdigstädad av superduktiga städbolaget och lastbilen rullade iväg med alla våra möbler och 157 flyttkartonger!
Sängen på hotellrummet var underbar. Vi tog en sista middag ute i Malmö och jag hann med ett sista avskedsmöte med finaste P, vilket var otroligt jobbigt men också helt nödvändigt.
Tisdagen...den där ödesdagen.
Jotack, ALLT gick precis som det skulle! Inga förseningar, kissarna skötte sig exemplariskt på såväl flygplatserna som under resans gång! Lägenheten blev besiktigad och fram kom vi till ett mörkt och regnigt Bergen vid halv fyra på onsdagsmorgonen.....
sambon hade en enda uppgift under flytten, vilken var att se till att hans sekreterare hade bokat ett hotellrum där man fick ha djur!
Klockan 04 på morgonen skulle ni ha hört mig. Mer förbannand än så kan man nog inte bli, mitt språk var så uppfinningsrikt att ni hade baxnat! För vi var verkligen inte inbokade på hotellet, varken med eller utan djur!!!! Jag är för det mesta snäll, men fy i helvete vad divig jag kan bli om jag vill, jag är INTE att leka med mitt i en utlandsflytt kl 04 på morgonen. Efter 10 minuter hade vi fått vårt fina rum och det var med nöd och näppe som jag och katterna nådigt lät sambon få följa med in istället för att få sova i hyrbilen ute på parkeringen. Divig ja, men retoriken är det inget fel på. Hotellreceptionisten hade inte en chans, hahaha...och det slutade med att hon på allvar trodde att felet låg hos dem =). Jajaja, man kan inte alltid vara på topp.
Här avslutar jag. Som ni ser så lyckades vi alltså landa i Bergen (istället för att kraschlanda som Taina påpekade hade varit än värre) och fortsättning följer....
Katterna var i alla fall grymt nöjda med hotellrummet, åt ordentligt, snusade igenom alla vrår och somnade sedan i min säng med belåtenhetskurr (sambons säng var det inte tal om) vilket gjorde att mina fyra timmars sömn med två katter på bägge benen inte alls blev som jag hade tänkt mig.) Medvetslös kan som bäst beskriva mig på onsdagsmorgonen när vi skulle möta upp flyttbilen!
Uppdatering: jag såg nu att en utav bildtexterna har fallit bort (även om den ligger synlig i HTML-koden, spoooky). Det ska i alla fall stå att i smset till pappa skrev jag att nu tar Lia klivet ut i stora världen. Bilden är på mina allra första skor och jag skickade detta när vi satt i loungen på Arlanda. Pappa tycker ibland att hans flickor har vuxit upp och blivit stora alldeles för snabbt! =)
Jag tror nog att vi helt enkelt får börja från början: hur var det nu att flytta? Hur kändes det sedan att komma hit? Tog det lång tid att landa? Vardagsintryck och ytliga tankar om människor och platser...Lägenheten då?
Det får bli som följer: långa texter (delbitar) åt gången i sällskap med lite bilder. Som alltid finner ni mer text intill bilderna när ni klickar igång bildspelet =).
Jag börjar hemma i Lund. Ni vet ju att jag i grund och botten är en genompositiv tjej, men helt ärligt kommer nog de flesta inlägg angående den här flytten att låta en aningen gnälliga. För vet ni vad? Det är JOBBIGT att flytta, både rent fysiskt men också emotionellt.
Sambon har inte ett vanligt jobb. Det har jag ju kommenterat förut. Hans veckor ligger på stadiga 80-90 timmar jobb och i år tog han inte ens semester (jodå, han har 7 veckor betald semester, men det finns ingen tid på året som det lämpar sig att ta ut den på). Kontentan med detta är att under hela vår flytt, så har han inte ens varit ledig en halvdag! Här kan ni ganska fort räkna ut vem som har fått styra med hela flytten, haft all kontakt med flyttfirma, mäklare, fixat alla flygbiljetter, sett till att katterna fått alla sprutor, egna biljetter och vaccinationsintyg + chipmärkning. Efter det har undertecknad flugit fram och tillbaka mellan Lund och Bergen för att måtta upp hela vårt nya boende, ritat upp hemmet i CAD och sakta men säkert försökt att med millimeterprecision funderat ut vilka möbler som ska stå var, vilka saker vi ens bör ta med oss i flytten, vad som behöver handlas nytt och så vidare.
Nu känner jag att tankarna snurrar hos er: hallå, måste han jobba så? och herregud, hur sjukt kontrollbehov har den här tjejen egentligen? Hahahaha...
På fråga 1 säger jag ingen kommentar, det är ett osvenskt jobb i en brittisk/japansk organisation...alla som har intresse av organisationsteori vet därmed svaret på den frågan.
På fråga 2 svarar jag: jo, mitt kontollbehov är enormt, jag vill veta vad jag håller på med och har ganska ofta känslan av att "om jag gör det själv, så kan jag i alla fall inte skylla på någon annan när saker och ting går fel". Just i detta fall måste jag väl också lite generat erkänna att ju mer kontroll jag hade över planeringen av vårt nya hem, desto mer kunde jag ägna mig åt att shoppa på mig alla de saker och möbler som jag absolut tyckte saknades =). Jag älskar ju inredning och har en 1-årig utbildning som inredningskommunikatör i bagaget; ränderna går aldrig ur. Trygghet kan vara så olika saker för olika personer. Just för MIG så är trygghet att ha det fint och ordningsamt hemma. Är bara mitt hem lungt och varmt så brukar jag ha det enklare att ta mig an världen utanför. Så halva sommaren och fram till oktober kunde man se mig springandes mellan IKEA, Sia, Cult Design, Cervera och Miljögården. Lexington och SOVA fick sig också frekventa besök och jag hade verkligen otroligt roligt. Sambon, som också är lätt prylgalen och väldigt petig när det kommer till kläder och inredning tog min shopping på allvar och kände nog att det var lite orättvist att han inte kunde vara med. Ibland blev det att återlämna saker som han inte alls tyckte om, men för det mesta såg han nöjd ut. Vi delade alltså upp våra respektive "jobb" på detta vis och såg till att sköta dem med stil.
För mig var dock augusti- oktober inte alls några lättsamma månader. Sambon reste alla dagar i veckan och jag skulle rodda med "flyttjobbet" samtidigt som jag inte avslutade min undervisning förrän i mitten av terminen. Jag ville ha möjligheten att spendera så mycket tid med mina elever som det bara gick. Ovanpå detta så sörjde jag verkligen att behöva lämna en stad som jag älskade, vänner som är de finaste man bara kan ha och vår lägenhet som vi älskade. Jag tror att jag hade så mycket ångest och sörjde, tog farväl så mycket och ofta i mitt huvud, att när väl flytten gick så hade jag försonats med tanken på att nu går vi framåt..
Innan flytten gick hade vi ju också en avskedsfest. Mer om den återkommer jag till. När väl fytten skulle gå, såg schemat ut såhär: vår fantastiska flyttfirma skulle komma på måndagsmorgonen för att packa ner allt utom kläder, underkläder och böcker. Så var det avtalat då dessa delar sällan kan bli skadade under transporten. Flyttledaren hade någon vecka tidigare dumpat 30 stora flyttkartonger hos oss, så att vi själva kunde packa de delarna i lugn och ro. Planen var därmed att killarna (ja de var 6 st som kom hem till oss!) skulle packa resten, montera ner allt och lasta på bil. Bubba och bära och vara klara för avfärd på måndagskvällen. Under tiden fick städbolaget tillgång till lägenheten så att de kunde städa hela måndagen och halva tisdagen. Vi, jag och sambon skulle sova på hotell i Malmö natten till tisdagen (katterna fick bo hos våra älskade vänner A och E) och sedan ha slutbesiktning av lägenheten på tisdag eftermiddag.
Efer det skulle katterna plockas upp, sambons sekreterare köra oss alla till Sturup. Den tjocka katten med sina präktiga 9 kilo fick inte flyga inne i kabinen så resan mellan Sturup- Arlanda fick lillkissen biljett inne hos oss och storkissen gick som djurbagage. Väl på Arlanda skulle storkissen hämtas ut och sen skulle bägge kissarna packas om i andra burar (jo då, sånt finns det hårda regler på) och checkas in som djurbagage till Oslo. Väl i Oslo måste ju allt bagage hämtas ut för att sedan återigen checkas in vidare för inrikesflyg mo Bergen. Japp, tisdagens program skulle således börja kl. 07 på morgonen i ett hotellrum i Malmö och, förhoppningsvis avslutas kl 03.30 på ett hotellrum i Bergen...och vi hade en felmarginal på högst 25 minuter däremellan. Och tre plan att ta.
Kan ni känna hur hysterisk jag var under hela flytten? Just såhär i efterhand kan jag känna det som att jag var full under dessa dagar. Flyttbilen skulle mötas upp i Bergen på onsdagsmorgonen kl 08 (japp, hela 4 timmars sömn blev det) och jag var duktigt nervös över att någonting skulle gå fel, då detta var min egen planering för att få in lägenhetsbesiktning, möjlighet att flyga ut bägge katterna, flyttstädning och flyttfirma och annat på det....
Och här kanske ni tänker: men om det tar 1 timma med flyget Kastrup- Bergen, varför i helsike flög de i 6 timmar och med tre plan för?? Hahaha, ja det ni. Här kommer nästa lilla tvist. Kastrup känns ju som hemma när man bor i Lund: vi kunde ju se flygplatsen från vårt sovrumsfönster där den låg på andra sidan sundet....MEN. Kastrup är ju inte hemma. Det är ju Köpendanmark. Och köpendanmark ligger på kontinenten. Om katterna satte sina tassar där, behövdes det rabiessprutor innan. (Mellan swe och no är det fri passage med husdjur) och de där rabiesvaccinen tar lite mer än 6 månader att få till.....och för 6 månader sedan var inte ens flytten påskirven. Mao: inte ett alternativ.
Phu; har ni somnat ännu? Hur gick det då? Med dessa tre sjukt intensiva dagar. Jo, jag och sambon började snällt att packa våra kläder och sedan böcker i de 30 kartongerna vi fått.....när jag hade packat 6 av mina 9 garderober, så var kartongerna SLUT. Kul!
Sambon fick köra till Bauhaus som har de enda flyttkartongerna med 5-lager godkända för riktig flytt via försökrningsbolaget och tokköpa fler. När vi på söndagkvällen nöjda som få hade packat alla våra kläder, skor, böcker och sänglinnen, stod det härliga 75 flyttkartonger och väntade på flyttkillarna =). Liiiiite felmarginal där, hahaha. Som underbara flyttledaren sa: "ditt hem är så välstädat och ruskigt organiserat att vi aldrig kunde drömma om att där gömde sig så mycket skit i skåpen!"
Måndagen gick riktigt bra. Allt blev nedmonterat och nedpackat, våra flyttkillar var helt fantastiskt snälla, hjälpsamma och roliga. Vi hade en mycket god stämning och det var riktigt kul! Jag passade också på att lämna skutan i tre timmar för att avsluta det sista på skolan...och naturligtvis hade hissen gått sönder när jag var borta. Vi bodde ju på våning 4 och 5, så det var kanske inte så populärt. Men hissen blev lagad och alla var glada igen. Vid 19 på kvällen var lägenheten het tom, nästan helt färdigstädad av superduktiga städbolaget och lastbilen rullade iväg med alla våra möbler och 157 flyttkartonger!
Sängen på hotellrummet var underbar. Vi tog en sista middag ute i Malmö och jag hann med ett sista avskedsmöte med finaste P, vilket var otroligt jobbigt men också helt nödvändigt.
Tisdagen...den där ödesdagen.
Jotack, ALLT gick precis som det skulle! Inga förseningar, kissarna skötte sig exemplariskt på såväl flygplatserna som under resans gång! Lägenheten blev besiktigad och fram kom vi till ett mörkt och regnigt Bergen vid halv fyra på onsdagsmorgonen.....
sambon hade en enda uppgift under flytten, vilken var att se till att hans sekreterare hade bokat ett hotellrum där man fick ha djur!
Klockan 04 på morgonen skulle ni ha hört mig. Mer förbannand än så kan man nog inte bli, mitt språk var så uppfinningsrikt att ni hade baxnat! För vi var verkligen inte inbokade på hotellet, varken med eller utan djur!!!! Jag är för det mesta snäll, men fy i helvete vad divig jag kan bli om jag vill, jag är INTE att leka med mitt i en utlandsflytt kl 04 på morgonen. Efter 10 minuter hade vi fått vårt fina rum och det var med nöd och näppe som jag och katterna nådigt lät sambon få följa med in istället för att få sova i hyrbilen ute på parkeringen. Divig ja, men retoriken är det inget fel på. Hotellreceptionisten hade inte en chans, hahaha...och det slutade med att hon på allvar trodde att felet låg hos dem =). Jajaja, man kan inte alltid vara på topp.
Här avslutar jag. Som ni ser så lyckades vi alltså landa i Bergen (istället för att kraschlanda som Taina påpekade hade varit än värre) och fortsättning följer....
Katterna var i alla fall grymt nöjda med hotellrummet, åt ordentligt, snusade igenom alla vrår och somnade sedan i min säng med belåtenhetskurr (sambons säng var det inte tal om) vilket gjorde att mina fyra timmars sömn med två katter på bägge benen inte alls blev som jag hade tänkt mig.) Medvetslös kan som bäst beskriva mig på onsdagsmorgonen när vi skulle möta upp flyttbilen!
Uppdatering: jag såg nu att en utav bildtexterna har fallit bort (även om den ligger synlig i HTML-koden, spoooky). Det ska i alla fall stå att i smset till pappa skrev jag att nu tar Lia klivet ut i stora världen. Bilden är på mina allra första skor och jag skickade detta när vi satt i loungen på Arlanda. Pappa tycker ibland att hans flickor har vuxit upp och blivit stora alldeles för snabbt! =)
torsdag 12 november 2009
Krydda tillvaron lite
Nee, vet ni vad?
Jag har suttit inne på min bloggida i stort sett varje dag den här veckan och det GÅR inte at skriva!
Min vardag känns helt ärligt kanska oinspirerande för tillfället, jag är så van att ha 1000 projekt igång samtidigt, att jag känner mig jättetråkig. Och så vill jag ju bjuda er på rolig läsning från en rolig vardag!
Inser dock att mina dagar är nog lika spännande eller trista som alla andras, men att de går att göra bra inlägg ändå, bara man fyller ut texten med lite bilder!
Så nu mina vänner är det jag som drar ner på stan! Nu ska här kryddas så det står härliga till och bilder från min orooooligt spännande vardag kommer (så fort tekniknörden till sambo har visat mig hur jag mobilbloggar)...
Ledtråd inför dagens shoppingrunda (jag behöver ju ett norskt mobilnummer, då kan man väl lika gärna slå på stort!?):
Jag har suttit inne på min bloggida i stort sett varje dag den här veckan och det GÅR inte at skriva!
Min vardag känns helt ärligt kanska oinspirerande för tillfället, jag är så van att ha 1000 projekt igång samtidigt, att jag känner mig jättetråkig. Och så vill jag ju bjuda er på rolig läsning från en rolig vardag!
Inser dock att mina dagar är nog lika spännande eller trista som alla andras, men att de går att göra bra inlägg ändå, bara man fyller ut texten med lite bilder!
Så nu mina vänner är det jag som drar ner på stan! Nu ska här kryddas så det står härliga till och bilder från min orooooligt spännande vardag kommer (så fort tekniknörden till sambo har visat mig hur jag mobilbloggar)...
Ledtråd inför dagens shoppingrunda (jag behöver ju ett norskt mobilnummer, då kan man väl lika gärna slå på stort!?):
fredag 6 november 2009
Snart Fars dag och ett TIPS
Här i Bergen är klockan 22:30. Vi har varit ute i stan och ätit oförskämt gott och druckit lite vin på det. Fredagsmys helt enkelt och ett skönt sätt att slippa se alla flyttkartonger som ännu ej är uppackade.
Helgen bjuder på två "tillfällen att fira": i morgon firar jag och sambon 6-års dag tillsammans =) Det är ju himla trevligt förstås, så i skrivande stund sitter jag och letar lite matinspiration. Min tanke är att det blir en hemmalagad 4-rättersmiddag med lite mindre smakretare istället för en STOR tung middag...det konceptet körde vi ju nämligen nu ikväll och bearnaisessåsen känns i hela kroppen för tillfället, hahaha.
