Ibland blir ingenting som man har tänkt sig, och då kanske man ska sluta tänka?

Hej vänner, hoppas att ni finns kvar?

Jag skriver bara några korta rader idag. Uppdatering som det så fint kallas. För det känns som att det är på sin plats att ge er några förklaringar till varför jag gör som jag gör, och lever som jag lever just nu. Mycket jobb, ännu mera jobb, väldigt dåligt med boggandet och så lite försommarkänslor på det.

Jag kan, av juridiska skäl inte säga så mycket. Inte än. Men vad jag kan meddela er är att sambon har tagit några till steg på den där berömda karriärsstegen, och företaget han arbetar för flyttar oss utomlands. Innan årsskiftet blir det en hemmafru utav mig, medföljare eller vad det nu så smidigt ska kallas =).

Det är snabba ryck som gäller. Vi ska ha vårt nya boende up and running i oktober ungefär, och flyttlasset går i december. Var vi ska, får jag inte säga än. Men även om vi inte ska så långt, så känns det som att vårt nya liv ligger lååååångt ifrån det liv som vi lever idag.

Detta är en enorm chans för oss, men också någonting som vi känner ångest och rädsla inför. Speciellt för mig, som måste ge upp två fantastiska jobb, så har detta beslut varit enormt jobbigt att ta. Därav jobbar jag också som en tok just nu. För att suga åt mig så mycket det bara går av de miljöer som jag älskar som mitt eget hem...för att få vara bland mina fantastiska elever så mycket det bara går och sedan skratta med alla underbara vänner och medarbetare ute på golfklubben.

Vi var ju iväg på en resa nyss. Somliga kallar det en "go-and-see". Jag kallade det för en kalldusch. Trots superfina boenden, golfklubbar, bilar, restauranger, trevligt folk och annat väsentligt, så satte jag mig på en kyrktrappa och grinade som ett litet barn. Kanske blir det så när man inser att det inte är ens eget boende, sina egna favoritrestauranger, sina älskade vänner och sin egen klubb som man får behålla. Jag saknade även mamma, vilket inte tillhör vanligheterna, då min kontakt med familjen inte är daglig som det är idag ens. Vi hörs över telefonen och det fungerar himla bra! Så varför kom dessa tårar? Droppen som fick bägaren att rinna över var insikten om att jag inte får jobba som gymnasielärare i det nya landet. Däremot är jag inskriven på universitetet i staden för att läsa upp till en lektorsgrad som de kallar det. Jag får se hur jag tar mig an den uppgiften. Ett steg i taget.

För sambon är det enklare, så han redan befinner sig på sin nya arbetsplats någon gång varje vecka. Han har redan etablerade relationer där och vet väldigt väl vad som förväntas av honom! Och det känns skönt, för då vet vi att han kommer att vara den stabila av oss =).

Jag återkommer med bilder från veckorna som har gått, och uppdateringar på hur livet leker. Jag jobbar fortfarande på dubbla heltidstjänster, och kommer så göra fram till midsommar, då det "bara" blir restaurangen att ta hand om! Hojta till om ni behöver recept på mat, det formligen sprutar recept ur hjärnan just nu!

Och just det: den där eleven jag har skrivit om. Han som med hela sin personlighet och sina tankar fascinerar mig. Jag kände i våras att han ville jag absolut ha kvar i mitt liv. Men deras engelska avslutas nu till sommaren, och efter det är jag inte längre hans lärare. Vilket vi båda kände lite panik över. Som tur är, läser ju stjärnan Hotell & Restaurang. Så jag har anställt honom hos moi! Han har redan gjort ca 90 timmar i mitt kök, och än är vi inte trötta på varandra, så detta kommer att bli fantastiskt bra!

Och ja, jag kan skilja på min lärarroll och på hur vi arbetar i restaurangen. På golfklubben är vi likvärdiga, även om jag har ansvaret för honom. Vi spelar båda golf och älskar vår matlagning gränslöst. Den här vackra, smarta och duktiga killen har fått något riktigt bra i Cv:t och har utvecklats i köket så mycket att vi alla är förvånade! Dessutom tjänar han nu goa pengar, vilket är fantasktiskt för en snart 18-åring. Hur kan det komma sig att nyfikenhet, stolthet och lust att inspirera övergår till ren platonisk kärlek/vänskap för någon?!

Så kan det alltså gå när man har mig som lärare =).

Kramar