Igår blev jag mamma

Vi har letat, varit petiga, våndats och lääängtat!

Igår blev allt klart: vi har blivit föräldrar till världens sötaste lilla darling. Vår lilla kattpojke är nu två månader, och vi vill inte vara för heta på gröten med att ta honom från hans mamma, så han ska få stanna till dess han är 14 veckor. I slutet av augusti får vi alltså hem vår nya familjemedlem: en liten svart hane med en vit baktå!

Namnet har han redan fått: Vi kallar honom för Junior =).

MMMM, total kärlek vid första och andra och tredje ögonkastet!

Lite bätte sinnesstämning

Nu har jag landat lite. Kollade igenom tuben efter klipp från Mamma Mia, och kan konstatera att den är kanske inte så totalkonstig!? Den växer, och det är rätt speciellt ändå. Jag får nog backa, och säga att den trots allt bör ses, men kanske inte med så höga förväntningar som vi hade =).
Låtarna är odödliga, så om ni bara låter bli att läsa den idiotiska textremsan, så kommer det garanterat bli en bra upplevelse. Visst är det skönt att man kan ändra sig lite!?

Annars är det bara jobb just nu. Det stora möbelvaruhuset gör mig gaaalen, det är långa dagar och det tar emot att gå dit över huvudet taget. Ha det gott i sommarvärmen, ni som inte ska jobba helg!
Tjing

Nytt är väl inte så tokigt?

Försöker hålla i pengarna nu och inte shoppa massor med nytt innan alla höstkläder kommer...och kände att jag ändå var i akut behov av någonting NYTT!! Och då gärna gratis förstås=)
Tänk vad tur då, att man kan ändra och förnya hela sin blogg på bara några knapptryck, och att shoppinglusten stillar sig med ens!
Hoppas ni gillar förändringen och att bloggen blir mer lättläst såhär...
Nu ska jag steka pannkakor med vanilj och rulla in Nutella i dem...japp, det är lördagskväll...

Befinner mig fortfarande i...

....svårt chocktillstånd!
Nej, det har inte hänt något djupt tragiskt i mitt liv, och nej, rubriken syftar inte på läget ute i världen heller...månne är den kanske en aningen överdirven...men icke desto mindre: vi är fyra vänner i chock!
I går kväll samlades vi för att tillsammans uppleva ett stycke svensk kulturhistoria..vi hade förbokat biobiljetter till Mamma Mia!
Här följer en sammanställning av sällskapets kommentarer efter biobesöket:

1. Hur är det möjligt att sitta med ett leende på läpparna genom en hel film, trots att den håller en urusel kvalitet och är så pinsam att man nästan kissar på sig. Konstig kombination det där...
2. Vem kom på att TEXTA dessa odödliga sånger med en svensk text som på inget vis ligger i närheten med originaltext, känslan i låtarna eller storyn?? Nödrim, någon??!
3. Spännande att en film innehållandes så många storstjärnor att man blir bländad, kan hålla så ointressant nivå och ändå vara underhållande
4. Vem ansåg att alla stjärnor i filmen måste sjunga, precis som i musikalen?? Kunde inte somliga av låtarna fått vara bakgrundsmusik??
5. Man kan inte på allvar mena att det är smidigt att låta självaste James Bond sjunga ballader till Meryl Streep och komma undan med det!
6. Att sätta Colin Firt på en konstig biroll och dessutom se honom kill-kyssas, förstör alla mina drömmar om hur livet med Mr Darcy skulle ha varit.
7. Varför ser tjejen som ska gifta sig ut att vara 12?? Nu ska man väl inte vara petig här, men vi kunde helt enkelt inte förstå, det blev inte trovärdigt att bygga upp ett bröllop kring en 12-årig söt flicksnärta i blåblommig baddräkt!
8. Summa summarum: musikaler är underbara och musiken är ljuvlig, men på bio blir det pannkaka och Bond ska inte sjunga ABBA.

Jag ber tusen gånger om ursäkt om jag just har förstört någons förhoppningar inför bio-kvällen. Alla tycker ju inte lika, men för en gångs skull vet jag inte om filmen är sevärd i all sin pinsamhet eller om vi blir grundlurade av reklamen. Som sagt; jag befinner mig nog fortfarande i chock. Positivt dock: fy f-n vad heta männen i filmen är. Jag och Therese sneglade på våra jämngamla sambos och inser att det där med äldre män, där har vi nog gått miste om någonting!!!!!

Tjing

Ingen riktig tekniknörd här inte..

Jag fick en helt underbar digital systemkamera i examensgåva. Den tar fantastiska bilder, filmar, och det är så mycket finesser och knappar på den att man behöver vara civilingengör för att kunna läsa manualen som medföljer...(tur att jag har en civilare i sängen)

Jag har varit som fototokig i en månad nu; familj, vänner, golfare, seglare, träd, solnedgångar, mat och andra diverse artefakter har förevigats med sann glädje....och sedan har luften gått ur mig!

Sladden till kameran ligger fortfarande i kartongen och i kameran finns det nu ett par hundra bilder som nästan uteslutande blivit tagna med motivationen "det här måste jag ha med på bloggen". Så nu vet ni det, jag är trots allt ingen tekniknörd och det där med att koppla in sladdar har aldrig varit min starka sida....lovar bättring!

Tjing

Grattis!!!

Min lilla blogg fyller 1 år idag!!! Det är minsann inte ofta jag orkar pyssla med en och samma sak under så lång tid. Undantag: förhållanden och golf då! Hahahahaha....

Lia´s köksskola Del 1

Förutsättningar: du jobbar länge, har ont i hela kroppen, svullna fötter och är mer sugen än genuint vrålhungrig.

Det här behöver du: en någorlunda väluppfostrad och smart respektive + en mycket välutrustad delikatessdisk någonstans i världen.

Pluspoäng: om den smarte respektive kommer på att vin och färskt bröd attraherar alla kvinnor som inte jamsar med någon tvivelaktig diet i hopp om att beach 08 fortfarande är inne..

Slutresultat: Världens godaste tapastallrik med bröd och vin till. Den som påstår att mannen inte lagar mat kan lätt testa detta; själva kockandet är ingen bravad, men resultatet gjorde i alla fall mig jättelycklig efter en lång dag på jobbet!

Ledighet

Ledighet innebär tydigen också ledigt från hela "bloggosfären". Det märks på de flesta bloggar jag följer, att nu är det lågvarv som gäller. Jag finner det vara ett friskhetstecken.

Just idag hamnade jag dock framför datorn en sväng. Lund upplever mulet väder med risk på åska, så luften är alldeles tryckande och huden känns klibbig. Säkerhetstänkande som jag är, så väljer jag alltså att göra mina datorärenden nu, så att jag kan dra ur kontakten sedan och låta åskan dundra fritt!

Sambon är också ledig, och det är en rätt konstig upplevelse! Visst är det sypermysigt och visst finns det massor av saker vi vill hitta på. Men jag är ju inte alls van (eller bortskämd) med att ha honom hemma så många dagar i rad, så varje morgon vaknar jag med ett ryck, stirrar på mannen i sängen bredvid mig, får panik och tänker: "helvete, han har missat planet från kastrup!!"

Det är alltså inte vad jag kallar friskhetstecken....

Dagens utflykt kommer troligen att bli Kivik. Must och cider, rökta räkor direktfiskade och så lite underbar mat på Buhres krog. Det kan nog fungera även fast vädret inte är med mig!