Firande nummer 2 är ju alltså Fars dag som infaller på söndag! Då jag är en äkta pappagris, har alltid varit och kommer alltid att vara, så har jag redan skickat min hälsning. Och just detta fick mig att tänka på en sak:
Kommer ni ihåg för typ ett år sedan? Jag hade något bra att tipsa er om då, men sen försvann det ut ur huvudet och jag glömde helt bort att posta mitt inlägg! Well, bättre sent än aldrig!
Ni älskade vänner som dels är så himla duktiga på att fota er vardag, era barn mm. och även i många fall bor långt ifrån nära och kära. Om man som jag tycker att just egentagna bilder är mycket värdefulla och roliga att dela med sig av rent fysiskt (att faktiskt få hålla ett fint kort i handen) och inte endast via bloggen/mailen/internet så tror jag att ni kommer att uppskatta den här hemsidan lika mycket som vi gör här hemma:
Sajten heter Dina Vykort och är fantastiskt trevlig. Du går in och väljer att sända ett fint vykort till någon du tycker mycket om. Helt efter eget tycke och smak väljer du din framsida: antingen har sidan färdiga vackra motiv från duktiga bildkonstnärer, eller (och här kommer det fina) så väljer du att ladda upp någon av dina egna, fina foton! På kortets framsida kan du få en eller flera bilder tryckta. Sen är de bara att vända på kortet, skriva din hälsning med egenvald stil och välja leveransdatum och mottagare! Beställningen går direkt till ett tryckeri i Kalmar och sedan vidare till Posten som leverar ditt kort. Går man in innan kl. 12 på vardagar och lägger sin beställning, så leveraras kortet inom Swea nästkommande dag. Utlandsleverans tror jag tar ca 4 dagar över Atlanten och 2 inom tex Norden. Varje kort kostar nätta 20 sek att skicka =). 25 sek för kort till hela resten av världen. Personligen tycker jag att det är prisvärt, för när man annars går till tex Gallerix så är korten i regel dyrare än så, det tillkommer porto och bilderna blir ofta rätt så opersonliga! Mamma har valt att köpa ramar på Ikea och sedan ramat in alla kort vi har skickat, så på så vis får man ju både en hälsning och lite fin konst (om man är en vass fotograf) för pengarna! Vi använder tjänsten flitigt för både vardagsmotiv (hälsningar) och semesterkort. Jag såg även till att använda den till alla förra årets julkort. Där på sajten har jag registerat min profil och de adresser jag ofta använder, på så vis sparas de där och kan användas när jag känner lusten falla på =)
Sajten och tjänsten har funnits i 1,5 år och hittills har den inte fått några klagomål =)
Hrrmmm, anledning till att jag vet det är för att affärsidén är min älskade sambos, och företaget ägs av oss och två andra delägare...
Ett litet tips till er för att underlätta inför julkorten och testa något mysigt och personligt!
Kram fina vänner
Uppdatering: hahaha, oj, läste just några smarta kommentarer och inser ju när jag själv tittar på min text att jag nog varit lite otydlig: självklart har jag ju inte glömt av själva sajten i sig, utan det som försvann ur hjärnan var Löftet jag gav till bla Annika och Anna för länge sedan. Tanken om att tipsa om hemsidan och tjänsten har slagit mig vid många tillfällen, men så slår den där svenska blygheten till: vågar jag skriva om detta? Hur gör jag i så fall för att inlägget inte ska vara en enda stor, trist reklamyta? Nu är det ju så att jag inte kan stoltsera med ägarskapet, det gör sambon och hans två fantastiskt duktiga delägare. Sidan och själva affärsidén har sambon själv byggt och samtliga konstnärer är handplockade. Företaget har en hel del spännande samarbeten med företag. Jag är ju en stolt flickvän dock =)
Helgen bjuder på två "tillfällen att fira": i morgon firar jag och sambon 6-års dag tillsammans =) Det är ju himla trevligt förstås, så i skrivande stund sitter jag och letar lite matinspiration. Min tanke är att det blir en hemmalagad 4-rättersmiddag med lite mindre smakretare istället för en STOR tung middag...det konceptet körde vi ju nämligen nu ikväll och bearnaisessåsen känns i hela kroppen för tillfället, hahaha.
Firande nummer 2 är ju alltså Fars dag som infaller på söndag! Då jag är en äkta pappagris, har alltid varit och kommer alltid att vara, så har jag redan skickat min hälsning. Och just detta fick mig att tänka på en sak:
Kommer ni ihåg för typ ett år sedan? Jag hade något bra att tipsa er om då, men sen försvann det ut ur huvudet och jag glömde helt bort att posta mitt inlägg! Well, bättre sent än aldrig!
Ni älskade vänner som dels är så himla duktiga på att fota er vardag, era barn mm. och även i många fall bor långt ifrån nära och kära. Om man som jag tycker att just egentagna bilder är mycket värdefulla och roliga att dela med sig av rent fysiskt (att faktiskt få hålla ett fint kort i handen) och inte endast via bloggen/mailen/internet så tror jag att ni kommer att uppskatta den här hemsidan lika mycket som vi gör här hemma:
Sajten heter Dina Vykort och är fantastiskt trevlig. Du går in och väljer att sända ett fint vykort till någon du tycker mycket om. Helt efter eget tycke och smak väljer du din framsida: antingen har sidan färdiga vackra motiv från duktiga bildkonstnärer, eller (och här kommer det fina) så väljer du att ladda upp någon av dina egna, fina foton! På kortets framsida kan du få en eller flera bilder tryckta. Sen är de bara att vända på kortet, skriva din hälsning med egenvald stil och välja leveransdatum och mottagare! Beställningen går direkt till ett tryckeri i Kalmar och sedan vidare till Posten som leverar ditt kort. Går man in innan kl. 12 på vardagar och lägger sin beställning, så leveraras kortet inom Swea nästkommande dag. Utlandsleverans tror jag tar ca 4 dagar över Atlanten och 2 inom tex Norden. Varje kort kostar nätta 20 sek att skicka =). 25 sek för kort till hela resten av världen. Personligen tycker jag att det är prisvärt, för när man annars går till tex Gallerix så är korten i regel dyrare än så, det tillkommer porto och bilderna blir ofta rätt så opersonliga! Mamma har valt att köpa ramar på Ikea och sedan ramat in alla kort vi har skickat, så på så vis får man ju både en hälsning och lite fin konst (om man är en vass fotograf) för pengarna! Vi använder tjänsten flitigt för både vardagsmotiv (hälsningar) och semesterkort. Jag såg även till att använda den till alla förra årets julkort. Där på sajten har jag registerat min profil och de adresser jag ofta använder, på så vis sparas de där och kan användas när jag känner lusten falla på =)
Sajten och tjänsten har funnits i 1,5 år och hittills har den inte fått några klagomål =)
Hrrmmm, anledning till att jag vet det är för att affärsidén är min älskade sambos, och företaget ägs av oss och två andra delägare...
Ett litet tips till er för att underlätta inför julkorten och testa något mysigt och personligt!
Kram fina vänner
Uppdatering: hahaha, oj, läste just några smarta kommentarer och inser ju när jag själv tittar på min text att jag nog varit lite otydlig: självklart har jag ju inte glömt av själva sajten i sig, utan det som försvann ur hjärnan var Löftet jag gav till bla Annika och Anna för länge sedan. Tanken om att tipsa om hemsidan och tjänsten har slagit mig vid många tillfällen, men så slår den där svenska blygheten till: vågar jag skriva om detta? Hur gör jag i så fall för att inlägget inte ska vara en enda stor, trist reklamyta? Nu är det ju så att jag inte kan stoltsera med ägarskapet, det gör sambon och hans två fantastiskt duktiga delägare. Sidan och själva affärsidén har sambon själv byggt och samtliga konstnärer är handplockade. Företaget har en hel del spännande samarbeten med företag. Jag är ju en stolt flickvän dock =)
Lite ditt och lite datt
Hallå där! "Idag är det fredag" (säger jag käckt med min mest pedagogiska röst) och jag är en riktigt helg-älskare. Jag KAN helt enkelt inte vara på dåligt humör när fredagen kommer, hur trött jag än är.
Vet ni, jag fortsatte fundera massor kring det jag snuddade vid i mitt tidigare inlägg, d.v.s. att den relation vi skapar med hjälp av våra bloggar känns stark och på riktigt även då vi inte har träffats i verkliga livet. Jag hade ju min egen teori om att det kanske är just formen som gör det lätt att skapa band: att text, ord som blivit nedskrivna på något vis väger tyngre, känns mer sanna än de som bara trillar ur folks mun i förbifarten?
Naturligtvis är det ju så att även innehållet i bloggarna skapar relationer och reaktioner. Men själv fungerar jag nog så, att har jag väl fallit för en blogg (och människan bakom den) så blir jag glad och känner mig trygg när jag ser att vederbörande har uppdaterat; om sedan innehållet håller ojämn kvalité rör mig då inte alls i ryggen! Det är ju ändå ORD skapade av någon som jag gillar och bryr mig om!
Sen har vi ju stilen på bloggarna. Inte att förglömma! Några är ni som valt att spetsa era bloggar till att inrikta er på specifika ämnen. Mode, ekonomi, studier, mammaledighet, resor...självklart intresserar det mig när bloggar har en speciell stil. Det gör det ju enkelt att finna liksasinnade vänner som man aldrig hade snubblat över i sin egen värld. Med stil kan ju också menas det stilistiska, att man känner samhörighet med en viss bloggares stilistiska förmåga. Jag kan både känna avund (åååh, tänk om man kunde skriva så) värme och kärlek för de bloggar jag snavar över, där just stilen får mig att återvända dag efter dag. Ett personligt tilltal, en viss ton eller att någon väljer att dela med sig av sitt liv via många bilder och generösa videoklipp är ju en lyckad bandning av innehåll och stil och gör att man som läsare ganska fort känner gemenskap med skribenten.
Sen har vi sådana bloggar som min, där det blir lite random. Jag har länge tänkt vara duktig och sätta etiketter på mina inlägg, men kommer liksom inte på vilka kategorier jag skulle kunna sortera min text under? (vardagsliv, recept, vardagsliv och så lite mer vardag?) Jag tror att även om det låter extremt tråkigt när man beskriver bloggen så, så är det mitt favoritsätt att få publicera text på! Obunden och fri. Med ketchupeffekt, allvar och skoj. Oj, vad lyx det är att dels få följa er in i er vardag, era tankar som uppkommer i de mest oväsentliga situationer och se blider som får en att känna det som att man verligen var där, fick följa med! Lyxen att sedan få detsamma tillbaka, att veta att några tappra vänner har lusten och intresset att verkligen vilja följa min vardag är nog varför jag gillar detta med bloggandet, och därmed också varför jag gillar att skapa vänskapsband och relationer med bloggisar. Jag kanske är helt ute och cyklar nu, men det känns ibland som att bloggande människor (hur olika vi än må vara) har ett karaktärsdrag gemensamt: vi tar oss tid att vara eftertänksamma.
För det tar tid att posta inlägg, för att inte tala om att läsa alla bloggar man älskar och sedan lämna en kommentar som känns värdefull i sammanhanget? Är det så att vi finner vänner via bloggen (trots att vi är så olika och lever så olika liv) för att vi alla har detta gemensamt?
I kommentarerna till förra inlägget kom Marianne med ännu en intressant vinkling av varför bloggar, texterna och de som skriver känns som på riktigt, sanna. Varför de berör och skapar vänskapsband. Hennes tanke var så fin att jag väljer att citera henne: "När man sitter på sin kammare och skriver blir det mer koncentrerat och alla får prata till punkt, på något sätt."
Sorligt men sant, så är det nog så. Världen och vardagen är stressig. Människor har väldigt lite tålamod med både sig själva och andra, avbyter i såväl diskussioner som telefonsamtal. Är det så att bloggandet lever så starkt (och skapar sådana härliga ärliga relationer) just för att vi äntligen tillåts att tala till punkt? Med våra egna ord dessutom. Jag tycker att det ändå var ett himla enkelt och fint sätt att beskriva varför vi skriver våra bloggar och känner kärlek och värme för varandras texter!
Det var mitt bidrag till debatten =). Återkommer med all säkerhet lite senare, men nu ska jag bege mig ut i det fina höstvädret och njuta av lukten av saltvatten. Kram på er!
Uppdatering: När ni ändå är i farten och såklart klickar er vidare till Mariannes härliga blogg via länken här ovan, passa då gärna på att läsa de ord av visdom och kärlek som hon har publicerat idag!
Vet ni, jag fortsatte fundera massor kring det jag snuddade vid i mitt tidigare inlägg, d.v.s. att den relation vi skapar med hjälp av våra bloggar känns stark och på riktigt även då vi inte har träffats i verkliga livet. Jag hade ju min egen teori om att det kanske är just formen som gör det lätt att skapa band: att text, ord som blivit nedskrivna på något vis väger tyngre, känns mer sanna än de som bara trillar ur folks mun i förbifarten?
Naturligtvis är det ju så att även innehållet i bloggarna skapar relationer och reaktioner. Men själv fungerar jag nog så, att har jag väl fallit för en blogg (och människan bakom den) så blir jag glad och känner mig trygg när jag ser att vederbörande har uppdaterat; om sedan innehållet håller ojämn kvalité rör mig då inte alls i ryggen! Det är ju ändå ORD skapade av någon som jag gillar och bryr mig om!
Sen har vi ju stilen på bloggarna. Inte att förglömma! Några är ni som valt att spetsa era bloggar till att inrikta er på specifika ämnen. Mode, ekonomi, studier, mammaledighet, resor...självklart intresserar det mig när bloggar har en speciell stil. Det gör det ju enkelt att finna liksasinnade vänner som man aldrig hade snubblat över i sin egen värld. Med stil kan ju också menas det stilistiska, att man känner samhörighet med en viss bloggares stilistiska förmåga. Jag kan både känna avund (åååh, tänk om man kunde skriva så) värme och kärlek för de bloggar jag snavar över, där just stilen får mig att återvända dag efter dag. Ett personligt tilltal, en viss ton eller att någon väljer att dela med sig av sitt liv via många bilder och generösa videoklipp är ju en lyckad bandning av innehåll och stil och gör att man som läsare ganska fort känner gemenskap med skribenten.
Sen har vi sådana bloggar som min, där det blir lite random. Jag har länge tänkt vara duktig och sätta etiketter på mina inlägg, men kommer liksom inte på vilka kategorier jag skulle kunna sortera min text under? (vardagsliv, recept, vardagsliv och så lite mer vardag?) Jag tror att även om det låter extremt tråkigt när man beskriver bloggen så, så är det mitt favoritsätt att få publicera text på! Obunden och fri. Med ketchupeffekt, allvar och skoj. Oj, vad lyx det är att dels få följa er in i er vardag, era tankar som uppkommer i de mest oväsentliga situationer och se blider som får en att känna det som att man verligen var där, fick följa med! Lyxen att sedan få detsamma tillbaka, att veta att några tappra vänner har lusten och intresset att verkligen vilja följa min vardag är nog varför jag gillar detta med bloggandet, och därmed också varför jag gillar att skapa vänskapsband och relationer med bloggisar. Jag kanske är helt ute och cyklar nu, men det känns ibland som att bloggande människor (hur olika vi än må vara) har ett karaktärsdrag gemensamt: vi tar oss tid att vara eftertänksamma.
För det tar tid att posta inlägg, för att inte tala om att läsa alla bloggar man älskar och sedan lämna en kommentar som känns värdefull i sammanhanget? Är det så att vi finner vänner via bloggen (trots att vi är så olika och lever så olika liv) för att vi alla har detta gemensamt?
I kommentarerna till förra inlägget kom Marianne med ännu en intressant vinkling av varför bloggar, texterna och de som skriver känns som på riktigt, sanna. Varför de berör och skapar vänskapsband. Hennes tanke var så fin att jag väljer att citera henne: "När man sitter på sin kammare och skriver blir det mer koncentrerat och alla får prata till punkt, på något sätt."
Sorligt men sant, så är det nog så. Världen och vardagen är stressig. Människor har väldigt lite tålamod med både sig själva och andra, avbyter i såväl diskussioner som telefonsamtal. Är det så att bloggandet lever så starkt (och skapar sådana härliga ärliga relationer) just för att vi äntligen tillåts att tala till punkt? Med våra egna ord dessutom. Jag tycker att det ändå var ett himla enkelt och fint sätt att beskriva varför vi skriver våra bloggar och känner kärlek och värme för varandras texter!
Det var mitt bidrag till debatten =). Återkommer med all säkerhet lite senare, men nu ska jag bege mig ut i det fina höstvädret och njuta av lukten av saltvatten. Kram på er!
