Borde vara glad

Just nu finns det så mycket att se fram emot. Det är måndag och jag springer runt och städar bort allt som kan tänkas gå sönder eller vara farligt för kattungarna. Försöker samtidigt skriva packningslista till vår resa, får väl packa klart sen tillsammans med sambon. Alcudia nästa, samma hotell som vi firade pappas 50-års dag på, så jag vet redan att det kommer bli kalasbra!

Jag står samtidigt och stirrar in i mina 6 garderober och tänker den där tanken som alla kvinnor måste vara födda med: jag har fan ingenting att sätta på mig ikväll!
och det är faktiskt en rätt obehaglig tanke, då vi ska ut och äta med sambons kollegor i ledningsgruppen och det inte lär fungera så bra med jeans och munkjacka...hahaha. Detta ser jag ju egentligen fram emot, det blir restaurangbesök både ikväll och på torsdag, då hela gruppen återkommer till Lund och sambon agerar värd. Antar att det gör mig till värdinna?!

På onsdag kväll är det afterwork med tjejerna på schemat. God mat och lite skvaller, men ändå så är det inte tiptop...det är nämligen så att de tjejer jag saknar mest inte kommer att vara med. Känns väldigt mycket som att jag är 12 igen och saknar min bästis, och får nöja mig med ett tröstpris, men men, jättelarvigt är det, men riktiga vänner behöver man aldrig boka in, de bara finns där...

Just nu är jag också inne i en spännande period vad gäller jobbsökningar, rekryteringsprocesser och intervjuer. Utan att säga för mycket så pirrar det ofta i magen och det är svårt att veta vad man vill och vad man vill allra mest. Däremot är det strålande klart vad jag inte vill...

Sen en vecka semester, hem och sova en halv natt och efter det hämta hem våra älskade darlings! Mycket att de fram emot, många spännande saker inom överskådlig framtid. Jag borde vara glad, spänd av förväntan..

Istället känner jag bara en konstig känsla av trötthet.

Drömmer mardrömmar om allt från kidnappade katter, elaka chefer, barndomsvänner och misslyckanden inom det akademiska som är helt fiktiva.

Tjing