Ja då kör vi!

Sådär, här kommer en uppdatering över läget i B-town.
Jag tror nog att vi helt enkelt får börja från början: hur var det nu att flytta? Hur kändes det sedan att komma hit? Tog det lång tid att landa? Vardagsintryck och ytliga tankar om människor och platser...Lägenheten då?

Det får bli som följer: långa texter (delbitar) åt gången i sällskap med lite bilder. Som alltid finner ni mer text intill bilderna när ni klickar igång bildspelet =).

Jag börjar hemma i Lund. Ni vet ju att jag i grund och botten är en genompositiv tjej, men helt ärligt kommer nog de flesta inlägg angående den här flytten att låta en aningen gnälliga. För vet ni vad? Det är JOBBIGT att flytta, både rent fysiskt men också emotionellt.

Sambon har inte ett vanligt jobb. Det har jag ju kommenterat förut. Hans veckor ligger på stadiga 80-90 timmar jobb och i år tog han inte ens semester (jodå, han har 7 veckor betald semester, men det finns ingen tid på året som det lämpar sig att ta ut den på). Kontentan med detta är att under hela vår flytt, så har han inte ens varit ledig en halvdag! Här kan ni ganska fort räkna ut vem som har fått styra med hela flytten, haft all kontakt med flyttfirma, mäklare, fixat alla flygbiljetter, sett till att katterna fått alla sprutor, egna biljetter och vaccinationsintyg + chipmärkning. Efter det har undertecknad flugit fram och tillbaka mellan Lund och Bergen för att måtta upp hela vårt nya boende, ritat upp hemmet i CAD och sakta men säkert försökt att med millimeterprecision funderat ut vilka möbler som ska stå var, vilka saker vi ens bör ta med oss i flytten, vad som behöver handlas nytt och så vidare.

Nu känner jag att tankarna snurrar hos er: hallå, måste han jobba så? och herregud, hur sjukt kontrollbehov har den här tjejen egentligen? Hahahaha...

På fråga 1 säger jag ingen kommentar, det är ett osvenskt jobb i en brittisk/japansk organisation...alla som har intresse av organisationsteori vet därmed svaret på den frågan.
På fråga 2 svarar jag: jo, mitt kontollbehov är enormt, jag vill veta vad jag håller på med och har ganska ofta känslan av att "om jag gör det själv, så kan jag i alla fall inte skylla på någon annan när saker och ting går fel". Just i detta fall måste jag väl också lite generat erkänna att ju mer kontroll jag hade över planeringen av vårt nya hem, desto mer kunde jag ägna mig åt att shoppa på mig alla de saker och möbler som jag absolut tyckte saknades =). Jag älskar ju inredning och har en 1-årig utbildning som inredningskommunikatör i bagaget; ränderna går aldrig ur. Trygghet kan vara så olika saker för olika personer. Just för MIG så är trygghet att ha det fint och ordningsamt hemma. Är bara mitt hem lungt och varmt så brukar jag ha det enklare att ta mig an världen utanför. Så halva sommaren och fram till oktober kunde man se mig springandes mellan IKEA, Sia, Cult Design, Cervera och Miljögården. Lexington och SOVA fick sig också frekventa besök och jag hade verkligen otroligt roligt. Sambon, som också är lätt prylgalen och väldigt petig när det kommer till kläder och inredning tog min shopping på allvar och kände nog att det var lite orättvist att han inte kunde vara med. Ibland blev det att återlämna saker som han inte alls tyckte om, men för det mesta såg han nöjd ut. Vi delade alltså upp våra respektive "jobb" på detta vis och såg till att sköta dem med stil.