Uppdatering: När ni ändå är i farten och såklart klickar er vidare till Mariannes härliga blogg via länken här ovan, passa då gärna på att läsa de ord av visdom och kärlek som hon har publicerat idag!
onsdag 4 november 2009
Bara ledsen
Ja. Idag är jag faktiskt bara så ledsen. Vet ni, det är konstigt att ni, mina "bloggisar" känns så nära även fast jag inte har fått chansen att träffa er alla personligen (än). Jag kan ibland uppleva att jag till och med känner mer glädje eller sorg när någon av er har det bra eller när något ledsamt inträffar? Kanske kan det har att göra med att våra möten i text blir på allvar, inte som med kollegan i korridoren där man käckt säger "hur mår du?" och får ett lika snabbt och opersoligt "bara braaa!" tillbaka. Här, när vi alla skriver om vår vardag med humor, värme, sorg, ångest och hopp så blir det per definition att ord i textform på något vis väger tyngre.
Kanske är det därför som det också känns tyngre när någon av er har det tufft?
Svammel, svammel. Ett onödigt långt inlägg för att bara få säga: idag är jag ledsen. Jag har gråtit en liten skvätt över att världen känns orättvis och därefter sänder jag många varma och kärleksfulla hälsningar till älskade fina Anne och hennes M.
Nog sagt eller hur?
Kanske är det därför som det också känns tyngre när någon av er har det tufft?
Svammel, svammel. Ett onödigt långt inlägg för att bara få säga: idag är jag ledsen. Jag har gråtit en liten skvätt över att världen känns orättvis och därefter sänder jag många varma och kärleksfulla hälsningar till älskade fina Anne och hennes M.
Nog sagt eller hur?
fredag 30 oktober 2009
Glömde
Jo, detta mitt uppvaknande hade också liknelser med hur det var när skåne fick sin jordbävning för drygt ett år sedan. Även då var jag idioten som inte hade koll på varken armar eller ben, haha.
Om ni vill ha en rofylld kväll vill jag tipsa er om Melissa Horn. Hon går sedan två veckor varm på min playlist @ spotify. Melissa gör musik som ger balsam för själen och med ett språk som är naket och genialt. Storslaget!
Om ni vill ha en rofylld kväll vill jag tipsa er om Melissa Horn. Hon går sedan två veckor varm på min playlist @ spotify. Melissa gör musik som ger balsam för själen och med ett språk som är naket och genialt. Storslaget!
TRÖTT
Klockan är 00:26 här i Norge-land. Jag är trött som få. Så trött att det snarare känns som att jag inte är levande. Alla som vet hur jag i vanliga fall ever mitt liv (speciellt Emma!) vet att normalt har min kväll inte ens börjat än! Jag går sällan och lägger mig före 03, älskar natten för mycket för att sova bort den helt enkelt..
Men nu är jag alltså inte fit for fight. Kan det möjligen ha att göra med hur jag vaknade i morse tro?
Vaknade är nog fel ord. Blev uppsliten ur sängen är nog en bättre beskrivning. För jag vaknade till brandalarmet som nära nog gav mig spruckna trumhinnor. Nu tänker ni troligen på brandvarnarens lilla piiiip, men nej då. Detta var den stor, runda, röda plåtmekanismen som rrrrrrringde med full stryrka. Ni vet, den där som är centralkopplad till HELA huset, går direkt till brandkåren och reagerar redan vid rökutveckling. DEN väckte mig och kissarna ur vår skönhetssömn!
Jag skakade i hela benen, undrade vilken dag det var, vilket land jag befann mig i, var jag skulle ta vägen (ut, upp, ner...fanns sååå många valmöjligheter) om det var väsentligt att klä på sig eller om sidennattlinne skulle fungera och HUR jag skulle få med mig kissarna....
Många frågor där. Några minuter senare stod jag på trottoaren utanför iklädd löpartights från nike, under nattlinne och med en seglarkavaj (??) över.....sexy as hell. Ute var det skitkallt, mina bara fötter i birkenstock mådde sådär och ett antal elektriker skrattade gott åt mig och förklarade käckt på norska att faran var över, de hade råkat svetsa lite i en korridor som då blev rökfylld....
Hur f-n skäller man ut någon på norska iklädd den fulaste munderingen ever och med skakande ben och frusna tår??
Jag tog mig in, försökte få igång min dag och tog mig vidare till gymmet så nikebyxorna väl fick lite sällskap. Resten av dagen har bara varit helt fel.
Så nu går jag och lägger mig och hoppas få vakna på ett angenämt sätt imorgon. Men för säkerhetens skull har jag lagt ombyte bredvid sängen, matchat och snyggt och varmt. Man måste ju i alla fall rökdyka med stil nästa gång tillfälle erbjuds!
Tjing!
Men nu är jag alltså inte fit for fight. Kan det möjligen ha att göra med hur jag vaknade i morse tro?
Vaknade är nog fel ord. Blev uppsliten ur sängen är nog en bättre beskrivning. För jag vaknade till brandalarmet som nära nog gav mig spruckna trumhinnor. Nu tänker ni troligen på brandvarnarens lilla piiiip, men nej då. Detta var den stor, runda, röda plåtmekanismen som rrrrrrringde med full stryrka. Ni vet, den där som är centralkopplad till HELA huset, går direkt till brandkåren och reagerar redan vid rökutveckling. DEN väckte mig och kissarna ur vår skönhetssömn!
Jag skakade i hela benen, undrade vilken dag det var, vilket land jag befann mig i, var jag skulle ta vägen (ut, upp, ner...fanns sååå många valmöjligheter) om det var väsentligt att klä på sig eller om sidennattlinne skulle fungera och HUR jag skulle få med mig kissarna....
Många frågor där. Några minuter senare stod jag på trottoaren utanför iklädd löpartights från nike, under nattlinne och med en seglarkavaj (??) över.....sexy as hell. Ute var det skitkallt, mina bara fötter i birkenstock mådde sådär och ett antal elektriker skrattade gott åt mig och förklarade käckt på norska att faran var över, de hade råkat svetsa lite i en korridor som då blev rökfylld....
Hur f-n skäller man ut någon på norska iklädd den fulaste munderingen ever och med skakande ben och frusna tår??
Jag tog mig in, försökte få igång min dag och tog mig vidare till gymmet så nikebyxorna väl fick lite sällskap. Resten av dagen har bara varit helt fel.
Så nu går jag och lägger mig och hoppas få vakna på ett angenämt sätt imorgon. Men för säkerhetens skull har jag lagt ombyte bredvid sängen, matchat och snyggt och varmt. Man måste ju i alla fall rökdyka med stil nästa gång tillfälle erbjuds!
Tjing!
tisdag 27 oktober 2009
Landat?
Nja, landat har vi då verkligen inte gjort. Varken mentalt eller inredningsmässigt. Men rent bokstavligt så har vi i alla fall landat: närmare bestämt på Flesland Airport, Bergen Norway. Detta inträffade redan den 7:e oktober men som ni vet har vi haft lite strul med internet här. Sambon (sista minuten-människa) tyckte gott att vi kunde vänta med att få internet inkopplat till vi väl var på plats. Han glömde tydligen bort att vi skulle flytta till ett land där ingenting går fort att lösa...
Så vi har vackert fått leka med Nordens segaste mobila internet i 3(!!!) veckor innan vi nu äntligen fått vårt eget trådlösa nätverk att fungera! Jippie!! Nu kan jag med andra ord blogga, läsa alla era bloggar, ta del av nyheterna och annat livsviktigt. Hur det sen kunde vara så att det mobila internetet klarade skype(endast chat), FB (ibland) och mailen tänker jag inte ens försöka klura ut!??
Som sagt: vi är i alla fall på plats nu och ni ska veta att era kommenterar som jag har fått via världens bästa Petchie verkligen betydde sååå himla mycket! Det har varit en jobbig flytt och det är fortfarande jobbigt, om jag ska vara ärlig. Så skönt då att veta att ni alla finns där ute. KÄRLEK.
Jag ska svara på mail och även på era kommentarer såklart. Det lär nog ta mig en vecka eller två att läsa ikapp hur ni alla har haft det sedan sist och det kommer vara ren njutning! Jag trodde inte att man kunde vara så bloggosfär-beroende, men oj så tråkigt livet blir utan alla era vardagsäventyr och betraktelser!
KRAM på er så länge //Lia
Så vi har vackert fått leka med Nordens segaste mobila internet i 3(!!!) veckor innan vi nu äntligen fått vårt eget trådlösa nätverk att fungera! Jippie!! Nu kan jag med andra ord blogga, läsa alla era bloggar, ta del av nyheterna och annat livsviktigt. Hur det sen kunde vara så att det mobila internetet klarade skype(endast chat), FB (ibland) och mailen tänker jag inte ens försöka klura ut!??
Som sagt: vi är i alla fall på plats nu och ni ska veta att era kommenterar som jag har fått via världens bästa Petchie verkligen betydde sååå himla mycket! Det har varit en jobbig flytt och det är fortfarande jobbigt, om jag ska vara ärlig. Så skönt då att veta att ni alla finns där ute. KÄRLEK.
Jag ska svara på mail och även på era kommentarer såklart. Det lär nog ta mig en vecka eller två att läsa ikapp hur ni alla har haft det sedan sist och det kommer vara ren njutning! Jag trodde inte att man kunde vara så bloggosfär-beroende, men oj så tråkigt livet blir utan alla era vardagsäventyr och betraktelser!
KRAM på er så länge //Lia
lördag 3 oktober 2009
Helt sjukt fel!
Ja, allting känns ju inte så förstås. Men i går var jag med om någonting som kändes helt sjukt FEL. Ni vet sådär, när det känns som att man flyter ut ur sin egen kropp och ser sig själv lite från ovan stå mitt i en situation som känns både komisk och lite klentroget idiotisk!?
Jag tog mig en sväng till Systemet, en fredagseftermiddag efter löning vid sisådär 17-snåret. Bara DET är ju så fel det kan bli =)
Men, inte var jag tvungen att vara som alla andra törstiga svenskar där. Nej då. För jag ska flytta utomlaaands, lalalalala- och jag tänker minsan inte tulla in dyr alkohol i Norge. Våra vänner gjorde ett klent försök att tömma barskåpet, även om alla var rätt kanon på avskedsfesten. Så, igår i ren rusningstrafik fick jag en snäll kassörska på Systemet till att öppna en helt egen kassa bara för MIG. Så att alla kunder i hela butiken kunde se hur jag med blossande röda kinder LÄMNADE TILLBAKA all alkohol som inte gick åt! Fattar ni hur enormt pinsam man kan bli!? Det kändes så sjukt jäkla fel på alla vis. Visst är det en himla bra policy systemet har; att man kan köpa på sig hela butiken, ha fest och sedan returnera allt som inte gick åt. Men alltså, hur många cool-poäng förlorar man som 27-årig partyprinsessa när man stannar hela kommersen och vackert lassar tillbaka flak på flak??? Som sagt: det är en himla tur att man flyr landet.... =)
Jag tog mig en sväng till Systemet, en fredagseftermiddag efter löning vid sisådär 17-snåret. Bara DET är ju så fel det kan bli =)
Men, inte var jag tvungen att vara som alla andra törstiga svenskar där. Nej då. För jag ska flytta utomlaaands, lalalalala- och jag tänker minsan inte tulla in dyr alkohol i Norge. Våra vänner gjorde ett klent försök att tömma barskåpet, även om alla var rätt kanon på avskedsfesten. Så, igår i ren rusningstrafik fick jag en snäll kassörska på Systemet till att öppna en helt egen kassa bara för MIG. Så att alla kunder i hela butiken kunde se hur jag med blossande röda kinder LÄMNADE TILLBAKA all alkohol som inte gick åt! Fattar ni hur enormt pinsam man kan bli!? Det kändes så sjukt jäkla fel på alla vis. Visst är det en himla bra policy systemet har; att man kan köpa på sig hela butiken, ha fest och sedan returnera allt som inte gick åt. Men alltså, hur många cool-poäng förlorar man som 27-årig partyprinsessa när man stannar hela kommersen och vackert lassar tillbaka flak på flak??? Som sagt: det är en himla tur att man flyr landet.... =)
fredag 25 september 2009
Upp som en sol, ned som en pannkaka
Jo, det bör väl erkännas att jag känner mig själv rätt så bra. Den där hisnande lyckoperioden har lämnat huset för denna gång (vet att den med säkerhet återkommer) och just nu är det kämpigt. Jag har tre arbetsdagar kvar på min älskade skola, och 10 dagar kvar i skåne...
...dramatisk är kanske mitt mellannamn för tillfället, men oj så illa jag mår mest hela tiden. Känner mig fysiskt illamående av att ta farväl, så ni får ursäkta mig att jag för tillfället inte har så mycket att berätta om.
Att avskedsfesten blev en dundersuccé kan jag dock avslöja (mer detaljer och bilder kommer) men att värdinnan däckar kl 05 till tonerna av Total eclipse of the heart och sedan inte kan lyfta huvudet från kudden på två dygn...är väl kanske inte sådär våldsamt elegant?!
Så min vecka kan sammanfattas enligt följande: vrålbakis, undervisning, tårar, skratt, bowling, middagar, friluftsdag, mer tårar och så ren utmattning. Återkommer när det känns som att ner är ner, och upp är upp igen. KRAM
...dramatisk är kanske mitt mellannamn för tillfället, men oj så illa jag mår mest hela tiden. Känner mig fysiskt illamående av att ta farväl, så ni får ursäkta mig att jag för tillfället inte har så mycket att berätta om.
Att avskedsfesten blev en dundersuccé kan jag dock avslöja (mer detaljer och bilder kommer) men att värdinnan däckar kl 05 till tonerna av Total eclipse of the heart och sedan inte kan lyfta huvudet från kudden på två dygn...är väl kanske inte sådär våldsamt elegant?!
Så min vecka kan sammanfattas enligt följande: vrålbakis, undervisning, tårar, skratt, bowling, middagar, friluftsdag, mer tårar och så ren utmattning. Återkommer när det känns som att ner är ner, och upp är upp igen. KRAM
fredag 11 september 2009
Och lyckan håller i sig!
Jag har funderat lite på det här med ordet lycka. Läser dagligen många bloggar, både privata och professionella. Så fort någon offentlig person så mycket som viskar om lycka så smackas kommentarsfältet fullt av elaka, småsinta kommentarer. Speciellt på svenska, offentliga bloggar så är det direkt fult, ja till och med provocerande att våga visa lycka.
Så när jag skrev föregående inlägg så var det med viss betänklighet. Vad händer om man sårar någon med sin entusiasm? Vågar man skriva om ren och skär lycka utan att det ska uppfattas som en käftsmäll på allmän vardagstristess (något som ju finns i allas liv from time to time)?
Men så har jag ju ER! Älskade, fina vänner som verkligen förstår att det inte ligger några onda, självgoda baktankar bakom mina små glädjetjut! Ni, som i kommentarerna är så generösa, snälla och glada. Positiva! Och till er vill jag inget hellre än att alltid våga bjuda på när livet känns BRA! Smitta av sig. Energi smittar, det är jag övertygad om. Och jag vill gärna sprida lite glädjesmitta, mitt i dessa influensatider.
Det är nämligen såhär mina vänner, (detta kommer låta dystert, men så illa är det inte): mina perioder av ren lycka och tillfredsställelse är inte alls så frekeventa som man skulle kunna önska. Ganska ofta känner jag snarare ångest, rädsla, misstrohet, trötthet och uppgiventet över än det ena än det andra. Jag är misstänksam av mig; inte alls vidare lättflirtad. Egentligen är det rent konstigt att jag älskar mitt yrke såååå mycket; när jag för det mesta inte är den som gillar allt och alla.
Just därför känner jag igen mina glada stunder och njuter av dem med ren passion. Jag delar gärna med mig, för det finns så många underbara vänner, er inräknade, som gör detsamma för mig!
Min positiva period håller i sig. Stadigt och stabilt står den här i den skånska sensommaren och jag tar alla tillfällen i akt att bejaka livslust, vänskap och personlig utveckling. Jag har i veckan undervisat, haft lite ont i öronen men varit glad ändå, kört med bilen genom solnedgångar över skåneslätten, spanat på luftballonger, ätit flera middagar med några fler av de allra bästa och fått några djupa samtal med en person som jag så innerligt önskar att jag kunde packa ner i flyttlasset =)
Hoppas er vecka har varit lika enkel men varm! Jag vet att alla inte befinner sig i samma pinsamma tillstånd som jag och skickar därför positiv energi till de av er som som har behov av lite boost! Ni betyder mycket för mig och gör den här perioden så oändligt värdefull! Delad glädje är dubbel glädje....eller hur var det nu?
