Om mig

Mitt foto
Du som kikar in här får ta del av mitt livs små lyckopiller: hur det i min värld är att vara flickvän, vän, gymnasielärare, syster och dotter. Jag har en vild passion för det svenska språket, historia och pedagogik. Är lite lätt nördig i relationen till mina elever, bästa vänner och min familj. På fritiden leker jag gärna med ord, skriver, studerar andras texter och lyssnar mycket på musik. Jag spelar golf hellre än bra och är som allra lyckligast i köket när det väntas gäster på middag. I höst blir jag utlandssvenska- och vad det innebär för mig, sambon och våra två kissar, får framtiden utvisa. Ledord i mitt liv är empati och värme. Jag lever varje dag med inställningen att göra gott för andra och för mig själv.
Kontakta mig (ny mailadress)

fredag 18 juli 2008

Befinner mig fortfarande i...

....svårt chocktillstånd!
Nej, det har inte hänt något djupt tragiskt i mitt liv, och nej, rubriken syftar inte på läget ute i världen heller...månne är den kanske en aningen överdirven...men icke desto mindre: vi är fyra vänner i chock!
I går kväll samlades vi för att tillsammans uppleva ett stycke svensk kulturhistoria..vi hade förbokat biobiljetter till Mamma Mia!
Här följer en sammanställning av sällskapets kommentarer efter biobesöket:
  1. Hur är det möjligt att sitta med ett leende på läpparna genom en hel film, trots att den håller en urusel kvalitet och är så pinsam att man nästan kissar på sig. Konstig kombination det där...
  2. Vem kom på att TEXTA dessa odödliga sånger med en svensk text som på inget vis ligger i närheten med originaltext, känslan i låtarna eller storyn?? Nödrim, någon??!
  3. Spännande att en film innehållandes så många storstjärnor att man blir bländad, kan hålla så ointressant nivå och ändå vara underhållande
  4. Vem ansåg att alla stjärnor i filmen måste sjunga, precis som i musikalen?? Kunde inte somliga av låtarna fått vara bakgrundsmusik??
  5. Man kan inte på allvar mena att det är smidigt att låta självaste James Bond sjunga ballader till Meryl Streep och komma undan med det!
  6. Att sätta Colin Firt på en konstig biroll och dessutom se honom kill-kyssas, förstör alla mina drömmar om hur livet med Mr Darcy skulle ha varit.
  7. Varför ser tjejen som ska gifta sig ut att vara 12?? Nu ska man väl inte vara petig här, men vi kunde helt enkelt inte förstå, det blev inte trovärdigt att bygga upp ett bröllop kring en 12-årig söt flicksnärta i blåblommig baddräkt!
  8. Summa summarum: musikaler är underbara och musiken är ljuvlig, men på bio blir det pannkaka och Bond ska inte sjunga ABBA.

Jag ber tusen gånger om ursäkt om jag just har förstört någons förhoppningar inför bio-kvällen. Alla tycker ju inte lika, men för en gångs skull vet jag inte om filmen är sevärd i all sin pinsamhet eller om vi blir grundlurade av reklamen. Som sagt; jag befinner mig nog fortfarande i chock. Positivt dock: fy f-n vad heta männen i filmen är. Jag och Therese sneglade på våra jämngamla sambos och inser att det där med äldre män, där har vi nog gått miste om någonting!!!!!

Tjing

1 kommentar:

  1. När Hollywood och den amerikanska glamouren har satt sin stämpel på något så URsvenskt det bara kan bli så blir det skit och pannkaka.

    Har inte sett filmen men musikalen på Broadway och där var den toppen bra.
    Ha en fin dag

    SvaraRadera