...vill vi, jag sambon, sända till min underbara kusin O och hans kära M.
Jag skrev för ett år sedan ett inlägg som var krypterat och privat. Men innehållet behövdes få ventileras just då! Jag har två kusiner, vi är en väldigt liten släkt. Och just kusin O betyder så mycket för mig och har alltid gjort det. För precis ett år sedan skulle han och hans älskade M få sitt första barn. Bara två veckor var det kvar till utsatt datum.
Och lilla ängeln dog. I magen. Två veckor innan födsel. Det finns inga ord som kan beskriva den sorg vi alla kände då. Och som aldrig riktigt kommer att förvinna. Inga ord som får plats här på bloggen i alla fall..
Och idag, på dagen 13 månader efter att deras första barn kom till världen för att bara stanna en stund och sedan ta farväl, så rinner våra glädjetårar:
Grattis, världens mest tappra, envisa, varma och duktiga O & M till er SON, vi vet att resan fram till detta barns nedkomst har varit både skräckfylld och ledsam ibland, men vi är bara så glada idag!
Det finns mirakel...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
visst finns det mirakel. jag blir glad att läsa att allt har gått bra. det finns ingen större sorg än att förlora ett barn och det finns ingen större glädje att få ha äran att få behålla ett barn.
SvaraRaderaDitt inlägg idag gjorde mig glad.
kramar
Det är fruktansvärt när man får missfall eller barnet dör i magen. :(
SvaraRaderaAtt komma över en sån sak, ja...jag finner inga ord.
Kramar Liselott
Nika: Tack! Jag tycker du summerar det underbart: att det är en äran att få behålla ett barn. Jag är så lycklig för deras skull idag. Massor med kramar
SvaraRaderaLiselott: jag tror inte att man KAN komma över en sådan sak? Men man kan lära sig att leva med förlusten. Idag är det mer fokus på vinst än förlust dock, för de övervann en stor rädsla och fick världens finaste lilla bebis! Äntligen! Kram
Helt underbart för dom!!
SvaraRaderaEmma: JA! Jag är ju inte den som för tillfället är inne på att skaffa barn själv; men jag glädjs ändå otroligt mycket med de som vi bryr oss om så mycket, och som nu har fått sin lilla familj!
SvaraRaderaÅ jag började gråta här.... Av både sorg och lycka. Önskar dem all lycka med sin lille son! Livet är sannerligen ett Mirakel - var och när det än uppenbarar sig!
SvaraRaderaStor varm kram!!
Saltis: jag har också snyftat idag. Och skrattat genom tårarna. Det är en kamp för vissa att skaffa barn. En smärtsam kamp. Men också stor lycka när allt går som det är tänkt! Kram
SvaraRaderaGrattis!! Vad underbart för dom, och för er alla i er lilla släkt!
SvaraRaderaKram!
Jag blev helt tårögd när jag läste, stort grattis till O och M. Tills jag själv får barn så kan jag nog aldrig riktigt förstå även fast jag tror jag gör det eller vill. Men jag förstår att det måste ha varit en oerhörd sorg när dom förlorade sitt barn, jag tycker att dom är fantastiskt modiga och jag är så glad att höra att allt gick bra!!!
SvaraRaderakramar
En berättelse som verkligen berör alla sinnen.
SvaraRaderaSkönt när allt blir bra till slut.
Annika: ja, vår lilla släkt är glada nu! Det ska bli såå kul att få se den lille=). Kram!
SvaraRaderaStef: ja visst är det skumt. Man behöver nog inte ha egna barn för att ändå förstå. Det ONDA kan man nog aldrig riktigt relatera till, då det är så personligt, men som närstående så gör det ont på ett annat sett när man vet att någon lider. Det är en konstig dag. För jag är så glad för den lilla bebisen, och samtidigt såå ledsen för att det bore ha varit två nu.. KRAM och tack för din fina kommentar...
Lotta: Ja ibland så måste man skaka om sina sinnen, påminna sig om att man lever och har det såå bra. Kram!