Så när jag skrev föregående inlägg så var det med viss betänklighet. Vad händer om man sårar någon med sin entusiasm? Vågar man skriva om ren och skär lycka utan att det ska uppfattas som en käftsmäll på allmän vardagstristess (något som ju finns i allas liv from time to time)?
Men så har jag ju ER! Älskade, fina vänner som verkligen förstår att det inte ligger några onda, självgoda baktankar bakom mina små glädjetjut! Ni, som i kommentarerna är så generösa, snälla och glada. Positiva! Och till er vill jag inget hellre än att alltid våga bjuda på när livet känns BRA! Smitta av sig. Energi smittar, det är jag övertygad om. Och jag vill gärna sprida lite glädjesmitta, mitt i dessa influensatider.
Det är nämligen såhär mina vänner, (detta kommer låta dystert, men så illa är det inte): mina perioder av ren lycka och tillfredsställelse är inte alls så frekeventa som man skulle kunna önska. Ganska ofta känner jag snarare ångest, rädsla, misstrohet, trötthet och uppgiventet över än det ena än det andra. Jag är misstänksam av mig; inte alls vidare lättflirtad. Egentligen är det rent konstigt att jag älskar mitt yrke såååå mycket; när jag för det mesta inte är den som gillar allt och alla.
Just därför känner jag igen mina glada stunder och njuter av dem med ren passion. Jag delar gärna med mig, för det finns så många underbara vänner, er inräknade, som gör detsamma för mig!
Min positiva period håller i sig. Stadigt och stabilt står den här i den skånska sensommaren och jag tar alla tillfällen i akt att bejaka livslust, vänskap och personlig utveckling. Jag har i veckan undervisat, haft lite ont i öronen men varit glad ändå, kört med bilen genom solnedgångar över skåneslätten, spanat på luftballonger, ätit flera middagar med några fler av de allra bästa och fått några djupa samtal med en person som jag så innerligt önskar att jag kunde packa ner i flyttlasset =)
Hoppas er vecka har varit lika enkel men varm! Jag vet att alla inte befinner sig i samma pinsamma tillstånd som jag och skickar därför positiv energi till de av er som som har behov av lite boost! Ni betyder mycket för mig och gör den här perioden så oändligt värdefull! Delad glädje är dubbel glädje....eller hur var det nu?
tisdag 8 september 2009
Just nu är jag lycklig
...så jag hoppas innerligen att min sinnesstämning ska smitta av sig på er, fina vänner!
Ibland så vaknar man och bara känner att livet är rätt. Att saker ligger på plats, vänner och relationer till folk i ens omgivning känns toppen, spegelbilden på morgonen är till belåtenhet och kläderna sitter som de ska. Musiken som spelas på radion i bilen får en att le, och man skruvar upp volymen och njuter lite, trots den tidiga timmen. Ah, ni fattar! Dagar då allt känns som lycka.
En sådan period är jag inne i för tillfället. Helgen gick för fort och innehöll bara sånt som ger positiv energi: sambon och jag åt en god middag ute i fredags kväll och summerade veckan som gått, allting med flytten börjar äntligen vara på plats och undervisningen går som på räls; vilket ger helgen fri från rättning och elevvård. Vi tog en sväng med bilen för att spana på älskade skåne och någonstans mellan fält och kullar beslutades det att vi ska ha en avskedsfest för några av de allra bästa! Ett hopplock av de personer vi kommer att sakna som mest och naturligtvis massor med god mat samt bartömning. Jo, det är ju nämligen så att det inte finns någon vits med att tulla in alkoholen i Norge, det är dyrt som bara den! Så till vännernas glädje är det botten upp som gäller =)
Den 19e blir det fest och jag är jättelycklig över att alla inbjudna har tacka ja!
Igår hade jag vänner över på tacos. Enkel mat och desto mer avancerat snack. Oj, vad det är lyx och trevligt att bara få hänga med sina vänner en helt vanlig måndag och diskutera allt ifrån sex till huruvida Obama ska ha rättigheten att stänga av internet vid undantagstillstånd! Nej, vi hade säkert inte många rätt i våra diskussioner, men himla trevligt var det i alla fall =))
Måndagskvällen avslutades med att jag körde ensam in till Malmö för att gå på innebandymatch. Fick en inbjudan av älskad vän, eller inbjudan och inbjudan, han har aldrig någonsin aktivt lobbat för att ha familj eller tidigare flickvänner på läktaren, men uppskattade verkligen om jag kom och tittade! Jag kände mig så glad, rörd och nyfiken på samma gång. Det är alltid speciellt när man får myckeln till människors privata rum, till deras liv och världar. Jag är absolut inte kunnig vad gäller innebandy, men hade ändå en helt fantastisk kväll i en liten svensk sporthall! Ibland är enkelhet, underbar vän och lite aktion allt som behövs för att jag ska känna hur kroppen riktigt pirrar av glädje! Förstår ni ens hur det kan vara så? Att man lämnar en match med hela magen full av stolthet och skratt!? Japp, min gulliga P:s lag vann också, vilket inte direkt kändes illa=))
Och nu har snart en halv vecka passerat. Det är undervisning för hela slanten varvat med fika och middagar på stan. Jag kunde ha det värre! Hur har ni det?
Kramar
Ibland så vaknar man och bara känner att livet är rätt. Att saker ligger på plats, vänner och relationer till folk i ens omgivning känns toppen, spegelbilden på morgonen är till belåtenhet och kläderna sitter som de ska. Musiken som spelas på radion i bilen får en att le, och man skruvar upp volymen och njuter lite, trots den tidiga timmen. Ah, ni fattar! Dagar då allt känns som lycka.
En sådan period är jag inne i för tillfället. Helgen gick för fort och innehöll bara sånt som ger positiv energi: sambon och jag åt en god middag ute i fredags kväll och summerade veckan som gått, allting med flytten börjar äntligen vara på plats och undervisningen går som på räls; vilket ger helgen fri från rättning och elevvård. Vi tog en sväng med bilen för att spana på älskade skåne och någonstans mellan fält och kullar beslutades det att vi ska ha en avskedsfest för några av de allra bästa! Ett hopplock av de personer vi kommer att sakna som mest och naturligtvis massor med god mat samt bartömning. Jo, det är ju nämligen så att det inte finns någon vits med att tulla in alkoholen i Norge, det är dyrt som bara den! Så till vännernas glädje är det botten upp som gäller =)
Den 19e blir det fest och jag är jättelycklig över att alla inbjudna har tacka ja!
Igår hade jag vänner över på tacos. Enkel mat och desto mer avancerat snack. Oj, vad det är lyx och trevligt att bara få hänga med sina vänner en helt vanlig måndag och diskutera allt ifrån sex till huruvida Obama ska ha rättigheten att stänga av internet vid undantagstillstånd! Nej, vi hade säkert inte många rätt i våra diskussioner, men himla trevligt var det i alla fall =))
Måndagskvällen avslutades med att jag körde ensam in till Malmö för att gå på innebandymatch. Fick en inbjudan av älskad vän, eller inbjudan och inbjudan, han har aldrig någonsin aktivt lobbat för att ha familj eller tidigare flickvänner på läktaren, men uppskattade verkligen om jag kom och tittade! Jag kände mig så glad, rörd och nyfiken på samma gång. Det är alltid speciellt när man får myckeln till människors privata rum, till deras liv och världar. Jag är absolut inte kunnig vad gäller innebandy, men hade ändå en helt fantastisk kväll i en liten svensk sporthall! Ibland är enkelhet, underbar vän och lite aktion allt som behövs för att jag ska känna hur kroppen riktigt pirrar av glädje! Förstår ni ens hur det kan vara så? Att man lämnar en match med hela magen full av stolthet och skratt!? Japp, min gulliga P:s lag vann också, vilket inte direkt kändes illa=))
Och nu har snart en halv vecka passerat. Det är undervisning för hela slanten varvat med fika och middagar på stan. Jag kunde ha det värre! Hur har ni det?
Kramar
fredag 4 september 2009
Dagens bästa och Dagens sämsta!
Jag inleder med torsdagens bästa: fick mitt referensbrev från rektorerna idag. Jo, jag började ju lipa såklart...inte vidare coolcat där inte! Åh, så snälla människor det finns, som med sina ord kan vidröra och berömma så att hjärtat kommer vara varmt länge, länge! Måtte jag även i fortsättningen få arbeta under sådana chefer, för allt annat vore bara ledsamt. Jag vet att jag är en duktigt lärare, helt enkelt för att jag varje dag gör mitt yttersta för att vara just det! För att kunna se mig själv i ögonen på kvällen och tänka: You did good. Men att få se detta i svartvitt, på ett dukument från statlig institution, det är en helt annan femma. Jag mer eller mindre flög ut från mitt arbetsrum! Glädje!
Att jag också får jobba kvar ända fram till vi åker, även fast det splittrar en hel termin, gör mig glad och ödmjuk. Jag får fortfarande ha mina älskade elever i skolan, få njuta av de sista veckorna av undervisning, vägledning och annat skoj! Åh, den enda nackdelen med det är att tiden går fort när man har roligt...
Jag har ju ett antal f.d. elever som jag har en bra kontakt med. Den killen ni känner till vid det här laget, P, (som har jobbat för mig) har jag pratat rätt mycket med om flytten och hur allt känns.
Idag, när jag sa att det känns lite jobbigt att lämna allt och följa med sambon för att starta ett helt nytt liv, känner denna 17,5-åriga kille precis hur jag mår.....funderar lite och svarar sedan:
"nothing in this world that is worth having comes easy" - Bob Kelso".
Förstår ni då varför man älskar gränslöst och imponeras över hur fin han är!?
Och så över till Dagens sämsta:
Jag har inte diskuterat vår flytt med allt och alla. Speciellt inte på jobbet. Där har jag berättat sakligt för mina chefer, och sedan mer detaljerat för ett litet antal som känner mig bra och vet vem jag är privat, hur jag och sambon lever och vilka tankar jag har...
En lärare, lite äldre och kvinnlig, som jag på inget vis har berättat om flytten för (då hon inte känner mig, och jag inte känner henne) stoppar mig i lärarrummet och droppar följande kommentar:
"jahaaaja. så jag hör att du ska flytta utomlands?"
Jag: jooo...
hon vidare: "jahaaja. så den där läääärarutbildningen. Var det bara någon form av lyxlir!?"
Kommentarer på det!?? Vad i H*vete svarar man en sådan människa?
Jag log, klippte med ögonfransarna och svarade: Jaaaadu, människor ser verkligen olika på det där med utbildning. Är inte det lustigt hörrudu?
Sen gick jag...
Att jag också får jobba kvar ända fram till vi åker, även fast det splittrar en hel termin, gör mig glad och ödmjuk. Jag får fortfarande ha mina älskade elever i skolan, få njuta av de sista veckorna av undervisning, vägledning och annat skoj! Åh, den enda nackdelen med det är att tiden går fort när man har roligt...
Jag har ju ett antal f.d. elever som jag har en bra kontakt med. Den killen ni känner till vid det här laget, P, (som har jobbat för mig) har jag pratat rätt mycket med om flytten och hur allt känns.
Idag, när jag sa att det känns lite jobbigt att lämna allt och följa med sambon för att starta ett helt nytt liv, känner denna 17,5-åriga kille precis hur jag mår.....funderar lite och svarar sedan:
"nothing in this world that is worth having comes easy" - Bob Kelso".
Förstår ni då varför man älskar gränslöst och imponeras över hur fin han är!?
Och så över till Dagens sämsta:
Jag har inte diskuterat vår flytt med allt och alla. Speciellt inte på jobbet. Där har jag berättat sakligt för mina chefer, och sedan mer detaljerat för ett litet antal som känner mig bra och vet vem jag är privat, hur jag och sambon lever och vilka tankar jag har...
En lärare, lite äldre och kvinnlig, som jag på inget vis har berättat om flytten för (då hon inte känner mig, och jag inte känner henne) stoppar mig i lärarrummet och droppar följande kommentar:
"jahaaaja. så jag hör att du ska flytta utomlands?"
Jag: jooo...
hon vidare: "jahaaja. så den där läääärarutbildningen. Var det bara någon form av lyxlir!?"
Kommentarer på det!?? Vad i H*vete svarar man en sådan människa?
Jag log, klippte med ögonfransarna och svarade: Jaaaadu, människor ser verkligen olika på det där med utbildning. Är inte det lustigt hörrudu?
Sen gick jag...
tisdag 1 september 2009
Som sand genom ett timglas...
...så rinner dagarna förbi.
Oj, inåg just att det där lät väldigt likt introt till Days of our life =). Jag har varit så effektiv de senaste två veckorna, att det är näst intill omänskligt! Tänk vad mycket man hinner med, bara man vill. Nu är det mesta kring flytten fixat. Igår hade jag möte med VD:n för det företag som ska ömbesörja vår flytt, samt med ägaren till den firma som utför flyttstädningen. Båda männen är helt fantastiska på problemlösning, så det känns jättetryggt att lämna mitt liv och vårt bohag i deras händer. Ägaren till städbolaget är dessutom en kollega till mig på skolan, så bättre referens får man nog leta efter! Genast slår det mig att vårt kontaktnät här i skåne är STORT, och jag kommer att känna mig väldigt naken utan det, när vi väl landar i Bergen...upplevde ni det så? Att man inte bara saknar vänner, socialt nätverk, utan också det där ovärderliga kontaktnätet som är så behändigt att ha i de mest absurda situationerna?
De kontakter jag såhär på rak arm kommer att sakna mest är (utan inbördes rangordning):
Oj, inåg just att det där lät väldigt likt introt till Days of our life =). Jag har varit så effektiv de senaste två veckorna, att det är näst intill omänskligt! Tänk vad mycket man hinner med, bara man vill. Nu är det mesta kring flytten fixat. Igår hade jag möte med VD:n för det företag som ska ömbesörja vår flytt, samt med ägaren till den firma som utför flyttstädningen. Båda männen är helt fantastiska på problemlösning, så det känns jättetryggt att lämna mitt liv och vårt bohag i deras händer. Ägaren till städbolaget är dessutom en kollega till mig på skolan, så bättre referens får man nog leta efter! Genast slår det mig att vårt kontaktnät här i skåne är STORT, och jag kommer att känna mig väldigt naken utan det, när vi väl landar i Bergen...upplevde ni det så? Att man inte bara saknar vänner, socialt nätverk, utan också det där ovärderliga kontaktnätet som är så behändigt att ha i de mest absurda situationerna?
De kontakter jag såhär på rak arm kommer att sakna mest är (utan inbördes rangordning):
- Fredrik, som vet allt om fisk och är en fantastisk krögare! Det är lyx att kunna ringa en fiskkock mitt i matlagningen, när han står i sin egen restaurang, och få tips och råd!
- Christer, som är akademikern som håller såväl elever som kollegor i schack och dessutom kan ge råd i allt från yrkesvägledning, relationer och den bästa whiskyn! Mångsidig raring!
- Lotta, överläkaren som lika gärna kan komma över och kolla på ett litet bett, som att ta god hand om svårt sjuka cancerpatienter. Det är skönt med läkare på gångavstånd, som dessutom alltid tar emot en för att man är släkt!
- Magnus, som lika gärna ger mig en arbetsplats, som en match i historiskt kunnande och golf. Storföretagaren som är den bästa mysfarfar jag någonsin har fått chansen att lära känna och respektera.
- Helena, den första chefen och rektorn som jag hade möjlighet att få arbeta för. Delar mina visioner kring unga och lärande i utveckling, och har i sin tur ett kontaktnät som gör mig mörkrädd och grön av avund på en och samma gång!
- Peter. Min mentor och den man jag kommit allra närmast, bortsett från sambon såklart! Att få proffshjälp med att finna sin väg är ingenting som görs enkelt per telefon. Att sitta hos Peter är som att gå en boxningsmatch och sedan smörja balsam på själen. Mycket givande!
- Roger, idrottsprofilen som hjälper mig med allt från löpband till uppsatser. Har alltid glimten i ögat och kan svara på de mest kontiga frågor =)
- Jannika, generalen som är precis lika pålitilig vare sig det gäller jobb eller att smutta alldeles för dyra drinkar! Vilken tjej, hur många sådana finns det egentligen!?
- Ulla; som med sin stil, sin familj, sin golf och sitt kunnande är en ständig källa till inspiration. Det finns ingenting som inte Ulla kan fixa!
