Junitankar

Hallå världen! Jag har det bra, men är helt förvirrad över hur veckorna flyger ifrån mig! Åh, om ni visste så mycket saker jag har lust att göra, människor jag har önskan att få träffa, saker jag vill se osv...och hälften av det blir till just drömmar. För tiden räcker inte till! Alla som känner mig väl, vet att detta gör mig totalt ledsen. Jag vill hinna med allt. Att verkligen leva. Hinna skratta och andas, busa och dansa, idrotta och mysa, jobba och umgås, älska och upptäcka, lära känna nya människor och vårda de relationer som jag redan har....

...min tanke idag blir därför denna: hur gör alla de som har barn!?? Om jag inte får min tid att räcka liksom. Hur sjutton gör man!?

Liten uppdatering av juni månad bör väl vara på sin plats. Jag tror jag håller den i listform, för annars får ni en hel akademisk uppsats, med innehållsförteckning för att hitta rätt i texten. Och vem vill ha det att läsa en underbar junikväll som denna? =)

Ok, here we go!

Månadens:

Starkaste önskan: att terminen aldrig skulle ta slut. Jag rapporterade mina betyg och gick sedan hem och grinade stora tårar i kudden. Både av ren utmattning och sorg över att behöva lämna mina älskade elever.

Upplevelse: känslan av att vara en älskad lärare och vän. Samtliga mina klasser kom med presenter, stora blombuketter och fina överraksningar. Mitt arbetsrum förvandlades till Interflora där ett tag. Och det kändes BRA.

Slit: skolan har precis stängt sina dörrar, men restaurangen är nu mitt i högsäsong. Jag jobbar häcken av mig, milt sagt. Det där med att jag tycker att det är fantastiskt roligt att laga mat....glömmer man lätt bort när det är högt tryck i köket och tiden rinner som sand mellan fingrarna!

Träning: jag leker på golfbanan så mycket det bara går. Resterande tid tillbringar jag på gymmet. Alla tunga lyft på jobbet underlättas med fördel av lite muskler. Har jag märkt...

Högtid: midsommarafton/födelsedag! Jag som i vanliga fall inte gillar att fira någon av dem. Men med underbar slottslunch, champagne och annat gott i glasen, roadtrip i skåne, snusa på havet, äta tre-rätters med perfekt oxfilé (som någon annan har tillagat!!) och skratt så tårarna rinner är det faktiskt helt underbart att fira lite. =)

Ångest: att utlandsflytten troligen blir tidigare än avtalat. Det nya budet är att vi ombeds bestämma oss för ett boende i september. Jag kör på strutsmetoden: syns det inte- så finns det inte...

Värme: att flertalet av mina älskade elever efter avslutade kurser nu tar sig tid att plinga på min dörr, komma hit och chilla lite, dricka iskall coca cola och prata om livet. Mina vänner, och även skyddslingar. Jag sa att dörren alltid är öppen, och de har verkligen visat att meddelandet har gått fram, hihi. Var det någon som viskade fritidsgård?

Bekymmer: tänker på alla de elever som jag vet inte alls ville gå på sommarlov...av olika, privata anledningar. Det är ett grymt sommaröde. Och självklart lider jag. Ibland kanske det är bättre att inte veta!?

Spännande beslut: att provköra och välja ny tjänstebil. Alltid lika kul! Vi gillar ju bilar i den här familjen, och vår nya pärla kommer att vara perfekt för två golfande idioter och en rätt backig stad!

Resa: roadtripp runt halva Swea står på tur. Med tillhörande bröllop. Dock inte vårt, men ändå, det ska bli så himla mysigt! Härligt skärgårdsbröllop som vi ser väldigt mycket fram emot!

Glädje: att alla våra vänner och familjen mår bra och har tid att ses lite nu när det är långa, varma sommarkvällar. Åh, som vi älskar våra vänner. Får man flytta med sig vännerna i sambons kontrakt, tro??

Resten av uppdateringen tror jag att vi får illustrera med lite bilder =). Ha en underbar helg!

• 
• 
• 
• 
• 
• 

• 
• 
• 
• 
• 

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Observera: bildtexten under Jordgubbstårtan försvann. Den är i alla fall bakad av mina fina elever!! De hade gått upp mitt i natten, bakat, fixat blommor och presenter. Älskade. En fin överraskning, speciellt till en lärare som inte själv kan baka =).

