Ibland blir ingenting som man har tänkt sig, och då kanske man ska sluta tänka?

Hej vänner, hoppas att ni finns kvar?

Jag skriver bara några korta rader idag. Uppdatering som det så fint kallas. För det känns som att det är på sin plats att ge er några förklaringar till varför jag gör som jag gör, och lever som jag lever just nu. Mycket jobb, ännu mera jobb, väldigt dåligt med boggandet och så lite försommarkänslor på det.

Jag kan, av juridiska skäl inte säga så mycket. Inte än. Men vad jag kan meddela er är att sambon har tagit några till steg på den där berömda karriärsstegen, och företaget han arbetar för flyttar oss utomlands. Innan årsskiftet blir det en hemmafru utav mig, medföljare eller vad det nu så smidigt ska kallas =).

Det är snabba ryck som gäller. Vi ska ha vårt nya boende up and running i oktober ungefär, och flyttlasset går i december. Var vi ska, får jag inte säga än. Men även om vi inte ska så långt, så känns det som att vårt nya liv ligger lååååångt ifrån det liv som vi lever idag.

Detta är en enorm chans för oss, men också någonting som vi känner ångest och rädsla inför. Speciellt för mig, som måste ge upp två fantastiska jobb, så har detta beslut varit enormt jobbigt att ta. Därav jobbar jag också som en tok just nu. För att suga åt mig så mycket det bara går av de miljöer som jag älskar som mitt eget hem...för att få vara bland mina fantastiska elever så mycket det bara går och sedan skratta med alla underbara vänner och medarbetare ute på golfklubben.

Vi var ju iväg på en resa nyss. Somliga kallar det en "go-and-see". Jag kallade det för en kalldusch. Trots superfina boenden, golfklubbar, bilar, restauranger, trevligt folk och annat väsentligt, så satte jag mig på en kyrktrappa och grinade som ett litet barn. Kanske blir det så när man inser att det inte är ens eget boende, sina egna favoritrestauranger, sina älskade vänner och sin egen klubb som man får behålla. Jag saknade även mamma, vilket inte tillhör vanligheterna, då min kontakt med familjen inte är daglig som det är idag ens. Vi hörs över telefonen och det fungerar himla bra! Så varför kom dessa tårar? Droppen som fick bägaren att rinna över var insikten om att jag inte får jobba som gymnasielärare i det nya landet. Däremot är jag inskriven på universitetet i staden för att läsa upp till en lektorsgrad som de kallar det. Jag får se hur jag tar mig an den uppgiften. Ett steg i taget.

För sambon är det enklare, så han redan befinner sig på sin nya arbetsplats någon gång varje vecka. Han har redan etablerade relationer där och vet väldigt väl vad som förväntas av honom! Och det känns skönt, för då vet vi att han kommer att vara den stabila av oss =).

Jag återkommer med bilder från veckorna som har gått, och uppdateringar på hur livet leker. Jag jobbar fortfarande på dubbla heltidstjänster, och kommer så göra fram till midsommar, då det "bara" blir restaurangen att ta hand om! Hojta till om ni behöver recept på mat, det formligen sprutar recept ur hjärnan just nu!

Och just det: den där eleven jag har skrivit om. Han som med hela sin personlighet och sina tankar fascinerar mig. Jag kände i våras att han ville jag absolut ha kvar i mitt liv. Men deras engelska avslutas nu till sommaren, och efter det är jag inte längre hans lärare. Vilket vi båda kände lite panik över. Som tur är, läser ju stjärnan Hotell & Restaurang. Så jag har anställt honom hos moi! Han har redan gjort ca 90 timmar i mitt kök, och än är vi inte trötta på varandra, så detta kommer att bli fantastiskt bra!

Och ja, jag kan skilja på min lärarroll och på hur vi arbetar i restaurangen. På golfklubben är vi likvärdiga, även om jag har ansvaret för honom. Vi spelar båda golf och älskar vår matlagning gränslöst. Den här vackra, smarta och duktiga killen har fått något riktigt bra i Cv:t och har utvecklats i köket så mycket att vi alla är förvånade! Dessutom tjänar han nu goa pengar, vilket är fantasktiskt för en snart 18-åring. Hur kan det komma sig att nyfikenhet, stolthet och lust att inspirera övergår till ren platonisk kärlek/vänskap för någon?!

Så kan det alltså gå när man har mig som lärare =).

Kramar

Om jag dör...