Dessa är alltså inte personer som ingår bland mina/våra privata vänner, utan helt enkelt en skön skara med kontakter som alltid finns där och ställer upp, och för vilka jag själv alltid är beredd att ge ett handtag! Hur ser er lista ut? kan ni skilja på "vänner" och på kontaktnät? Naturligtvis finns det ju vänskap med i bilden med alla ovan nämnda, men våra relationer bygger inte på parmiddagar, semesterresor eller att vi bor i samma område. Vi har helt enkelt helt andra anknytningar till varandra, men de är fortfarande mycket värdefulla, och jag kommer att sakna dessa när vi flyttar!
Kramar!
måndag 31 augusti 2009
Svar
Och svaret på veckans bildfråga (äkta på spåret-style såklart!): Vi ska flytta till Bergen, Norge.
Jag har ju hunnit med att besöka staden ett antal gånger nu, och de saker som hittills slagit mig är nog följande:
Jag har ju hunnit med att besöka staden ett antal gånger nu, och de saker som hittills slagit mig är nog följande:
- NEJ. Norge är inte precis som i Sverige
- Utsikten och staden är fantastiskt vacker. Västkust, hav, fjordar, fjäll, någon glaciär osv.
- Västkusten är spännande; man talar himla konstigt (nynorsk) och havet sträcker ut sig i all oändlighet, mot Amerikat. Synen är hisnande varje gång man startar/landar på flygplatsen.
- Folk är inte alls klädda som i Sverige. Nu börjar jag förstå er utlandssvenskor, som menar att svenskar är moderiktigt klädda OCH ser ut precis likadant =). Detta har inte smittat av sig på normännen, haha.
- Alla säger att det regnar så mycket i Bergen, men de gånger jag varit i staden, har det varit strålande sol och uppehåll. Med andra ord: falsk marknadsföring!!
- Det tog mig ca en timme att kolla upp och lokalisera var IKEA och ICA Maxi ligger, hahaha, snacka om att bittert hålla kvar vid de saker som känns svenska. Sedan att ICA inte alls är som hemma (och hutlöst dyrt) behöver jag nog ändå tillägga =)
- Det är mycket dyrt att äga bil i Norge, vilket syns på bilparken, som är rätt skruttig. Vi, som älskar bilar i den här familjen, har inga planer på att rätta oss i ledet: en bra bil blir det såklar, även om vägarna bara är gjorda för att köra 80km/h på.....HUUU.
- Människor är överlag mycket trevliga, men fantastiskt opålitliga jämfört med svenskar. Det skriks efter svensk arbetskraft i landet, och jag förstår så väl varför!
- Pälsdjur/sällskapsdjur är inte vanligt i lägenheter, vilket skapade rätt mycket problem när vi skulle finna boende! Våra älsklingar fick inte vistas i många av de husen som låg ute för försäljning eller hyra.
- Staden kryllar av optiker! Sist jag var där, räknade jag till 40 butiker på samma dag! Har norrmän allmänt dålig syn, eller hur ska man tolka detta mycket lustiga fenomen?! Jag hoppas att det är ett tecken på att glasogon/linser/solglasögon i alla fall ska vara billiga =). Det vore ju nåt för en glasögonorm som mig!
Så, nu vet ni var vi ska, och naturligtvis kommer ni få dela denna resa med mig. Kanske blir man luttrad ju fler gånger man flyttar på sig mellan olika länder? Detta är första gången för mig och jag är riktigt skitnervös! Hahahaha.
Ha en trevlig måndag mina vänner, själv ska jag nu ha möte med VD:n för det flyttbolag som ombesörjer vårt flytt. Spännande att höra hur allt kommer att gå till! Kramar från Lund
torsdag 27 augusti 2009
Saker som man gillar...
....även med risk för att framstå som en tönt!
Ni vet att jag är historielärare (och språklärare). Några av er vet också att socialhistoria, mikrohistoria är min specialisering, och jag är pinsamt förtjust i att rota i historiska personers(privata och offentliga) liv och framgång.
Sedan jag var typ 12, så har Kennedy-klanen varit mina favoriter! Nu talar jag i första hand inte om att vara demokrat eller republikan, nej, jag talar om makt, senualism, pengar, krig, två sekel av industrialisering, glamour, tragedier, kvinnligt kontra manligt ideal, medicinska experiment och utveckling, värdegrunder, mode och så mycket annat. Jag har ägnat åtskilliga universitetspoäng åt att fördjupa mig i denna samling personer, som har haft en så framstående roll inom alla ovanstående områden under ett par hundra år.
Det kanske framstår som himla nördigt, men jag är mycket intresserad och fascinerad av den här familjen. Visste ni till exempel att just tävlingsinstinkten, lusten att vilja vara bäst, komma fram, var familjens kärlek och tro? Samtliga barn drillades i allt från idrott till lek, skola mm redan som små ute på Martha´s vineyard, för att kunna ta ett nederlag som en "man" och våga vara bäst när det gällde. När väl Jackie Bouvier kom in i familjen, så var det inte hennes stil, klass eller skönhet som uppskattades mest, utan att hon som tjej aldrig bangade att se till att spela skiten ur killarna på tennisplanen! (för att tala ren svenska).
Så, med tanke på allt detta så har jag sorg denna vecka! Jag sörjer Senator Ted. Den sista brodern, och på något vis den sista av en era att gå till den eviga vilan. Är det inte konstigt, han var ingen popstjärna som MJ, men på något vis så har hans död påverkat mig mer. Jag känner sorg. För jag gillade karln...trots liken i garderoben. Han var ju ändå en Kennedy, vad kan man annat begära?!
Kram
Ni vet att jag är historielärare (och språklärare). Några av er vet också att socialhistoria, mikrohistoria är min specialisering, och jag är pinsamt förtjust i att rota i historiska personers(privata och offentliga) liv och framgång.
Sedan jag var typ 12, så har Kennedy-klanen varit mina favoriter! Nu talar jag i första hand inte om att vara demokrat eller republikan, nej, jag talar om makt, senualism, pengar, krig, två sekel av industrialisering, glamour, tragedier, kvinnligt kontra manligt ideal, medicinska experiment och utveckling, värdegrunder, mode och så mycket annat. Jag har ägnat åtskilliga universitetspoäng åt att fördjupa mig i denna samling personer, som har haft en så framstående roll inom alla ovanstående områden under ett par hundra år.
Det kanske framstår som himla nördigt, men jag är mycket intresserad och fascinerad av den här familjen. Visste ni till exempel att just tävlingsinstinkten, lusten att vilja vara bäst, komma fram, var familjens kärlek och tro? Samtliga barn drillades i allt från idrott till lek, skola mm redan som små ute på Martha´s vineyard, för att kunna ta ett nederlag som en "man" och våga vara bäst när det gällde. När väl Jackie Bouvier kom in i familjen, så var det inte hennes stil, klass eller skönhet som uppskattades mest, utan att hon som tjej aldrig bangade att se till att spela skiten ur killarna på tennisplanen! (för att tala ren svenska).
Så, med tanke på allt detta så har jag sorg denna vecka! Jag sörjer Senator Ted. Den sista brodern, och på något vis den sista av en era att gå till den eviga vilan. Är det inte konstigt, han var ingen popstjärna som MJ, men på något vis så har hans död påverkat mig mer. Jag känner sorg. För jag gillade karln...trots liken i garderoben. Han var ju ändå en Kennedy, vad kan man annat begära?!
Kram
onsdag 26 augusti 2009
Att längta
Augusti var det ja. Jag har längtat efter hela bloggosfären, men valt att ignorera känslan en stund. För som alla vet, så är det en av de bästa känslorna i världen: den där som infinner sig när man vet att man snart når målet, men inte riktigt är där än! Eller, som min vän J säger (den eviga dejtaren) "det är jakten som är det fina, inte endast bytet".
Ett sidospår kanske, men så har det varit med bloggen: jag behövde få längta lite efter det här forumet. Få tråna lite över att snart vara en del av det igen, och uppskatta det mer än någonsin. Och här befinner jag mig nu. Åh, vad jag har längtat efter att få skriva, och ännu mer; efter att få följa och kommentera er vardag! Nu är jag taggad, peppad, boostad och allt annat man kan vara, så nu kör vi!
Det som varit mest tydligt med mina tankar kring bloggandet under uppehållet, är att jag ofta har kommit på mig själv med att tänka saker som "de där riktlinjerna skulle fungera bra på bloggen" eller "sådär skulle jag gärna vilja att min blogg såg ut" eller varför inte favoriten "wow, det där måste jag ju skriva om på bloggen"....
Är man skadad då, när man njuter av att klura på roliga inlägg eller ämnen, trots att man har uppehåll!?
Några riktlinjer inför hösten har jag i alla fall klurat ut: för det första så kommer nedanstående mailadress att bytas ut. Återkommer med ny adress när nuvarande blir inaktiv. Som det är nu använder jag fortfarande min studentmail, vilket känns en aningen ouppdaterat =)
För det andra, så råkar Skåne och sommar vara två av de finaste lyckopillren jag har, så därför kommer jag att suga lite på karamellen och ge er små återblickar med smak av sommar. Helt enkelt inte visa min sommar i ett enda inlägg, utan pytsa ut bilder och minnen när jag får behov av att drömma mig tillbaka till värme, grillning med vänner, stranden, havet och golfbanan. Jag hoppas att också ni kommer att uppskatta dessa inlägg när väl höstmörkret tränger sig på?
Sist men absolut inte minst, så kommer bloggen av naturliga skäl få lite nytt innehåll. Hittills har ni ju fått följa min vardag med mina underbara elever. Höstterminen är igång här i Swea, och jag är en del av skolans värld fram till den 1:a oktober....
...den 1 oktober går nämligen vårt flyttlass! Fort har det gått, och lägenhetskontraktet skrevs under för en vecka sedan. Planen var att vi skulle vara flyttade till nyår, men as they always say: ingenting blir som man har planerat. Det är bara att gilla läget =)
Så höstens inlägg kommer vara mycket fullproppande med logiskt och ologiskt tänkande kring det här med att bli medföljare, utlandssvenska...och ni som känner mig väl, vet att det finns mååånga tankar och reflektioner i mitt huvud för tillfället. You are in for a treat, hahaha!
Dagens gissningslek: vart är det vi ska flytta, egentligen?
Kramar, och tack snälla för alla värmande kommentarer, mail och samtal. Vilka vänner ni är!
Ett sidospår kanske, men så har det varit med bloggen: jag behövde få längta lite efter det här forumet. Få tråna lite över att snart vara en del av det igen, och uppskatta det mer än någonsin. Och här befinner jag mig nu. Åh, vad jag har längtat efter att få skriva, och ännu mer; efter att få följa och kommentera er vardag! Nu är jag taggad, peppad, boostad och allt annat man kan vara, så nu kör vi!
Det som varit mest tydligt med mina tankar kring bloggandet under uppehållet, är att jag ofta har kommit på mig själv med att tänka saker som "de där riktlinjerna skulle fungera bra på bloggen" eller "sådär skulle jag gärna vilja att min blogg såg ut" eller varför inte favoriten "wow, det där måste jag ju skriva om på bloggen"....
Är man skadad då, när man njuter av att klura på roliga inlägg eller ämnen, trots att man har uppehåll!?
Några riktlinjer inför hösten har jag i alla fall klurat ut: för det första så kommer nedanstående mailadress att bytas ut. Återkommer med ny adress när nuvarande blir inaktiv. Som det är nu använder jag fortfarande min studentmail, vilket känns en aningen ouppdaterat =)
För det andra, så råkar Skåne och sommar vara två av de finaste lyckopillren jag har, så därför kommer jag att suga lite på karamellen och ge er små återblickar med smak av sommar. Helt enkelt inte visa min sommar i ett enda inlägg, utan pytsa ut bilder och minnen när jag får behov av att drömma mig tillbaka till värme, grillning med vänner, stranden, havet och golfbanan. Jag hoppas att också ni kommer att uppskatta dessa inlägg när väl höstmörkret tränger sig på?
Sist men absolut inte minst, så kommer bloggen av naturliga skäl få lite nytt innehåll. Hittills har ni ju fått följa min vardag med mina underbara elever. Höstterminen är igång här i Swea, och jag är en del av skolans värld fram till den 1:a oktober....
...den 1 oktober går nämligen vårt flyttlass! Fort har det gått, och lägenhetskontraktet skrevs under för en vecka sedan. Planen var att vi skulle vara flyttade till nyår, men as they always say: ingenting blir som man har planerat. Det är bara att gilla läget =)
Så höstens inlägg kommer vara mycket fullproppande med logiskt och ologiskt tänkande kring det här med att bli medföljare, utlandssvenska...och ni som känner mig väl, vet att det finns mååånga tankar och reflektioner i mitt huvud för tillfället. You are in for a treat, hahaha!
Dagens gissningslek: vart är det vi ska flytta, egentligen?
Kramar, och tack snälla för alla värmande kommentarer, mail och samtal. Vilka vänner ni är!
torsdag 30 juli 2009
Sommaruppehåll? Någon?
Ja, det har väl inte undgått er att jag har tagit mig ett litet (väldigt långt?) sommaruppehåll från bloggen?
Det behövdes, då jag har jobbat för mycket, stressat för mycket och tänkt för mycket på allt och ingenting. För några veckor sedan tog jag ett "brejk" från allt- ingen restaurang, inga elever, inget resande eller nåt.
Vad jag gjorde istället?
Jo, jag har sovit en hel vecka i rad, jag skämtar inte, toppade ca 17 timmars sömn/ dygn. Tror att jag låg lite efter där.... Den vakna tiden har jag myst med vänner och familj och tillbringat på gymmet. Tagit hand om mig, som det så fint heter...
Jag kommer att återkomma till bloggen och datorn lika säkert som att höstmörkret återvänder varteviga år..
Men just nu försöker jag att bara chilla, och njuta av vår sista sommar i skåne på länge. Kramar alla ni, hoppas att sommaren är härlig så här långt. Vi ses i augusti =)
Det behövdes, då jag har jobbat för mycket, stressat för mycket och tänkt för mycket på allt och ingenting. För några veckor sedan tog jag ett "brejk" från allt- ingen restaurang, inga elever, inget resande eller nåt.
Vad jag gjorde istället?
Jo, jag har sovit en hel vecka i rad, jag skämtar inte, toppade ca 17 timmars sömn/ dygn. Tror att jag låg lite efter där.... Den vakna tiden har jag myst med vänner och familj och tillbringat på gymmet. Tagit hand om mig, som det så fint heter...
Jag kommer att återkomma till bloggen och datorn lika säkert som att höstmörkret återvänder varteviga år..
Men just nu försöker jag att bara chilla, och njuta av vår sista sommar i skåne på länge. Kramar alla ni, hoppas att sommaren är härlig så här långt. Vi ses i augusti =)
lördag 27 juni 2009
Junitankar
Hallå världen! Jag har det bra, men är helt förvirrad över hur veckorna flyger ifrån mig! Åh, om ni visste så mycket saker jag har lust att göra, människor jag har önskan att få träffa, saker jag vill se osv...och hälften av det blir till just drömmar. För tiden räcker inte till! Alla som känner mig väl, vet att detta gör mig totalt ledsen. Jag vill hinna med allt. Att verkligen leva. Hinna skratta och andas, busa och dansa, idrotta och mysa, jobba och umgås, älska och upptäcka, lära känna nya människor och vårda de relationer som jag redan har....
...min tanke idag blir därför denna: hur gör alla de som har barn!?? Om jag inte får min tid att räcka liksom. Hur sjutton gör man!?
Liten uppdatering av juni månad bör väl vara på sin plats. Jag tror jag håller den i listform, för annars får ni en hel akademisk uppsats, med innehållsförteckning för att hitta rätt i texten. Och vem vill ha det att läsa en underbar junikväll som denna? =)
Ok, here we go!
Månadens:
Starkaste önskan: att terminen aldrig skulle ta slut. Jag rapporterade mina betyg och gick sedan hem och grinade stora tårar i kudden. Både av ren utmattning och sorg över att behöva lämna mina älskade elever.
Upplevelse: känslan av att vara en älskad lärare och vän. Samtliga mina klasser kom med presenter, stora blombuketter och fina överraksningar. Mitt arbetsrum förvandlades till Interflora där ett tag. Och det kändes BRA.
Slit: skolan har precis stängt sina dörrar, men restaurangen är nu mitt i högsäsong. Jag jobbar häcken av mig, milt sagt. Det där med att jag tycker att det är fantastiskt roligt att laga mat....glömmer man lätt bort när det är högt tryck i köket och tiden rinner som sand mellan fingrarna!