En riktigt härlig måndag

I morse låg regnmolnen tunga över Lund. Jättesynd tyckte jag, då alla 3:orna på vår skola nu tar studenten! Men solen visade sig ganska snart och dagen har varit riktigt fin.
Jag kom sent till skolan, hade ingen lust att kliva upp utan tog sovmorgon så länge det bara gick! Hade betygssamtal med två av mina klasser och vandrade sedan runt på skolan för att njuta av alla vitklädda studentskor och deras riktigt tjusiga klasskamrater. Det är sju år sedan jag själv tog studenten, och ändå känns det precis som det var igår, när man ser alla flaken och hör musik skråla ut över skolområdet!

Jag blev också utbjuden på lunch av en fantastiskt gullig kollega! Vi har verkligen funnit varandra, och han ger mig ständigt nya uppslag i mitt sätt att idka undervisning och bemöta eleverna. Det är jätteroligt att det finns kollegor som man verkligen kan beundra, men också vara sig själv med på alla sätt och vis. Att vara ung lärare är inte alltid så lätt, då det i alla fall på vår skola är en medelålder bland kollegiet på ca 50 år...

Nu på kvällen har jag suttit och fixat allt till vår skolavslutning. Samtliga klasser samlas med sin mentor en kvart innan själva avslutningen som startar kl. 10. Så är det sagt generellt.

Men min klass fick välja. Sovmorgon som alla andra klasser, eller skolavslutningsmys på morgonen? Hela klassen röstade för att de ville mysa, och bestämde att vi ska ses redan kl. 08!
Jag har lovat att fixa och bjuda på en riktig frukostbuffé, och eleverna har lovat att stå för underhållningen =)

Efter ceremonin kl. 12 har sedan klassen bett att få en timme till med mig och deras mentor, för tydligen har de en överraskning! Jag ser verkligen fram emot fredagen, även om jag troligen kommer att börja tjuta =)
Och vi är den enda klassen som faktiskt firar skolavslutning från 08-13. Det kallar jag sammanhållning, på en dag då betygen är satta och ingenting är obligatoriskt! Jag tjatar om hur stolt jag är, men jäklar alltså....Åh!

Nu har kära sambon fixat middag. Det är underbart när någon annan står för maten. Jag är rätt mätt på att stå vid spisen för tillfället, om det inte är gäster på ingång förstås. DÅ är det alltid kul att kocka =). Ha en trevlig kväll, hoppas att ni också fick en bra start på veckan!

Söndag och kanske lite vemod

I fredags var jag ovanligt nervös när jag gick till min lektion. Klassen som jag är hjälpmentor för ligger mig ofantligt varmt om hjärtat. Jag vill inte att de ska misstro mig eller känna sig otrygga med mig och min lärarroll, och jag tycker så fantastiskt mycket om alla härliga elever.

I just den här klassen går också eleven som jag har pratat om (och också anställt) och som under hela vårterminen har gjort närmare 90 timmar i vårt restaurangkök! Det är ju en imponerande siffra för en blivande kock, och elven var nog lite sugen på att kunna prata om det med sina vänner..
Själv har jag under hela terminen konsekvent sagt NEJ. Jag har velat att jobbet ska vara en hemlighet, då jag ville bevisa för både mig själv och klassen att jag inte på något vis har favoriserat denna elev under lektionstid. Och vi har lyckats väldigt bra med att hålla en professionell ton i skolan.

Men i fredags var det så näst sista lektionen med klassen. Och eleven, hädanefter kallad P och jag bestämde oss gemensamt för att vi nu kunde berätta för resten av klassen hur allt ligger till! Så ja, jag var som sagt nervös =)

Jag tror på ärlighet. Min chef och klassens andra mentor visste redan om, så det var ju ingen fara skedd på så vis. Jag la fram det så, att eftersom jag själv inte tycker om personer som tar credit för vad andra har varit med och skapat, så vill jag heller inte vara en sådan person...

Jag berättade sakligt att elevernas intresse och beundran för mitt andra jobb och de 5000 måltider vi lyckades få ut under stortävligen faktiskt gör mig jätteglad, men att det inte var någon enmansshow, och att deras vän P förtjänade minst lika stor uppmärksamhet! Vi berättade hur det låg till med jobbet, och förklarade också varför jag hade anställt just honom....

...och vet ni hur mina älskade elever reagerade? Jo, de rev av med en stor applåd för P, och ställde många intresserade frågor till mig!

