Bloggträff

Jag är lite efter. Jag vet. Men jag har verkligen sugit på karamellen länge, njutit av vänner som kommer in i mitt liv på ett högst naturligt vis.

För två veckor sedan var det dags för nästa bloggträff! Tack vare underbara Petchie, var jag inte vidare nervös, för min erfarenhet av att träffa vänner såhär kunde ju inte vara bättre!!

Efter några vändor via mobilerna, lite pyssel med planering, barn som inte riktigt ville vara med, ösregn i Malmö och en lägenhet som behövde städas, så enades jag, Emma och Gustav samt A och lilla E om att dejta hemma hos mig. Jag hade i och för sig redan lovat A att bjuda på gott kaffe här hemma, så Emma fixade lite fikabröd och så hämtade jag och sambon upp henne och Gustav på Lund C. Det går ju inte ens att beskriva hur det känns när man direkt känner igen sina vänner bland folkmyllret på stationen en stressig fredagseftermiddag. Wow liksom!

Fort hem till lägenheten bar det, och när vi parkerade bilen stod redan A med lillan i famnen och väntade på oss! Ännu en gång blev hjärtat sådär varmt. Som när man får krama om barndomsvänner blandat med nyfikenhet och pirr i magen därför att allt är så nytt.

Vi dukade upp fika, gullade med barn och kattungar, försökte mata kissarna med pommes från Mc Donald´s (de såg lätt skeptiska ut!) och gick husesyn. Bubblade på om boende, barn, bloggar, fredagsteman och annat skoj. Vad som mest slog mig var hur himla trevligt det var att sitta och prata och vara sååå lika, men ändå så olika. Ålder, tankar, varför vi befann oss där vi var, barn, jobb, synen på bloggosfären, vänner, familj, ja allt i en sann blandning! Så häftigt det var!

Tyvärr kunde inte Emma och Gustav stanna så länge, då mumsig fredagsmiddag väntade hemma i Älmhult. Men underbart är kort, och jag var så glad för att vi i alla fall fick lite tid tillsammans!! Jag hoppas ju självklart att det blir fler gånger, för Emmas och mina jobb nuddar ofta vid varandra och det finns så mycket som vi har att lära av varandra och utbyta vad gäller tankar, känslor och färdigheter..

A stannade kvar. Och när två väldigt....bubblande tjejer och en sjungande lilltjej ska höras samtidigt, så blir det MYCKET sagt! Ojoj, jag tror inte det fanns så mycket kvar att avhandla här i världen, när vi väl var klara, hahahaha. Jag kunde ogenerat ställa alla mina 1000 frågor och för hoppningsvis ge några svar. Om barn, karriär, flytt, vänner, giftermål, adoption och boende.
Jag hade dock minde tur i mina försök att kidnappa världens lilla solstråle! Jag hade gärna lånat E för en längre tid, för maken till rolig bebis får man väl leta efter! Och Junior, storkatten, var helt förälskad i henne. Det var första gången som våra kissar fick träffa små barn, och det gick ju som en dans!
Så, nu är frågan: vem står näst på tur!? För jag har fått blodad tand, det här med bloggvänner och träffar är helhäftigt, roligt, spännande och värmande för själen. Hmmm, detta tål att tänkas på...

Kramar till er alla!

• 
• 
• 
•