Träning: jag leker på golfbanan så mycket det bara går. Resterande tid tillbringar jag på gymmet. Alla tunga lyft på jobbet underlättas med fördel av lite muskler. Har jag märkt...
Högtid: midsommarafton/födelsedag! Jag som i vanliga fall inte gillar att fira någon av dem. Men med underbar slottslunch, champagne och annat gott i glasen, roadtrip i skåne, snusa på havet, äta tre-rätters med perfekt oxfilé (som någon annan har tillagat!!) och skratt så tårarna rinner är det faktiskt helt underbart att fira lite. =)
Ångest: att utlandsflytten troligen blir tidigare än avtalat. Det nya budet är att vi ombeds bestämma oss för ett boende i september. Jag kör på strutsmetoden: syns det inte- så finns det inte...
Värme: att flertalet av mina älskade elever efter avslutade kurser nu tar sig tid att plinga på min dörr, komma hit och chilla lite, dricka iskall coca cola och prata om livet. Mina vänner, och även skyddslingar. Jag sa att dörren alltid är öppen, och de har verkligen visat att meddelandet har gått fram, hihi. Var det någon som viskade fritidsgård?
Bekymmer: tänker på alla de elever som jag vet inte alls ville gå på sommarlov...av olika, privata anledningar. Det är ett grymt sommaröde. Och självklart lider jag. Ibland kanske det är bättre att inte veta!?
Spännande beslut: att provköra och välja ny tjänstebil. Alltid lika kul! Vi gillar ju bilar i den här familjen, och vår nya pärla kommer att vara perfekt för två golfande idioter och en rätt backig stad!
Resa: roadtripp runt halva Swea står på tur. Med tillhörande bröllop. Dock inte vårt, men ändå, det ska bli så himla mysigt! Härligt skärgårdsbröllop som vi ser väldigt mycket fram emot!
Glädje: att alla våra vänner och familjen mår bra och har tid att ses lite nu när det är långa, varma sommarkvällar. Åh, som vi älskar våra vänner. Får man flytta med sig vännerna i sambons kontrakt, tro??
Resten av uppdateringen tror jag att vi får illustrera med lite bilder =). Ha en underbar helg!
...min tanke idag blir därför denna: hur gör alla de som har barn!?? Om jag inte får min tid att räcka liksom. Hur sjutton gör man!?
Liten uppdatering av juni månad bör väl vara på sin plats. Jag tror jag håller den i listform, för annars får ni en hel akademisk uppsats, med innehållsförteckning för att hitta rätt i texten. Och vem vill ha det att läsa en underbar junikväll som denna? =)
Ok, here we go!
Månadens:
Starkaste önskan: att terminen aldrig skulle ta slut. Jag rapporterade mina betyg och gick sedan hem och grinade stora tårar i kudden. Både av ren utmattning och sorg över att behöva lämna mina älskade elever.
Upplevelse: känslan av att vara en älskad lärare och vän. Samtliga mina klasser kom med presenter, stora blombuketter och fina överraksningar. Mitt arbetsrum förvandlades till Interflora där ett tag. Och det kändes BRA.
Slit: skolan har precis stängt sina dörrar, men restaurangen är nu mitt i högsäsong. Jag jobbar häcken av mig, milt sagt. Det där med att jag tycker att det är fantastiskt roligt att laga mat....glömmer man lätt bort när det är högt tryck i köket och tiden rinner som sand mellan fingrarna!
Träning: jag leker på golfbanan så mycket det bara går. Resterande tid tillbringar jag på gymmet. Alla tunga lyft på jobbet underlättas med fördel av lite muskler. Har jag märkt...
Högtid: midsommarafton/födelsedag! Jag som i vanliga fall inte gillar att fira någon av dem. Men med underbar slottslunch, champagne och annat gott i glasen, roadtrip i skåne, snusa på havet, äta tre-rätters med perfekt oxfilé (som någon annan har tillagat!!) och skratt så tårarna rinner är det faktiskt helt underbart att fira lite. =)
Ångest: att utlandsflytten troligen blir tidigare än avtalat. Det nya budet är att vi ombeds bestämma oss för ett boende i september. Jag kör på strutsmetoden: syns det inte- så finns det inte...
Värme: att flertalet av mina älskade elever efter avslutade kurser nu tar sig tid att plinga på min dörr, komma hit och chilla lite, dricka iskall coca cola och prata om livet. Mina vänner, och även skyddslingar. Jag sa att dörren alltid är öppen, och de har verkligen visat att meddelandet har gått fram, hihi. Var det någon som viskade fritidsgård?
Bekymmer: tänker på alla de elever som jag vet inte alls ville gå på sommarlov...av olika, privata anledningar. Det är ett grymt sommaröde. Och självklart lider jag. Ibland kanske det är bättre att inte veta!?
Spännande beslut: att provköra och välja ny tjänstebil. Alltid lika kul! Vi gillar ju bilar i den här familjen, och vår nya pärla kommer att vara perfekt för två golfande idioter och en rätt backig stad!
Resa: roadtripp runt halva Swea står på tur. Med tillhörande bröllop. Dock inte vårt, men ändå, det ska bli så himla mysigt! Härligt skärgårdsbröllop som vi ser väldigt mycket fram emot!
Glädje: att alla våra vänner och familjen mår bra och har tid att ses lite nu när det är långa, varma sommarkvällar. Åh, som vi älskar våra vänner. Får man flytta med sig vännerna i sambons kontrakt, tro??
Resten av uppdateringen tror jag att vi får illustrera med lite bilder =). Ha en underbar helg!
Observera: bildtexten under Jordgubbstårtan försvann. Den är i alla fall bakad av mina fina elever!! De hade gått upp mitt i natten, bakat, fixat blommor och presenter. Älskade. En fin överraskning, speciellt till en lärare som inte själv kan baka =).
måndag 8 juni 2009
En riktigt härlig måndag
I morse låg regnmolnen tunga över Lund. Jättesynd tyckte jag, då alla 3:orna på vår skola nu tar studenten! Men solen visade sig ganska snart och dagen har varit riktigt fin.
Jag kom sent till skolan, hade ingen lust att kliva upp utan tog sovmorgon så länge det bara gick! Hade betygssamtal med två av mina klasser och vandrade sedan runt på skolan för att njuta av alla vitklädda studentskor och deras riktigt tjusiga klasskamrater. Det är sju år sedan jag själv tog studenten, och ändå känns det precis som det var igår, när man ser alla flaken och hör musik skråla ut över skolområdet!
Jag blev också utbjuden på lunch av en fantastiskt gullig kollega! Vi har verkligen funnit varandra, och han ger mig ständigt nya uppslag i mitt sätt att idka undervisning och bemöta eleverna. Det är jätteroligt att det finns kollegor som man verkligen kan beundra, men också vara sig själv med på alla sätt och vis. Att vara ung lärare är inte alltid så lätt, då det i alla fall på vår skola är en medelålder bland kollegiet på ca 50 år...
Nu på kvällen har jag suttit och fixat allt till vår skolavslutning. Samtliga klasser samlas med sin mentor en kvart innan själva avslutningen som startar kl. 10. Så är det sagt generellt.
Men min klass fick välja. Sovmorgon som alla andra klasser, eller skolavslutningsmys på morgonen? Hela klassen röstade för att de ville mysa, och bestämde att vi ska ses redan kl. 08!
Jag har lovat att fixa och bjuda på en riktig frukostbuffé, och eleverna har lovat att stå för underhållningen =)
Efter ceremonin kl. 12 har sedan klassen bett att få en timme till med mig och deras mentor, för tydligen har de en överraskning! Jag ser verkligen fram emot fredagen, även om jag troligen kommer att börja tjuta =)
Och vi är den enda klassen som faktiskt firar skolavslutning från 08-13. Det kallar jag sammanhållning, på en dag då betygen är satta och ingenting är obligatoriskt! Jag tjatar om hur stolt jag är, men jäklar alltså....Åh!
Nu har kära sambon fixat middag. Det är underbart när någon annan står för maten. Jag är rätt mätt på att stå vid spisen för tillfället, om det inte är gäster på ingång förstås. DÅ är det alltid kul att kocka =). Ha en trevlig kväll, hoppas att ni också fick en bra start på veckan!
Jag kom sent till skolan, hade ingen lust att kliva upp utan tog sovmorgon så länge det bara gick! Hade betygssamtal med två av mina klasser och vandrade sedan runt på skolan för att njuta av alla vitklädda studentskor och deras riktigt tjusiga klasskamrater. Det är sju år sedan jag själv tog studenten, och ändå känns det precis som det var igår, när man ser alla flaken och hör musik skråla ut över skolområdet!
Jag blev också utbjuden på lunch av en fantastiskt gullig kollega! Vi har verkligen funnit varandra, och han ger mig ständigt nya uppslag i mitt sätt att idka undervisning och bemöta eleverna. Det är jätteroligt att det finns kollegor som man verkligen kan beundra, men också vara sig själv med på alla sätt och vis. Att vara ung lärare är inte alltid så lätt, då det i alla fall på vår skola är en medelålder bland kollegiet på ca 50 år...
Nu på kvällen har jag suttit och fixat allt till vår skolavslutning. Samtliga klasser samlas med sin mentor en kvart innan själva avslutningen som startar kl. 10. Så är det sagt generellt.
Men min klass fick välja. Sovmorgon som alla andra klasser, eller skolavslutningsmys på morgonen? Hela klassen röstade för att de ville mysa, och bestämde att vi ska ses redan kl. 08!
Jag har lovat att fixa och bjuda på en riktig frukostbuffé, och eleverna har lovat att stå för underhållningen =)
Efter ceremonin kl. 12 har sedan klassen bett att få en timme till med mig och deras mentor, för tydligen har de en överraskning! Jag ser verkligen fram emot fredagen, även om jag troligen kommer att börja tjuta =)
Och vi är den enda klassen som faktiskt firar skolavslutning från 08-13. Det kallar jag sammanhållning, på en dag då betygen är satta och ingenting är obligatoriskt! Jag tjatar om hur stolt jag är, men jäklar alltså....Åh!
Nu har kära sambon fixat middag. Det är underbart när någon annan står för maten. Jag är rätt mätt på att stå vid spisen för tillfället, om det inte är gäster på ingång förstås. DÅ är det alltid kul att kocka =). Ha en trevlig kväll, hoppas att ni också fick en bra start på veckan!
söndag 7 juni 2009
Söndag och kanske lite vemod
I fredags var jag ovanligt nervös när jag gick till min lektion. Klassen som jag är hjälpmentor för ligger mig ofantligt varmt om hjärtat. Jag vill inte att de ska misstro mig eller känna sig otrygga med mig och min lärarroll, och jag tycker så fantastiskt mycket om alla härliga elever.
I just den här klassen går också eleven som jag har pratat om (och också anställt) och som under hela vårterminen har gjort närmare 90 timmar i vårt restaurangkök! Det är ju en imponerande siffra för en blivande kock, och elven var nog lite sugen på att kunna prata om det med sina vänner..
Själv har jag under hela terminen konsekvent sagt NEJ. Jag har velat att jobbet ska vara en hemlighet, då jag ville bevisa för både mig själv och klassen att jag inte på något vis har favoriserat denna elev under lektionstid. Och vi har lyckats väldigt bra med att hålla en professionell ton i skolan.
Men i fredags var det så näst sista lektionen med klassen. Och eleven, hädanefter kallad P och jag bestämde oss gemensamt för att vi nu kunde berätta för resten av klassen hur allt ligger till! Så ja, jag var som sagt nervös =)
Jag tror på ärlighet. Min chef och klassens andra mentor visste redan om, så det var ju ingen fara skedd på så vis. Jag la fram det så, att eftersom jag själv inte tycker om personer som tar credit för vad andra har varit med och skapat, så vill jag heller inte vara en sådan person...
Jag berättade sakligt att elevernas intresse och beundran för mitt andra jobb och de 5000 måltider vi lyckades få ut under stortävligen faktiskt gör mig jätteglad, men att det inte var någon enmansshow, och att deras vän P förtjänade minst lika stor uppmärksamhet! Vi berättade hur det låg till med jobbet, och förklarade också varför jag hade anställt just honom....
...och vet ni hur mina älskade elever reagerade? Jo, de rev av med en stor applåd för P, och ställde många intresserade frågor till mig!
Behöver jag säga att jag är stolt över dem? För att de är så unga, och för att de konkurrerar om samma typ av jobb snart, och ändå kan vara så himla positiva och generösa mot sin klasskompis! Vi fick inga negativa reaktioner alls, och det kändes så himla roligt att vara den läraren som i alla fall gett en elev chansen att utvecklas. Man kan inte rädda alla, men bara att göra gott för någon får mig glad!
Alla var även rörande ense: vi har skött detta mycket snyggt. Det var nämligen inte en enda av mina elever som ens hade misstänkt att vi två kunde känna varandra privat på något vis alls =). Med andra ord: ingen teachers pet där inte!
Helgen gick väldigt fort! Vi jobbade ute i restaurangen hela lördagen; ytterligare en tävling gick av stapeln på klubben och vi fick vackert fixa massor med god mat till hungriga spelare och andra golfare. Sambon + kära H gjorde faktiskt ett tappert försök och spelade tävlingen, så det kändes lite som ett familjeprojekt där ett tag =).
Och nu är det söndag. Jag känner vemod över att behöva inleda vårens sista skolvecka. På fredag har vi skolavslutning, och jag avslutar därmed samtliga klasser. Ingen av dem får jag behålla i höst, och jag är verkligen ledsen i hela kroppen. För det här året har varit fantastiskt! Jag är helt förälskad i mina elever och kommer att sakna dem otroligt mycket, även om jag fortfarande kommer att se dem på skolorådet osv.
I morgon blir det att så sakta börja rapportera in betygen. Det är ett svårt jobb. Men i år är det mest bara roligt, för eleverna har vuxit och utvecklats så sjukt mycket under det här läsåret, att jag med glädje kan sätta de betyg som jag verkligen vet att de förtjänar!
Jag har det bra, med andra ord =)
En liten inblick i hur bra, får ni här....
I just den här klassen går också eleven som jag har pratat om (och också anställt) och som under hela vårterminen har gjort närmare 90 timmar i vårt restaurangkök! Det är ju en imponerande siffra för en blivande kock, och elven var nog lite sugen på att kunna prata om det med sina vänner..
Själv har jag under hela terminen konsekvent sagt NEJ. Jag har velat att jobbet ska vara en hemlighet, då jag ville bevisa för både mig själv och klassen att jag inte på något vis har favoriserat denna elev under lektionstid. Och vi har lyckats väldigt bra med att hålla en professionell ton i skolan.
Men i fredags var det så näst sista lektionen med klassen. Och eleven, hädanefter kallad P och jag bestämde oss gemensamt för att vi nu kunde berätta för resten av klassen hur allt ligger till! Så ja, jag var som sagt nervös =)
Jag tror på ärlighet. Min chef och klassens andra mentor visste redan om, så det var ju ingen fara skedd på så vis. Jag la fram det så, att eftersom jag själv inte tycker om personer som tar credit för vad andra har varit med och skapat, så vill jag heller inte vara en sådan person...
Jag berättade sakligt att elevernas intresse och beundran för mitt andra jobb och de 5000 måltider vi lyckades få ut under stortävligen faktiskt gör mig jätteglad, men att det inte var någon enmansshow, och att deras vän P förtjänade minst lika stor uppmärksamhet! Vi berättade hur det låg till med jobbet, och förklarade också varför jag hade anställt just honom....
...och vet ni hur mina älskade elever reagerade? Jo, de rev av med en stor applåd för P, och ställde många intresserade frågor till mig!
Behöver jag säga att jag är stolt över dem? För att de är så unga, och för att de konkurrerar om samma typ av jobb snart, och ändå kan vara så himla positiva och generösa mot sin klasskompis! Vi fick inga negativa reaktioner alls, och det kändes så himla roligt att vara den läraren som i alla fall gett en elev chansen att utvecklas. Man kan inte rädda alla, men bara att göra gott för någon får mig glad!
Alla var även rörande ense: vi har skött detta mycket snyggt. Det var nämligen inte en enda av mina elever som ens hade misstänkt att vi två kunde känna varandra privat på något vis alls =). Med andra ord: ingen teachers pet där inte!
Helgen gick väldigt fort! Vi jobbade ute i restaurangen hela lördagen; ytterligare en tävling gick av stapeln på klubben och vi fick vackert fixa massor med god mat till hungriga spelare och andra golfare. Sambon + kära H gjorde faktiskt ett tappert försök och spelade tävlingen, så det kändes lite som ett familjeprojekt där ett tag =).