...så ska ni kontakta polisen och meddela att jag ligger begravd i vår restaurang under ett berg av mat och disk!

Neee, sådant bör man ju inte skämta om, men ändå. Klockan är 23:30 och jag ska snart lämna vår älskade golfklubb för idag. Var här vid 05.00 i morse och haf hunnit sitta ner tio minuter idag, så fötterna ser ut som om de satt på en höggravid, hahaha.

Bara några korta rader som svar på era frågor:
1. Vi har så förbannat roligt! Dagarna har varit så långa att man har svårt att andas, men sammanhållningen i klubbens kärna och i köket är fantastisk. Jag är förälskad i vårt sätt att arbeta och andas, leva golf!

2. Ni funderade över vårt schema, vad vi gör under alla dessa vakna timmar. Jo, vid 05 dimper vi in och börjar förbereda två olika frukostbufféer. Sammanlagt äter 470 personer frukost mellan 07-09, vilket ger ett rätt högt tryck på köket och disken!
Mellan 09-12 förbereder vi en enorm buffé med varma och kalla rätter. Spelare, funktionärer och publik droppar in from 12.00 för mat, mingel, vin, musik och fika. Sammanlagt 700 gäster ser till att få mat, och dessa droppar in allt eftersom bollarna (lagen) kommer in, fram till 20.00 ungefär. Banan tar ca 5 timmar att spela. Efter det ligger det delprisutdelningar, tal mm. Försäljning av baguetter och så städar vi av hela köket, för att göra alla förberedelser inför nästa dags buffé- det vill säga allt som ska vara varmt. Ikväll blev det köttfärsbiffar på 300kg köttfärs till exempel, hahaha.

Nu så är köket återigen skinande rent och jag ska åka hem för att tvätta alla kläder och ladda om i några timmar! Ha en härlig fredag sötnosar!
Tjing

Den här veckan

Ja, nu är det showtime som gäller. På onsdag smäller det ute på klubben, och vi sliter häcken av oss för att få allt klart i tid. Jag kommer att jobba i skolan måndag och tidsdag, för att sedan fara direkt ut till restaurangen och styra. Resten av veckan, fram till söndag, är det bara mat och golf för heeela slanten.
Schemat?
Vi börjar 05 på morgonen och slutar 23:30. Varje dag.
Så nej, det blir ingen blogg under kommande dagar! Efter detta ska jag ta en paus och försöka hinna njuta lite av att det faktiskt är vår/försommar ute. Jag är förvisso en arbetsnarkoman, men även jag har mina gränser, och just nu känner jag att det är lite för miycket med allting. Den känslan kan dock vara relaterad till all alkohol som goda vänner tvingade på mig i går kväll =).

Vi var bortbjudna, och jag kunde äntligen sitta vid färdigdukat bord och bara bli serverad! Natten blev sen, och slutade med spontandans i vardagsrummet, samt bokande av hotell och biljetter...Vi ska se Madonna i Gbg i sommar!!! Wiiieee...

Imorse var det en mycket bakfull tjej som ställde sig i köket.

Jag tänker i alla fall på er alla, och läser bloggarna så ofta som jag hinner med! KRAM

Längtar

Söndagskväll. Och här sitter jag och längtar till jobbet. Är man riktigt frisk då? Huh?
Helgen har varit väldigt intensiv. Vi har inte rest iväg enbart för att koppla av, utan för att ha en rad med viktiga möten och annat som tagit energi. Jag känner mig helt slut på grund av alla intryck och tankar som följer. När jag har landat (om jag landar) kommer ni alla att få mer ingående text kring vår resa, och förmodligen några bilder med..

Veckan som kommer innebär, i vanlig ordning, mer jobb än vad som är rimligt. I skolan är det full rulle med de Nationella Proven, jag har tagit på mig ytterligare två klasser som jag blivit för fäst vid, och så har jag ca 400 rättningar att pyssla med.

På golfklubben har vi bråda tider och många möten inbokade. Klubben ska nämligen agera värd för en av deltävlingarna i SAS Masters (tidigare scandinavian masters) vilket innebär mycket prestige, mycket folk, mycket jobb och en prissumma på 350.000 kronor. Elitgolfare så långt ögat når och massor med god mat som ska rullas ut. Idrott och flärd när det är som allra bäst!
Behöver jag tillägga att jag njuter?

Hihi, frågor på det?

Kram kära gulliga