För mig var dock augusti- oktober inte alls några lättsamma månader. Sambon reste alla dagar i veckan och jag skulle rodda med "flyttjobbet" samtidigt som jag inte avslutade min undervisning förrän i mitten av terminen. Jag ville ha möjligheten att spendera så mycket tid med mina elever som det bara gick. Ovanpå detta så sörjde jag verkligen att behöva lämna en stad som jag älskade, vänner som är de finaste man bara kan ha och vår lägenhet som vi älskade. Jag tror att jag hade så mycket ångest och sörjde, tog farväl så mycket och ofta i mitt huvud, att när väl flytten gick så hade jag försonats med tanken på att nu går vi framåt..

Innan flytten gick hade vi ju också en avskedsfest. Mer om den återkommer jag till. När väl fytten skulle gå, såg schemat ut såhär: vår fantastiska flyttfirma skulle komma på måndagsmorgonen för att packa ner allt utom kläder, underkläder och böcker. Så var det avtalat då dessa delar sällan kan bli skadade under transporten. Flyttledaren hade någon vecka tidigare dumpat 30 stora flyttkartonger hos oss, så att vi själva kunde packa de delarna i lugn och ro. Planen var därmed att killarna (ja de var 6 st som kom hem till oss!) skulle packa resten, montera ner allt och lasta på bil. Bubba och bära och vara klara för avfärd på måndagskvällen. Under tiden fick städbolaget tillgång till lägenheten så att de kunde städa hela måndagen och halva tisdagen. Vi, jag och sambon skulle sova på hotell i Malmö natten till tisdagen (katterna fick bo hos våra älskade vänner A och E) och sedan ha slutbesiktning av lägenheten på tisdag eftermiddag.

Efer det skulle katterna plockas upp, sambons sekreterare köra oss alla till Sturup. Den tjocka katten med sina präktiga 9 kilo fick inte flyga inne i kabinen så resan mellan Sturup- Arlanda fick lillkissen biljett inne hos oss och storkissen gick som djurbagage. Väl på Arlanda skulle storkissen hämtas ut och sen skulle bägge kissarna packas om i andra burar (jo då, sånt finns det hårda regler på) och checkas in som djurbagage till Oslo. Väl i Oslo måste ju allt bagage hämtas ut för att sedan återigen checkas in vidare för inrikesflyg mo Bergen. Japp, tisdagens program skulle således börja kl. 07 på morgonen i ett hotellrum i Malmö och, förhoppningsvis avslutas kl 03.30 på ett hotellrum i Bergen...och vi hade en felmarginal på högst 25 minuter däremellan. Och tre plan att ta.

Kan ni känna hur hysterisk jag var under hela flytten? Just såhär i efterhand kan jag känna det som att jag var full under dessa dagar. Flyttbilen skulle mötas upp i Bergen på onsdagsmorgonen kl 08 (japp, hela 4 timmars sömn blev det) och jag var duktigt nervös över att någonting skulle gå fel, då detta var min egen planering för att få in lägenhetsbesiktning, möjlighet att flyga ut bägge katterna, flyttstädning och flyttfirma och annat på det....

Och här kanske ni tänker: men om det tar 1 timma med flyget Kastrup- Bergen, varför i helsike flög de i 6 timmar och med tre plan för?? Hahaha, ja det ni. Här kommer nästa lilla tvist. Kastrup känns ju som hemma när man bor i Lund: vi kunde ju se flygplatsen från vårt sovrumsfönster där den låg på andra sidan sundet....MEN. Kastrup är ju inte hemma. Det är ju Köpendanmark. Och köpendanmark ligger på kontinenten. Om katterna satte sina tassar där, behövdes det rabiessprutor innan. (Mellan swe och no är det fri passage med husdjur) och de där rabiesvaccinen tar lite mer än 6 månader att få till.....och för 6 månader sedan var inte ens flytten påskirven. Mao: inte ett alternativ.

Phu; har ni somnat ännu? Hur gick det då? Med dessa tre sjukt intensiva dagar. Jo, jag och sambon började snällt att packa våra kläder och sedan böcker i de 30 kartongerna vi fått.....när jag hade packat 6 av mina 9 garderober, så var kartongerna SLUT. Kul!