Och nu är det söndag. Jag känner vemod över att behöva inleda vårens sista skolvecka. På fredag har vi skolavslutning, och jag avslutar därmed samtliga klasser. Ingen av dem får jag behålla i höst, och jag är verkligen ledsen i hela kroppen. För det här året har varit fantastiskt! Jag är helt förälskad i mina elever och kommer att sakna dem otroligt mycket, även om jag fortfarande kommer att se dem på skolorådet osv.
I morgon blir det att så sakta börja rapportera in betygen. Det är ett svårt jobb. Men i år är det mest bara roligt, för eleverna har vuxit och utvecklats så sjukt mycket under det här läsåret, att jag med glädje kan sätta de betyg som jag verkligen vet att de förtjänar!
Jag har det bra, med andra ord =)
En liten inblick i hur bra, får ni här....
onsdag 3 juni 2009
Det är juni!
Vet ni. Jag känner lite panik just nu. Jag tillhör nämligen den skaran som tyvärr inte mår så bra under de mörka vintermånaderna. Mina tankar, mitt driv och min livslust är då allt annat än på topp, och därför är våren och sommaren så livsviktiga för mig. Det är då jag försöker samla energi. Andas, njuta, använda alla mina sinnen.
Jag gillar det gamla uttrycket "mellan hägg och syrén", för det definierar nästan exakt den tid då jag mår som allra bäst. Jag är också onormalt förälskad i de fina blommorna på äppelträden, och njuter av doften som sommarnatten för med sig.
Och nu är det juni. Mina vårmånader ät förbrukade för detta år. Och det gör mig stressad. Lite ledsen på något vis. Maj, det var den där månaden som passerade förbi medan jag var för upptagen med att överleva istället för att leva...
Juni. Det är förvisso min månad, då jag fyller år. Jag är ett sommarbarn. Tvilling. I år blir det att fira på självaste Midsommarafton. Nr jag var mindre avskydde jag att fylla just precis då. Ingen hade ju tid för min födelsedag, alla hade redan plaaaaner som skulle följas...
Nej, jag var inte ett egocentriskt barn. Men än idag gillar jag inte de saker som förknippas med midsommar. Vi har (precis som alltid, hahaha) skapat oss alldeles egna traditioner den helgen, som inte involverar sill och stång!
Jag vet att det blev ett väl flummigt inlägg. Men det är ändå ett smakprov på hur mina tankar rör sig just för tillfället. Jag är inte alls vidare smart utan känner att hjärnan mest är full med ludd den här veckan! =) Tjing!
Jag gillar det gamla uttrycket "mellan hägg och syrén", för det definierar nästan exakt den tid då jag mår som allra bäst. Jag är också onormalt förälskad i de fina blommorna på äppelträden, och njuter av doften som sommarnatten för med sig.
Och nu är det juni. Mina vårmånader ät förbrukade för detta år. Och det gör mig stressad. Lite ledsen på något vis. Maj, det var den där månaden som passerade förbi medan jag var för upptagen med att överleva istället för att leva...
Juni. Det är förvisso min månad, då jag fyller år. Jag är ett sommarbarn. Tvilling. I år blir det att fira på självaste Midsommarafton. Nr jag var mindre avskydde jag att fylla just precis då. Ingen hade ju tid för min födelsedag, alla hade redan plaaaaner som skulle följas...
Nej, jag var inte ett egocentriskt barn. Men än idag gillar jag inte de saker som förknippas med midsommar. Vi har (precis som alltid, hahaha) skapat oss alldeles egna traditioner den helgen, som inte involverar sill och stång!
Jag vet att det blev ett väl flummigt inlägg. Men det är ändå ett smakprov på hur mina tankar rör sig just för tillfället. Jag är inte alls vidare smart utan känner att hjärnan mest är full med ludd den här veckan! =) Tjing!
tisdag 2 juni 2009
Nu kör vi lite bilder!
Jag har tagit sååå många bilder den senaste tiden. Väldigt många i samband med skolaktiviteter dock, och tyvärr är policyn på skolan sådan, att bilder på eleverna inte får läggas ut på internet utan elevernas skriftliga godkännande. Det skulle inte alls vara ett problem att få dem att skriva under, men jag vill ju inte berätta för dessa godingar att jag har en blogg! Så tyvärr kära vänner, så får ni varken se mig brottandes eller utförandes vertikal bungy-jumping (HAHAHA, japp, jag bjuder mycket på mig själv som lärare)!
Dock kommer dessa bilder från tävlingen ute på klubben. Detta är med andra ord inte skoltid! Trots elev i köket och en förvirrad lärare som leker kock =)
Dock kommer dessa bilder från tävlingen ute på klubben. Detta är med andra ord inte skoltid! Trots elev i köket och en förvirrad lärare som leker kock =)
torsdag 28 maj 2009
Ibland blir ingenting som man har tänkt sig, och då kanske man ska sluta tänka?
Hej vänner, hoppas att ni finns kvar?
Jag skriver bara några korta rader idag. Uppdatering som det så fint kallas. För det känns som att det är på sin plats att ge er några förklaringar till varför jag gör som jag gör, och lever som jag lever just nu. Mycket jobb, ännu mera jobb, väldigt dåligt med boggandet och så lite försommarkänslor på det.
Jag kan, av juridiska skäl inte säga så mycket. Inte än. Men vad jag kan meddela er är att sambon har tagit några till steg på den där berömda karriärsstegen, och företaget han arbetar för flyttar oss utomlands. Innan årsskiftet blir det en hemmafru utav mig, medföljare eller vad det nu så smidigt ska kallas =).
Det är snabba ryck som gäller. Vi ska ha vårt nya boende up and running i oktober ungefär, och flyttlasset går i december. Var vi ska, får jag inte säga än. Men även om vi inte ska så långt, så känns det som att vårt nya liv ligger lååååångt ifrån det liv som vi lever idag.
Detta är en enorm chans för oss, men också någonting som vi känner ångest och rädsla inför. Speciellt för mig, som måste ge upp två fantastiska jobb, så har detta beslut varit enormt jobbigt att ta. Därav jobbar jag också som en tok just nu. För att suga åt mig så mycket det bara går av de miljöer som jag älskar som mitt eget hem...för att få vara bland mina fantastiska elever så mycket det bara går och sedan skratta med alla underbara vänner och medarbetare ute på golfklubben.
Vi var ju iväg på en resa nyss. Somliga kallar det en "go-and-see". Jag kallade det för en kalldusch. Trots superfina boenden, golfklubbar, bilar, restauranger, trevligt folk och annat väsentligt, så satte jag mig på en kyrktrappa och grinade som ett litet barn. Kanske blir det så när man inser att det inte är ens eget boende, sina egna favoritrestauranger, sina älskade vänner och sin egen klubb som man får behålla. Jag saknade även mamma, vilket inte tillhör vanligheterna, då min kontakt med familjen inte är daglig som det är idag ens. Vi hörs över telefonen och det fungerar himla bra! Så varför kom dessa tårar? Droppen som fick bägaren att rinna över var insikten om att jag inte får jobba som gymnasielärare i det nya landet. Däremot är jag inskriven på universitetet i staden för att läsa upp till en lektorsgrad som de kallar det. Jag får se hur jag tar mig an den uppgiften. Ett steg i taget.
För sambon är det enklare, så han redan befinner sig på sin nya arbetsplats någon gång varje vecka. Han har redan etablerade relationer där och vet väldigt väl vad som förväntas av honom! Och det känns skönt, för då vet vi att han kommer att vara den stabila av oss =).
Jag återkommer med bilder från veckorna som har gått, och uppdateringar på hur livet leker. Jag jobbar fortfarande på dubbla heltidstjänster, och kommer så göra fram till midsommar, då det "bara" blir restaurangen att ta hand om! Hojta till om ni behöver recept på mat, det formligen sprutar recept ur hjärnan just nu!
Och just det: den där eleven jag har skrivit om. Han som med hela sin personlighet och sina tankar fascinerar mig. Jag kände i våras att han ville jag absolut ha kvar i mitt liv. Men deras engelska avslutas nu till sommaren, och efter det är jag inte längre hans lärare. Vilket vi båda kände lite panik över. Som tur är, läser ju stjärnan Hotell & Restaurang. Så jag har anställt honom hos moi! Han har redan gjort ca 90 timmar i mitt kök, och än är vi inte trötta på varandra, så detta kommer att bli fantastiskt bra!
Och ja, jag kan skilja på min lärarroll och på hur vi arbetar i restaurangen. På golfklubben är vi likvärdiga, även om jag har ansvaret för honom. Vi spelar båda golf och älskar vår matlagning gränslöst. Den här vackra, smarta och duktiga killen har fått något riktigt bra i Cv:t och har utvecklats i köket så mycket att vi alla är förvånade! Dessutom tjänar han nu goa pengar, vilket är fantasktiskt för en snart 18-åring. Hur kan det komma sig att nyfikenhet, stolthet och lust att inspirera övergår till ren platonisk kärlek/vänskap för någon?!
Så kan det alltså gå när man har mig som lärare =).
Kramar
Jag skriver bara några korta rader idag. Uppdatering som det så fint kallas. För det känns som att det är på sin plats att ge er några förklaringar till varför jag gör som jag gör, och lever som jag lever just nu. Mycket jobb, ännu mera jobb, väldigt dåligt med boggandet och så lite försommarkänslor på det.
Jag kan, av juridiska skäl inte säga så mycket. Inte än. Men vad jag kan meddela er är att sambon har tagit några till steg på den där berömda karriärsstegen, och företaget han arbetar för flyttar oss utomlands. Innan årsskiftet blir det en hemmafru utav mig, medföljare eller vad det nu så smidigt ska kallas =).
Det är snabba ryck som gäller. Vi ska ha vårt nya boende up and running i oktober ungefär, och flyttlasset går i december. Var vi ska, får jag inte säga än. Men även om vi inte ska så långt, så känns det som att vårt nya liv ligger lååååångt ifrån det liv som vi lever idag.
Detta är en enorm chans för oss, men också någonting som vi känner ångest och rädsla inför. Speciellt för mig, som måste ge upp två fantastiska jobb, så har detta beslut varit enormt jobbigt att ta. Därav jobbar jag också som en tok just nu. För att suga åt mig så mycket det bara går av de miljöer som jag älskar som mitt eget hem...för att få vara bland mina fantastiska elever så mycket det bara går och sedan skratta med alla underbara vänner och medarbetare ute på golfklubben.
Vi var ju iväg på en resa nyss. Somliga kallar det en "go-and-see". Jag kallade det för en kalldusch. Trots superfina boenden, golfklubbar, bilar, restauranger, trevligt folk och annat väsentligt, så satte jag mig på en kyrktrappa och grinade som ett litet barn. Kanske blir det så när man inser att det inte är ens eget boende, sina egna favoritrestauranger, sina älskade vänner och sin egen klubb som man får behålla. Jag saknade även mamma, vilket inte tillhör vanligheterna, då min kontakt med familjen inte är daglig som det är idag ens. Vi hörs över telefonen och det fungerar himla bra! Så varför kom dessa tårar? Droppen som fick bägaren att rinna över var insikten om att jag inte får jobba som gymnasielärare i det nya landet. Däremot är jag inskriven på universitetet i staden för att läsa upp till en lektorsgrad som de kallar det. Jag får se hur jag tar mig an den uppgiften. Ett steg i taget.
För sambon är det enklare, så han redan befinner sig på sin nya arbetsplats någon gång varje vecka. Han har redan etablerade relationer där och vet väldigt väl vad som förväntas av honom! Och det känns skönt, för då vet vi att han kommer att vara den stabila av oss =).
Jag återkommer med bilder från veckorna som har gått, och uppdateringar på hur livet leker. Jag jobbar fortfarande på dubbla heltidstjänster, och kommer så göra fram till midsommar, då det "bara" blir restaurangen att ta hand om! Hojta till om ni behöver recept på mat, det formligen sprutar recept ur hjärnan just nu!
Och just det: den där eleven jag har skrivit om. Han som med hela sin personlighet och sina tankar fascinerar mig. Jag kände i våras att han ville jag absolut ha kvar i mitt liv. Men deras engelska avslutas nu till sommaren, och efter det är jag inte längre hans lärare. Vilket vi båda kände lite panik över. Som tur är, läser ju stjärnan Hotell & Restaurang. Så jag har anställt honom hos moi! Han har redan gjort ca 90 timmar i mitt kök, och än är vi inte trötta på varandra, så detta kommer att bli fantastiskt bra!
Och ja, jag kan skilja på min lärarroll och på hur vi arbetar i restaurangen. På golfklubben är vi likvärdiga, även om jag har ansvaret för honom. Vi spelar båda golf och älskar vår matlagning gränslöst. Den här vackra, smarta och duktiga killen har fått något riktigt bra i Cv:t och har utvecklats i köket så mycket att vi alla är förvånade! Dessutom tjänar han nu goa pengar, vilket är fantasktiskt för en snart 18-åring. Hur kan det komma sig att nyfikenhet, stolthet och lust att inspirera övergår till ren platonisk kärlek/vänskap för någon?!
Så kan det alltså gå när man har mig som lärare =).
Kramar
torsdag 14 maj 2009
Om jag dör...
...så ska ni kontakta polisen och meddela att jag ligger begravd i vår restaurang under ett berg av mat och disk!
Neee, sådant bör man ju inte skämta om, men ändå. Klockan är 23:30 och jag ska snart lämna vår älskade golfklubb för idag. Var här vid 05.00 i morse och haf hunnit sitta ner tio minuter idag, så fötterna ser ut som om de satt på en höggravid, hahaha.
Bara några korta rader som svar på era frågor:
1. Vi har så förbannat roligt! Dagarna har varit så långa att man har svårt att andas, men sammanhållningen i klubbens kärna och i köket är fantastisk. Jag är förälskad i vårt sätt att arbeta och andas, leva golf!
2. Ni funderade över vårt schema, vad vi gör under alla dessa vakna timmar. Jo, vid 05 dimper vi in och börjar förbereda två olika frukostbufféer. Sammanlagt äter 470 personer frukost mellan 07-09, vilket ger ett rätt högt tryck på köket och disken!
Mellan 09-12 förbereder vi en enorm buffé med varma och kalla rätter. Spelare, funktionärer och publik droppar in from 12.00 för mat, mingel, vin, musik och fika. Sammanlagt 700 gäster ser till att få mat, och dessa droppar in allt eftersom bollarna (lagen) kommer in, fram till 20.00 ungefär. Banan tar ca 5 timmar att spela. Efter det ligger det delprisutdelningar, tal mm. Försäljning av baguetter och så städar vi av hela köket, för att göra alla förberedelser inför nästa dags buffé- det vill säga allt som ska vara varmt. Ikväll blev det köttfärsbiffar på 300kg köttfärs till exempel, hahaha.
Nu så är köket återigen skinande rent och jag ska åka hem för att tvätta alla kläder och ladda om i några timmar! Ha en härlig fredag sötnosar!
Tjing
Neee, sådant bör man ju inte skämta om, men ändå. Klockan är 23:30 och jag ska snart lämna vår älskade golfklubb för idag. Var här vid 05.00 i morse och haf hunnit sitta ner tio minuter idag, så fötterna ser ut som om de satt på en höggravid, hahaha.
Bara några korta rader som svar på era frågor:
1. Vi har så förbannat roligt! Dagarna har varit så långa att man har svårt att andas, men sammanhållningen i klubbens kärna och i köket är fantastisk. Jag är förälskad i vårt sätt att arbeta och andas, leva golf!
2. Ni funderade över vårt schema, vad vi gör under alla dessa vakna timmar. Jo, vid 05 dimper vi in och börjar förbereda två olika frukostbufféer. Sammanlagt äter 470 personer frukost mellan 07-09, vilket ger ett rätt högt tryck på köket och disken!
Mellan 09-12 förbereder vi en enorm buffé med varma och kalla rätter. Spelare, funktionärer och publik droppar in from 12.00 för mat, mingel, vin, musik och fika. Sammanlagt 700 gäster ser till att få mat, och dessa droppar in allt eftersom bollarna (lagen) kommer in, fram till 20.00 ungefär. Banan tar ca 5 timmar att spela. Efter det ligger det delprisutdelningar, tal mm. Försäljning av baguetter och så städar vi av hela köket, för att göra alla förberedelser inför nästa dags buffé- det vill säga allt som ska vara varmt. Ikväll blev det köttfärsbiffar på 300kg köttfärs till exempel, hahaha.