Behöver jag säga att jag är stolt över dem? För att de är så unga, och för att de konkurrerar om samma typ av jobb snart, och ändå kan vara så himla positiva och generösa mot sin klasskompis! Vi fick inga negativa reaktioner alls, och det kändes så himla roligt att vara den läraren som i alla fall gett en elev chansen att utvecklas. Man kan inte rädda alla, men bara att göra gott för någon får mig glad!

Alla var även rörande ense: vi har skött detta mycket snyggt. Det var nämligen inte en enda av mina elever som ens hade misstänkt att vi två kunde känna varandra privat på något vis alls =). Med andra ord: ingen teachers pet där inte!

Helgen gick väldigt fort! Vi jobbade ute i restaurangen hela lördagen; ytterligare en tävling gick av stapeln på klubben och vi fick vackert fixa massor med god mat till hungriga spelare och andra golfare. Sambon + kära H gjorde faktiskt ett tappert försök och spelade tävlingen, så det kändes lite som ett familjeprojekt där ett tag =).

Och nu är det söndag. Jag känner vemod över att behöva inleda vårens sista skolvecka. På fredag har vi skolavslutning, och jag avslutar därmed samtliga klasser. Ingen av dem får jag behålla i höst, och jag är verkligen ledsen i hela kroppen. För det här året har varit fantastiskt! Jag är helt förälskad i mina elever och kommer att sakna dem otroligt mycket, även om jag fortfarande kommer att se dem på skolorådet osv.

I morgon blir det att så sakta börja rapportera in betygen. Det är ett svårt jobb. Men i år är det mest bara roligt, för eleverna har vuxit och utvecklats så sjukt mycket under det här läsåret, att jag med glädje kan sätta de betyg som jag verkligen vet att de förtjänar!

Jag har det bra, med andra ord =)

En liten inblick i hur bra, får ni här....

• 
• 
• 

Det är juni!

Vet ni. Jag känner lite panik just nu. Jag tillhör nämligen den skaran som tyvärr inte mår så bra under de mörka vintermånaderna. Mina tankar, mitt driv och min livslust är då allt annat än på topp, och därför är våren och sommaren så livsviktiga för mig. Det är då jag försöker samla energi. Andas, njuta, använda alla mina sinnen.

Jag gillar det gamla uttrycket "mellan hägg och syrén", för det definierar nästan exakt den tid då jag mår som allra bäst. Jag är också onormalt förälskad i de fina blommorna på äppelträden, och njuter av doften som sommarnatten för med sig.

Och nu är det juni. Mina vårmånader ät förbrukade för detta år. Och det gör mig stressad. Lite ledsen på något vis. Maj, det var den där månaden som passerade förbi medan jag var för upptagen med att överleva istället för att leva...

Juni. Det är förvisso min månad, då jag fyller år. Jag är ett sommarbarn. Tvilling. I år blir det att fira på självaste Midsommarafton. Nr jag var mindre avskydde jag att fylla just precis då. Ingen hade ju tid för min födelsedag, alla hade redan plaaaaner som skulle följas...

Nej, jag var inte ett egocentriskt barn. Men än idag gillar jag inte de saker som förknippas med midsommar. Vi har (precis som alltid, hahaha) skapat oss alldeles egna traditioner den helgen, som inte involverar sill och stång!

Jag vet att det blev ett väl flummigt inlägg. Men det är ändå ett smakprov på hur mina tankar rör sig just för tillfället. Jag är inte alls vidare smart utan känner att hjärnan mest är full med ludd den här veckan! =) Tjing!

Nu kör vi lite bilder!

Jag har tagit sååå många bilder den senaste tiden. Väldigt många i samband med skolaktiviteter dock, och tyvärr är policyn på skolan sådan, att bilder på eleverna inte får läggas ut på internet utan elevernas skriftliga godkännande. Det skulle inte alls vara ett problem att få dem att skriva under, men jag vill ju inte berätta för dessa godingar att jag har en blogg! Så tyvärr kära vänner, så får ni varken se mig brottandes eller utförandes vertikal bungy-jumping (HAHAHA, japp, jag bjuder mycket på mig själv som lärare)!

Dock kommer dessa bilder från tävlingen ute på klubben. Detta är med andra ord inte skoltid! Trots elev i köket och en förvirrad lärare som leker kock =)

• 
• 
• 
• 
• 
•