Sambon fick köra till Bauhaus som har de enda flyttkartongerna med 5-lager godkända för riktig flytt via försökrningsbolaget och tokköpa fler. När vi på söndagkvällen nöjda som få hade packat alla våra kläder, skor, böcker och sänglinnen, stod det härliga 75 flyttkartonger och väntade på flyttkillarna =). Liiiiite felmarginal där, hahaha. Som underbara flyttledaren sa: "ditt hem är så välstädat och ruskigt organiserat att vi aldrig kunde drömma om att där gömde sig så mycket skit i skåpen!"

Måndagen gick riktigt bra. Allt blev nedmonterat och nedpackat, våra flyttkillar var helt fantastiskt snälla, hjälpsamma och roliga. Vi hade en mycket god stämning och det var riktigt kul! Jag passade också på att lämna skutan i tre timmar för att avsluta det sista på skolan...och naturligtvis hade hissen gått sönder när jag var borta. Vi bodde ju på våning 4 och 5, så det var kanske inte så populärt. Men hissen blev lagad och alla var glada igen. Vid 19 på kvällen var lägenheten het tom, nästan helt färdigstädad av superduktiga städbolaget och lastbilen rullade iväg med alla våra möbler och 157 flyttkartonger!

Sängen på hotellrummet var underbar. Vi tog en sista middag ute i Malmö och jag hann med ett sista avskedsmöte med finaste P, vilket var otroligt jobbigt men också helt nödvändigt.

Tisdagen...den där ödesdagen.
Jotack, ALLT gick precis som det skulle! Inga förseningar, kissarna skötte sig exemplariskt på såväl flygplatserna som under resans gång! Lägenheten blev besiktigad och fram kom vi till ett mörkt och regnigt Bergen vid halv fyra på onsdagsmorgonen.....

sambon hade en enda uppgift under flytten, vilken var att se till att hans sekreterare hade bokat ett hotellrum där man fick ha djur!

Klockan 04 på morgonen skulle ni ha hört mig. Mer förbannand än så kan man nog inte bli, mitt språk var så uppfinningsrikt att ni hade baxnat! För vi var verkligen inte inbokade på hotellet, varken med eller utan djur!!!! Jag är för det mesta snäll, men fy i helvete vad divig jag kan bli om jag vill, jag är INTE att leka med mitt i en utlandsflytt kl 04 på morgonen. Efter 10 minuter hade vi fått vårt fina rum och det var med nöd och näppe som jag och katterna nådigt lät sambon få följa med in istället för att få sova i hyrbilen ute på parkeringen. Divig ja, men retoriken är det inget fel på. Hotellreceptionisten hade inte en chans, hahaha...och det slutade med att hon på allvar trodde att felet låg hos dem =). Jajaja, man kan inte alltid vara på topp.

Här avslutar jag. Som ni ser så lyckades vi alltså landa i Bergen (istället för att kraschlanda som Taina påpekade hade varit än värre) och fortsättning följer....
Katterna var i alla fall grymt nöjda med hotellrummet, åt ordentligt, snusade igenom alla vrår och somnade sedan i min säng med belåtenhetskurr (sambons säng var det inte tal om) vilket gjorde att mina fyra timmars sömn med två katter på bägge benen inte alls blev som jag hade tänkt mig.) Medvetslös kan som bäst beskriva mig på onsdagsmorgonen när vi skulle möta upp flyttbilen!

• 
  
• 
  
• 
  
• 
  
• 
  
• 
  

• 
  
• 
  
• 
  
• 
  

Uppdatering: jag såg nu att en utav bildtexterna har fallit bort (även om den ligger synlig i HTML-koden, spoooky). Det ska i alla fall stå att i smset till pappa skrev jag att nu tar Lia klivet ut i stora världen. Bilden är på mina allra första skor och jag skickade detta när vi satt i loungen på Arlanda. Pappa tycker ibland att hans flickor har vuxit upp och blivit stora alldeles för snabbt! =)