Nu så är köket återigen skinande rent och jag ska åka hem för att tvätta alla kläder och ladda om i några timmar! Ha en härlig fredag sötnosar!
Tjing
söndag 10 maj 2009
Den här veckan
Ja, nu är det showtime som gäller. På onsdag smäller det ute på klubben, och vi sliter häcken av oss för att få allt klart i tid. Jag kommer att jobba i skolan måndag och tidsdag, för att sedan fara direkt ut till restaurangen och styra. Resten av veckan, fram till söndag, är det bara mat och golf för heeela slanten.
Schemat?
Vi börjar 05 på morgonen och slutar 23:30. Varje dag.
Så nej, det blir ingen blogg under kommande dagar! Efter detta ska jag ta en paus och försöka hinna njuta lite av att det faktiskt är vår/försommar ute. Jag är förvisso en arbetsnarkoman, men även jag har mina gränser, och just nu känner jag att det är lite för miycket med allting. Den känslan kan dock vara relaterad till all alkohol som goda vänner tvingade på mig i går kväll =).
Vi var bortbjudna, och jag kunde äntligen sitta vid färdigdukat bord och bara bli serverad! Natten blev sen, och slutade med spontandans i vardagsrummet, samt bokande av hotell och biljetter...Vi ska se Madonna i Gbg i sommar!!! Wiiieee...
Imorse var det en mycket bakfull tjej som ställde sig i köket.
Jag tänker i alla fall på er alla, och läser bloggarna så ofta som jag hinner med! KRAM
Schemat?
Vi börjar 05 på morgonen och slutar 23:30. Varje dag.
Så nej, det blir ingen blogg under kommande dagar! Efter detta ska jag ta en paus och försöka hinna njuta lite av att det faktiskt är vår/försommar ute. Jag är förvisso en arbetsnarkoman, men även jag har mina gränser, och just nu känner jag att det är lite för miycket med allting. Den känslan kan dock vara relaterad till all alkohol som goda vänner tvingade på mig i går kväll =).
Vi var bortbjudna, och jag kunde äntligen sitta vid färdigdukat bord och bara bli serverad! Natten blev sen, och slutade med spontandans i vardagsrummet, samt bokande av hotell och biljetter...Vi ska se Madonna i Gbg i sommar!!! Wiiieee...
Imorse var det en mycket bakfull tjej som ställde sig i köket.
Jag tänker i alla fall på er alla, och läser bloggarna så ofta som jag hinner med! KRAM
söndag 3 maj 2009
Längtar
Söndagskväll. Och här sitter jag och längtar till jobbet. Är man riktigt frisk då? Huh?
Helgen har varit väldigt intensiv. Vi har inte rest iväg enbart för att koppla av, utan för att ha en rad med viktiga möten och annat som tagit energi. Jag känner mig helt slut på grund av alla intryck och tankar som följer. När jag har landat (om jag landar) kommer ni alla att få mer ingående text kring vår resa, och förmodligen några bilder med..
Veckan som kommer innebär, i vanlig ordning, mer jobb än vad som är rimligt. I skolan är det full rulle med de Nationella Proven, jag har tagit på mig ytterligare två klasser som jag blivit för fäst vid, och så har jag ca 400 rättningar att pyssla med.
På golfklubben har vi bråda tider och många möten inbokade. Klubben ska nämligen agera värd för en av deltävlingarna i SAS Masters (tidigare scandinavian masters) vilket innebär mycket prestige, mycket folk, mycket jobb och en prissumma på 350.000 kronor. Elitgolfare så långt ögat når och massor med god mat som ska rullas ut. Idrott och flärd när det är som allra bäst!
Behöver jag tillägga att jag njuter?
Hihi, frågor på det?
Kram kära gulliga
Helgen har varit väldigt intensiv. Vi har inte rest iväg enbart för att koppla av, utan för att ha en rad med viktiga möten och annat som tagit energi. Jag känner mig helt slut på grund av alla intryck och tankar som följer. När jag har landat (om jag landar) kommer ni alla att få mer ingående text kring vår resa, och förmodligen några bilder med..
Veckan som kommer innebär, i vanlig ordning, mer jobb än vad som är rimligt. I skolan är det full rulle med de Nationella Proven, jag har tagit på mig ytterligare två klasser som jag blivit för fäst vid, och så har jag ca 400 rättningar att pyssla med.
På golfklubben har vi bråda tider och många möten inbokade. Klubben ska nämligen agera värd för en av deltävlingarna i SAS Masters (tidigare scandinavian masters) vilket innebär mycket prestige, mycket folk, mycket jobb och en prissumma på 350.000 kronor. Elitgolfare så långt ögat når och massor med god mat som ska rullas ut. Idrott och flärd när det är som allra bäst!
Behöver jag tillägga att jag njuter?
Hihi, frågor på det?
Kram kära gulliga
torsdag 30 april 2009
Vi
bor på hotell, äter gott, sover så mycket att man får skämmas, gråter några tårar av ren utmattning, skrattar och tar fotografier och försöker att komma ner på fötterna igen.
Jag återkommer när jag har landat!
Trevlig valborg mina vänner =)
Jag återkommer när jag har landat!
Trevlig valborg mina vänner =)
måndag 27 april 2009
LUFT
Jag behöver luft känner jag! Luften gick ur mig en aning idag. 9 timmar i ett kök utan att sätta sig ner, är lite väl mastigt till och med för mig.
Under veckan som gick, såg jag solen gå ner över golfbanan. Det är den stunden på dagen, och den platsen på jorden som jag älskar allra mest. Delade upplevelsen med en person som också är lika galen i golf som jag är. Vi var rörande ense om att ibland finner man platser och situationer i livet, då varken ålder eller titlar spelar någon roll. Då intressen kan få människor att komma samman och upptäcka världen tillsammans. Med nya ögon. Jag är mycket förjust i sådana aha-upplevelser.
Nu är det återigen ny vecka som hägrar. Lite ledigt får vi också. Kära sambon och jag tar en tripp iväg. Bara för oss själva. Det ska bli väldigt roligt och mysigt. Bo på hotell, äta ute och strosa runt. Titta på folk och platser som vi är nyfikna på. Ladda batterierna och bara vara.
Ha en underbar start på er vecka, jag hoppas att ni har det bra i solen!
Under veckan som gick, såg jag solen gå ner över golfbanan. Det är den stunden på dagen, och den platsen på jorden som jag älskar allra mest. Delade upplevelsen med en person som också är lika galen i golf som jag är. Vi var rörande ense om att ibland finner man platser och situationer i livet, då varken ålder eller titlar spelar någon roll. Då intressen kan få människor att komma samman och upptäcka världen tillsammans. Med nya ögon. Jag är mycket förjust i sådana aha-upplevelser.
Nu är det återigen ny vecka som hägrar. Lite ledigt får vi också. Kära sambon och jag tar en tripp iväg. Bara för oss själva. Det ska bli väldigt roligt och mysigt. Bo på hotell, äta ute och strosa runt. Titta på folk och platser som vi är nyfikna på. Ladda batterierna och bara vara.
Ha en underbar start på er vecka, jag hoppas att ni har det bra i solen!
lördag 25 april 2009
Det känns ju skumt..
...att skriva "veckoblogg"! Jag vill ju vara en sådan tjej som med stil uppdaterar min blogg en gång om dagen. Tycker dock att det finns ett dilemma där, för mig egen del: OM jag har tid att skriva ofta, så har jag sällan så mycket att berätta om, för livet står då still. NÄR jag däremot har massor som jag vill skriva om, så kommer jag inte åt en dator innan 02 på natten ungefär, och då blir mina inlägg allt annat än sammanhängande och roliga, hihi. Upplever ni också att det är såhär? Nåväl, jag vet att allt har sin tid, och jag kommer också att finna min balans så småningom..
Veckan i punktform:
Veckan i punktform:
- Har undervisat och jobbat mer än 100% (nej, jag tycker inte att jag vill rapportera det till facket)
- Har njutit över att mina älskade elever gör framsteg och är så varma och generösa individer.
- Har bjudit dessa raringar på en föreläsning i Historia, utanför undervisningen och ej betygsgrundande, bara för att de är intresserade och jag är nördigt förtjust i att få elever passionerat förälskade i historieämnet=)
- Har fått flera förfråningar på vidare föreläsningar från kollegor och andra klasser, så goda nyheter sprider sig fort!
- Har haft show på elevvårdskonferenserna, då jag fick rektor, lärare och övrig personal att applådera och bli lite tårögda när jag (med elevens samtycke) högläste ett stycke ur en text som han nyss skrivit. (Ni vet, den eleven som med sitt språk får mitt hjärta att sla dubbelslag??) Tyckte det var på tiden att övriga undervisande lärare till eleven i fråga skulle veta hur fantastisk han är...
- Har bjudit på mat till vänner som gillar god mat.
- Har haft lååång After Work med gulliga kollegor i Stadsparken, massa gott att dricka och så Boccia-spel på det. Lite roliga diskussioner och så smarriga tapas-tallrikar. Solen gassade för fullt!
- Jobbat på Golfklubben. Massor med mat att laga, och så förstås hann jag me att spela lite.
- Varit en del av jätteapparaten när samtliga elever skrev Nationellt Prov. Mina babies har gjort sååå bra ifrån sig, följt alla mina instruktioner och verkligen greppat undervisningen. Jag är omåttligt stolt över klasserna och deras förmågor!
- Haft mysig shopping och luncher i solen med kära sambon. Och naturligtvis låtit kissarna njuta av värmen. De älskar det!
- Slutligen har vi planerat inför Valborg. Vad hittar ni andra på? Själva flyr vi Lund. Nedtrampade rester av grillad kyckling i Stadsparken är inte vår grej =)).
Japp, här händer det saker. Mer därtill, men detta är ett axplock av vad som finns i min hjärna för tillfället! Ha en härlig helg i solen, här i Lund toppar vi 24 grader och njuter av värmen som om vi aldrig sett solen innan...
tisdag 21 april 2009
Helgen som gick...och veckan som är igång
Helgerna går så fort! Jag toklängtar till torsdagen, för även om man jobbar på fredagen med, så känns det rätt bra i magen redan på torsdagskvällen när sambon ramlar in från flygplatsen och ordningen är återställd. Sen kommer fredagen med all sin lyx (ja, och så storstädningen såklart, om man inte har hunnit innan).
I fredags tog vi en sväng runt vänskapskretsen för att kolla läget, fikade lite, shoppade lite och snokade runt om hur alla hade det: ni vet, sådär som man gör när man är född nyfiken =)
Lördagen var en sådan där perfekt dag: vi vaknade tidigt, eller rättare sagt: vi sov inte så bra. Gjorde oss i ordning och plockade upp elever för Föreläsning i Malmö. Vi avslutade alla akademiska aktiviteter med en Italiensk hemgjord glass vid havet i Västra Hamnen. Satt i solen och utvärderade alla intryck som de hade samlat på sig. Jag blir så glad över deras nyfikenhet och även över deras förmåga att kritisera och ställa sig frågande till vissa delar..
Sen hem igen, sambon och jag klämde av några telefonkonferenser och tog sedan vårt pick och pack för att möta upp vänner på en för oss ny golfbana. Underbara H och C hade gratis greenfee-tickets, och vi hade himla mysigt spelandes till solen gick ner. Hur det gick? Jo tack, vi var alla fyra mer eller mindre livsfaliga...och inte på ett positivt vis!
När solen väl gick ner blev det kallt, så vi körde fort hem till oss, duschade och svirade om till finkläder. Jag blandade cocktails och fixade lite tilltugg och cosmopolitans värmer bra kan jag meddela!
Väl vid 21 tog vi oss sedan ner på stan, vi hade en sen middagsbokning på Klostergatans Vin & Delikatess, där vi avnjöt kalvfilé, halstrad hälleflundra och fantastiska osttallrikar med marmelader och knäcke. Drack gott och pratade alldeles för mycket! Vi kom hem strax efter midnatt med träningsvärk, spritsus i huvudet och akut sömnbrist i kroppen....och så lite annat akut som snurrade i huvudet. Vad vi gjorde åt det? Jo, somliga skulle ha sovit pang bums. Det gjorde inte vi. Vi fick istället en fantasktisk SKYPE-stund tillsammans med Petra och hennes O. Vår lördag avslutades alltså med att vi fick världens trevligaste samtal medan vi kunde skåda hur solen gick ner i havet i Puerto Rico!! Ibland är tekniken så cool!
Söndagen bara försvann. Bakfull? Trött? Massor med jobb? Neee, va inte jag inte =).
Och nu är det vecka igen. Med nationella peov i Engelska A, massor med elevvårdskonferenser och så enormt mycket undervisning på det. Kvällarna är bokade för matlagning på klubben, matlagning för vänner och kusin, musikkonsert och så en rejäl fredags-After Work med mat, dricka och boule. Jag tror jag kommer att vara rätt så mör och längta ovanligt mycket till helgen denna gång! Vi säger så, så länge!
Var rädda om er, och ha en skön onsdag i vårsolen =) KRAM
I fredags tog vi en sväng runt vänskapskretsen för att kolla läget, fikade lite, shoppade lite och snokade runt om hur alla hade det: ni vet, sådär som man gör när man är född nyfiken =)
Lördagen var en sådan där perfekt dag: vi vaknade tidigt, eller rättare sagt: vi sov inte så bra. Gjorde oss i ordning och plockade upp elever för Föreläsning i Malmö. Vi avslutade alla akademiska aktiviteter med en Italiensk hemgjord glass vid havet i Västra Hamnen. Satt i solen och utvärderade alla intryck som de hade samlat på sig. Jag blir så glad över deras nyfikenhet och även över deras förmåga att kritisera och ställa sig frågande till vissa delar..
Sen hem igen, sambon och jag klämde av några telefonkonferenser och tog sedan vårt pick och pack för att möta upp vänner på en för oss ny golfbana. Underbara H och C hade gratis greenfee-tickets, och vi hade himla mysigt spelandes till solen gick ner. Hur det gick? Jo tack, vi var alla fyra mer eller mindre livsfaliga...och inte på ett positivt vis!
När solen väl gick ner blev det kallt, så vi körde fort hem till oss, duschade och svirade om till finkläder. Jag blandade cocktails och fixade lite tilltugg och cosmopolitans värmer bra kan jag meddela!
Väl vid 21 tog vi oss sedan ner på stan, vi hade en sen middagsbokning på Klostergatans Vin & Delikatess, där vi avnjöt kalvfilé, halstrad hälleflundra och fantastiska osttallrikar med marmelader och knäcke. Drack gott och pratade alldeles för mycket! Vi kom hem strax efter midnatt med träningsvärk, spritsus i huvudet och akut sömnbrist i kroppen....och så lite annat akut som snurrade i huvudet. Vad vi gjorde åt det? Jo, somliga skulle ha sovit pang bums. Det gjorde inte vi. Vi fick istället en fantasktisk SKYPE-stund tillsammans med Petra och hennes O. Vår lördag avslutades alltså med att vi fick världens trevligaste samtal medan vi kunde skåda hur solen gick ner i havet i Puerto Rico!! Ibland är tekniken så cool!
Söndagen bara försvann. Bakfull? Trött? Massor med jobb? Neee, va inte jag inte =).
Och nu är det vecka igen. Med nationella peov i Engelska A, massor med elevvårdskonferenser och så enormt mycket undervisning på det. Kvällarna är bokade för matlagning på klubben, matlagning för vänner och kusin, musikkonsert och så en rejäl fredags-After Work med mat, dricka och boule. Jag tror jag kommer att vara rätt så mör och längta ovanligt mycket till helgen denna gång! Vi säger så, så länge!
Var rädda om er, och ha en skön onsdag i vårsolen =) KRAM
fredag 17 april 2009
Fredagstema: VÅR!!!!
Ja men visst sörru. Naturligtvis måste jag ju ta mig tid till ett så fantasktiskt fredagstema, för jag undrar nästan om jag är sjukligt besatt av allt som har med VÅREN att göra?!
Jag har tyvärr inte hunnit fota så mycket, så några bilder lånar jag helt skandalöst från nätet.
Det är vår här i Lund. Vi njuter. Sambon och jag. Kissarna gosar i solen. Och vi funderar. Två dagar har vi på oss. (Petra, om du läser detta: jag/vi behöver HJÄLP!) Kram
Jag har tyvärr inte hunnit fota så mycket, så några bilder lånar jag helt skandalöst från nätet.
Det är vår här i Lund. Vi njuter. Sambon och jag. Kissarna gosar i solen. Och vi funderar. Två dagar har vi på oss. (Petra, om du läser detta: jag/vi behöver HJÄLP!) Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
